God Jul!

_________________________________

All I find are souvenirs from better times

Ikväll är det jag, Death Cab for Cutie, godis, en och annan julmust och osocialt beteende framför datorn. I övrigt så har min bror fet filmkväll här hemma, vilket knappast förbättrar min egen självkänsla. Så går det när man är trött och man har lovat bort sig som chaufför.


Julen tränger sig på och gärna för mig. Julstress är inget jag någonsin har känt vid egentligen och jag fullkomligen älskar dofterna, färgerna, maten, mörkret och myset. Att det blir ännu en snöfattig jul får man ta. Snö är ändå bara trevlig när den faller och håller sig kall, vilket är sällan i mina hemtrakter.

Igår var det utgång, och det med råge. Jag trivdes i Halmstads uteliv för en gångs skull, av tre givna anledningar.

1. Förfest (Är sällan dåligt, och icke denna gång heller). Himlans trevligt med kombinerad förfest/födelsedagsfirande hos Edenlind/Strömblad.

2. Morfars. Halmstads just nu skönaste krog. Bra musik, schysst folk, bra och proffsigt insläpp, härlig lokal och en i allmännhet schysst känsla i maggropen.

3. Hemvändare. Från alla världens hörn kommer folk tillbaka hit till min håla för att fira julafton, träffa släkten, få sig ett knull med nån gammal klasskamrat på juldagskvällen och känna den fuktiga och iskalla halmstadluften mot kinden. Hur fint som helst, och lite vackert.

Visserligen blev jag något överförfriskad, men vem kan egentligen klandra mig. Jag hade en grovt trevlig kväll.

En av alla dessa hemvändare jag sprang in i på morfars igår var käre gamle Pett. Oerhört trevligt att språka med honom och sambo. Han kom med förslag om filmkväll i mellandagarna, precis som förr i tiden. Men nu är det inte riktigt som förr i tiden, så vi får väl se hur det blir med det.

Calle är hemma några dagar över jul och det är helt enkelt lysande!

Breath On It.

Det växer fram, sakta men säkert.
Varje dag känner jag att ett bra alternativ till helikopterpilot är vanlig yrkesofficer i armén.
Det är ett jobb jag provar på just nu, trivs med och känner att jag är bra på.
Det är ett jobb som aldrig blir 9 till 5, alltid utmanar och alltid bygger på mänskligt samarbete, grupparbete och förståelse för andra människor.
Ett jobb där man får syssla med toppmodern materiel och utbilda unga människor.
Men det är samtidigt ett jobb med oregelbundna arbetstider, hög arbetsbelastning och potentiellt farligt.
Men framförallt får man så mycket skit av många människor som har fördomar om militären i allmännhet och officerare i synnerhet, oftast utan egna erfarenheter.

Dessutom, eller kanske framförallt, vill jag verkligen inte uppfylla allas framtidsvisioner av mig. Ända sedan jag var liten har folk sagt till mig att de tror jag kommer bli militär när jag blir stor. Och det får mig att streta emot, att inte vilja ge dessa människor rätt.

För lite skäms man ju för att man tycker om, och trivs i, det militära. Eller ja, ganska mycket kanske.
Men det finns få arbetsplatser med bättre arbetskamrater, yrkesstolthet och arbetsmiljö. Jag trivs som fisken i vattnet och ja, då kanske man ska skita i allt annat. Det viktigaste för mig i valet av yrke är inte framtidsutsikter, lönesättning eller status. Det är ett jobb som jag kan gå till i 20 år och aldrig behöva komma hem från på kvällen och säga att dagen har varit tråkig.

Jag har väl kanske i det här yrket hittat min kopp te.

Jag slänger nog in en ansökan lagom till sista ansökningsdagen, om jag känner mig själv.

Happiness a´la Mode

Ibland kommer jag på mig själv med att låta tankarna passera in i det förbjudna området, återigen. Det förbjudna området innehåller mångt och mycket, smått och gott och nu på senare tid har det fyllts på ganska friskt. Jag slår mig själv på fingrarna, men ler samtidigt lite inombords. Det förbjudna området är visserligen förbjudet av en anledning, men ibland är det skönt att bara prata av sig med sig själv och leva det som aldrig blev av, att känna det som aldrig blev känt och att göra det som aldrig blev gjort.

Helgen spenderades uppe i de dalsländska urskogarna, där min gamle laddare hade ställt till med riktig skiva! Fantastiskt kul att få träffa en del av folket igen, och då särskilt de man inte sett sedan muck!
Ibland känner jag ett tomrum i bröstet och jag vet att det som saknas är mina logements-/plutonskompisar. Helgen har fyllt tomrummet riktigt ordentligt!

Mitt livs slutkommision hålls i januari, och jag kan inte vara mer nervös. Jag är ett konstant nervvrak och jag orkar snart inte mer. Men jag vet att jag har gjort mitt absolut bästa. Och det känns bra...

You pretend you're happy
That you've got it all!
But don't be upset If you fall on your knees
And beg like a dog!

Höst 2007.

Nu när höstmörkret lägger sig så passar det ju bra med lite brittisk skönsång!








You said I must eat so many lemons
'cause I am so bitter.
I said "I'd rather be with your friends mate 'cause they are much fitter."


Höstens kanske skönaste låttext-citat, helt klart.

All the old showstoppers.

I fredags var det mårtensson, igår var det bio. De gamla vanliga slog sig ner på Röda Kvarn framför "1408". En väldigt tät och obehaglig film som verkligen lyckas krama musten ur ett enda rum och en enda hysterisk människa. Bra skit!

Eftersom jag gillar listor i alla dess former har jag därför komponerat en för dagen!

Album som jag lyssnat på alldeles för mycket(i bokstavsordning!):

[För att kvala in krävs att jag lyssnat igenom hela albumet rakt av, inte enstaka låtar här och där.]

Arctic Monkeys - Whatever People Say I Am, That´s What I'm Not.
Death Cab for Cutie - Plans
Death Cab for Cutie - Transatlanticism
Bright Eyes - I'm Wide Awake, It's Morning
Franz Ferdinand - You Could Have It So Much Better
Hello Saferide - Introducing
Johnossi - Johnossi
Justin Timberlake - FutureSex/Lovesounds
Muse - Black Holes and Revelations
Nirvana - Unplugged in New York
Placebo - Meds
Shout Out Louds - Our Ill Wills
Simon and Garfunkel - The Essential
Sufjan Stevens - Seven Swans
The Hidden Cameras - The Smell of Our Own
The Killers - Sam's Town
The Knife - Silent Shout
The Long Blondes - Someone To Drive You Home
The Postal Service - Give Up
The Sounds - Dying To Say This To You
The Strokes - Room On Fire
Tiger Lou - Is My Head Still On?
Tiger Lou - Trouble and Desire

Bubblare:

Billie The Vision and The Dancers - Where The Ocean Meets My Hand
The New Pornographers - Challengers
P Diddy - Press Play

Yes, a heart will always go one step too far.

Allting är skruvat. Här har jag längtat efter ett förhållande ett bra tag, och när ett faktiskt är på gång så drar jag i bromsen. Vad hade jag sagt till mig själv om jag vetat det här för ett år sen? Ptja, jag hade väl idiotförklarat mig själv. Men jag försöker intala mig själv att jag faktiskt vet att det var det enda rätta.

Hela grejen hade varit näst intill ohållbar. Tror jag, sånt går ju egentligen aldrig att förutse. Men jag får stå för mitt resonemang och innerligt hoppas att ingen större skada är skedd.

Som du sa, livet är fullt av möjligheter. Too bad att den här rann ut i sanden bara.

A heart will always stay one day too long.

Ja, indien är död har det ju som sagt, sagts. Men jag är förälskad i The New Pornographers. "Challengers" är verkligen rätt just nu. Jag skiter faktiskt i Babyshambles nya, Doherty kan gå och dra en sil nånstans, gärna för mig. Han har spelat alla sina kort. Challengers är höstens album i min lilla bok.

Annars flyter väl livet på. Ångesten/abstinensen/saknaden efter framförallt lumpenpolarna, men delvis även vissa delar av stridsvagnstjänsten, kommer och går. Inget att göra åt, ska bli skönt att träffa folk hos Larsson den 17:e november! Det är helt absurt hur beroende man kan bli av enskilda människor. Aldrig upplevt något liknande.

Annars kan jag tycka att det är lite småkass när folk skiter i att svara på sms. Det händer titt som tätt och från många håll och knater. Inbjudningar svarar man på, även om man inte kan/vill komma, tänk på det!

Utgång i Halmstad har blivit ganska soft på sistone. Jag vet inte vad det är. En teori är ju att alla idioter i "min" ålder har flyttat härifrån (tyvärr även en hel del pärlor, ni vet vilka ni är), vilket i sin tur generar en ganska schysst "I don't give a fuck"-mentalitet hos mig. För jag gör verkligen inte det längre, synd bara att man inte kom på det tidigare, typ ettan på gymnasiet.

Den tredje statsmakten.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=701431

"Det är oavgjort i matchen mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om vem som är bäst statsminister, enligt väljarna. Det visar Synovates mätning inför söndagskvällens tv-duell."

Underligt, jag trodde bara att det var Fredrik Reinfeldt som var statsminister i Sverige...

We aren't fools to fall in love, but let the "coupledom" die!

Jag insåg en sak igår.

Alla pratar i om saker och ting, alla skrattar och funderar, alla kommer med idéer och förslag.
Alla utom jag. Jag håller på att fasas ut, och det svider något fruktansvärt. Been there, done that, liksom.

Hur som helst svider det, och det värsta är egentligen att det, till syvende och sidst, inte finns någonting jag kan göra åt saken. Jag kan bara rida vågen och hoppas att pendeln slår tillbaka.

Under tiden lyssnar jag på:

http://www.thehiddencameras.com/html/home.html

Höst 2000.

Vill bara lite snabbt slå ett slag för min nya knarkserie. "Studio 60 on the Sunset Strip", är en dramakomedi skapad av Aaron Sorkin, mannen bakom min gamla trotjänare "The West Wing". Det märks tydligt att det är samma team bakom de båda serierna, och kanske är det därför jag fastnat för "Studio 60..." Huvudrollerna spelas av Matthew Perry, Amanda Peet och Bradley Whitford, tre skådespelare med många vita kulor i min påse.

Den rappa dialogen som jag älskade "The West Wing" för är kvar, men i ny miljö med nya skådespelare, men med samma gamla Whitford. Fantastiskt!

I saw you on TV Pablo, you were dressed like a girl.

Mitt liv är ganska bekvämt utstakat just nu.

0630 - Stig upp ur sängen.
0730 - Klampa in på jobbet.
1130 - Lunch.
1630 - Åk hem.
1700 - Titta på TV, sitt vid datorn, hjälp pappa med husbestyren.
2300 - Gå och lägg dig.
<------- Ja, ibland varierar jag förstås, och allt som oftast ingår ett fyspass i jobbet där på eftermiddagen. Men annars är det stiltje, en behglig sådan. Jag har ju vänner som inte klarar av sådant, men trivs man med jobbet, har helt ok helger och så, så funkar det ju. I alla fall för mig, och det är ju det som räknas.

Billie The Vision and The Dancers är väl det enda strukturerande musiklyssnandet just nu. Riktigt härlig ytpop, även om vissa låtar får mig att fullkomligt spy av just ytpop. BTVaTD balancerar på en full vattenkanna, och då och då rinner det faktiskt över, men jag nynnar glatt med i låtar som "I Saw You on TV" och "Absolutely, Salutely".

Dagens nyhetsskörd:

Globen lyser rosa mot bröstcancer

"Under hela oktober kommer arenans kvällssiluett att vara den här - rosa och med avsikt att föra medvetenheten till problemet bröstcancer."

Ja, men vad trevligt, ärligt. Frågan är om folk kommer bli mer medvetena om bröstcancer. Ärligt. Sånt här blir jag fruktansvärt trött på. Lägg pengarna på ordentlig forskning istället.

Han knockar kvinna blodig

"Exalterad av stämningen slänger han plötsligt ut sin gitarr i publiken – och träffar en kvinna i huvudet. "

Kan man egentligen klandra honom? Sven-Erik kände flytet, stämningen var på topp och just i det ögonblicket inser Sven att detta är fan så mycket Rock ´n Roll som han någonsin kommer att bli. Som en riktig Keith Richards beslutar han sig därför för att ge ett "fuck forever"-meddelande till publiken, och hivar ut guran i folkhavet. Någonstans där går allting väldigt fel.

För Rock ´n Roll-fasaden visar sig vara just en fasad. Hade Keith Richards slagit två kvinnor blodiga i huvudet med sin gitarr så inte hade en jävel brytt sig, kanske hade till och med kvinnorna varit en aning stolta, högst eventuellt hade de nog velat ligga med honom också. Det är nog få människor som skulle känna samma stolthet av att bli knockade av Sven-Erik Magnusson.

"– Vi redde ut det hela. Hon menade att vi om något år kanske kommer kunna se tillbaka på händelsen med glimten i ögat, säger han. "

Jag skäms ögonen ur mig av citatet ovan. Jag skäms för Sven-E:s skull när jag läser artikeln. Just för att det blev en artikel utav alltihop. Jag skäms.

The Take-over, The Break´s Over.

Hur många gånger har man sagt att man aldrig mer ska gå ut i den här stan?

För många.

Likväl hamnar man där inne ändå på helkvällarna, och står i nån meningslös kö. Egentligen så är det inte speciellt dramatiskt, vad skall man annars göra? Sitta hemma, kolla på Svensson Svensson och sura över hur tråkig den här stan är? Självklart inte. Ändå infinner sig en bitter eftersmak när man står på dansgolvet och inser att mer än hälften av dina närmsta danspartners är två år yngre än dig.

Man inser att så måste ju treorna sett på oss när vi började besöka stadens uteställen, samma fadda bomullsklump trycktes in i deras huvuden och cirkeln är sluten. Om två år står ni själva där era jävlar, och undrar hur allt smått lyckats ta sig in på "erat" ställe.

Kanske inser ni också att det faktiskt inte är de som är små längre, det är ni som är gamla.

The Wife forgave the mistress, for she only entertained.

Det har hänt så oerhört många saker i mitt liv sen senaste inlägget, så jag låter det vara osagt. Det skulle bli alldeles för långdraget att både skriva och läsa allt. Jag har i alla fall inlett min nya anställning som förstärkningsbefäl på Lv6 här i Halmstad. Mycket trevligt och det känns som att det kommer att bli en bra höst.

Var på ytterliggare intervjuer med psykologer och fackmän i Sthlm i veckan. Denna gång i Trafikflygarhögskolans regi. Samma tugg, samma skit. Mina chanser är väl inte alltför stora efter att ha varit helt ärlig mot folket och sagt som det är, att jag prioriterar en antagning till försvarets helikopterutbildning över deras utbildning. Jaja, thats life,

Facebook, ja, vad ska man säga. Beroendeframkallande, bloggdödande och varje stalkers bästa vän. Helt enkelt.

Like a father to impress, like a mothers mourning dress.

Jaha, då har man skaffat Facebook dårå. Usch, världens mest ostrukturerade community, men ack så beroendeframkallande! Vi får se hur länge det håller i sig den här gången.


I helgen var jag i Göteborg och förlustade mig med mina gamla war-buddies, Broberg, Tenggren och Andersson. Var riktigt trevligt att träffa folket igen! (Även om uttrycket Bro's before Hoe's som vanligt inte verkar gälla för Broberg...)


Tre vanliga dagar, lediga dessutom, väntar nu. Riktigt skönt att få loda omkring här hemma utan målk, krav och syften, medans alla andra sliter för brödfödan. Sen blir det två arbetspass på torsdag och fredag innan helgen kommer, med efterlängtat besök norrifrån!

Maria flyttade upp till Stockholm i tisdags. Jag vet inte, i ärlighetens namn, vad jag egentligen tycker om det. Självklart så är jag helglad för hennes skull, juristlinjen är få förunnat och jag är övertygad om att hon kommer fixa det, men samtidigt så kommer jag sakna henne. Halmstad blev ännu något tunnare förra veckan.


Neä, nu ska jag nog kolla på några avsnitt "Family Guy" innan jag käkar frukost. Eller blir det lunch?

Någon sa att indien är död. Kanske det, men jag tjuvlyssnar ändå på "New Pornographers" och "Billie the Vision and the Dancers", och hoppas på bättre tider.

Oh, you are the roots that sleep beneath my feet...

Jag är han som:

- hela tiden säger till sig själv att det är dags att ta upp träningen, men som aldrig gör det.
- aldrig blir så full att han inte kan ta ansvar för sig och andra, och som stör sig på det.
- tycker det är jobbigt att säga att han tyckte om lumpen.
- gärna ser en skräckfilm för mycket än en för lite.
- oftast är väldigt öppen för nya människor, men samtidigt oerhört fördomsfull. Och är okej med det.
- vill vara emo, men inte orkar med det i längden.
- inte sagt som det är till sitt livs hittills största kärlek. Men varit nära.
- kan bli för ärlig ibland, särskilt när alkohol finns i bilden.
- hatar sig själv för tiden han spenderar framför datorn.
- har insett att kärlek inte är något för honom, det blir ju bara knas ändå.
- ofta pratar alldeles för mycket.
- smygläser bilddagböcker, bloggar och annat krafs, och får en adrenalinkick av det.
- köper alldeles för mycket film.
- precis som tjejer, analyserar allting alldeles för mycket, vilket brukar ställa till en massa oreda.
- som inte längre tycker det är speciellt soft med stranden.

Working keeps me sane, I know.

Inatt kunde jag inte sova.
Med iPoden i öronen låg jag och bara tänkte på ingenting. Det sker oftare och oftare nuförtiden.
Jag vet inte vad det beror på.
Är det tjejen jag haft med mig länge som det inte blev något med?
Är det tjejen jag haft med mig länge men som det blev något med för sent?
Är det osäkerhet inför framtiden?
Är det att två av mina bästa vänner har stuckit från stan, varav jag kunde följt med en av dem?
Är det vantrivsel på jobbet?
Är det den gnagande känslan av obestämd tomhet?

Neä, jag vänder mig i sängen, bytar till en svalare del av kudden och höjer volymen när Snook - Inga Problem spelas.

The hardest part was letting go, not taking part.

För exakt ett år sedan hade vi tagit våra första staplande steg på kaserngården, och satt oss att sy vår uniform. Det fick mig att minnas att jag under hela hösten skrev "blogg" på lunarstorm, ett inlägg per vecka, med sammanfattningar om vad jag varit med om uppe i västgötaland. Här kommer en tillbakablick och favorit i repris. Mitt första inlägg, skrivet dagen innan inryck, och mitt andra inlägg, skrivet efter mina två första veckor i grönt. Ni som var med kommer med all säkerhet känna igen er... Detta är "intressanta" minnen. Kommer, som det ser ut nu, köra hela "Mitt liv som grön" i repris allteftersom varje inlägg passerar ettårsdatumet, enligt begäran från en del folk.

Mitt liv som grön, prolog.
Sön 6 aug 2006
22:49

Sådär, klockan är strax innan 11 på kvällen. Imorgon bär det av till
Skövde. Dagen jag väntat på i typ 2 år är snart här. Känns helmysko, kan knappt
förstå. Tåget går 0800 från hemstaden, framme i Skövde, efter litet byte i GBG,
runt 1120. Sen är man en lumpare, en militär. En grönklädd snubbe som går i takt
och skriker högt.

Jag hoppas det blir bra, eller iallafall att jag kommer trivas. Det är
egentligen det viktigaste, att man hamnar med bra människor. Det kan göra vilken
skittjänst som helst uthärdlig. Stridsvagn skulle jag ligga på sa de. Sen vilken
befattning det blir, vettifasen. Men jag siktar högt, dumt vore väl
annars.

Det som känns konstigast är väl egentligen att nu börjar ett helt annat
sätt att leva. Glöm allt jag gjort de senaste året, nu är det nya mallar, regler
och förhållningssätt. Det kommer nog bli kämpigast, att anpassa sig.

Neä, nu måste jag sova lite, sömn lär väl knappast vara något jag kan
gödsla med de kommande veckorna. Jag kikar väl in här med en lite update när jag
kommit hem för första gången.

Lev väl!

//Simon, snart grön, fjärilar i magen och glatt ovetandes om vad de
kommande veckorna bär med sig....

Mitt liv som grön, del 1. -"ÖKA!"
Fre 18 aug 2006
23:10

Jaha, så var de första två veckorna avklarade. Vet inte hur jag skall
beskriva allting. Ingen som inte själv har upplevt allt vad det innebär kan ens
förtå vad man går igenom, de som själva gjort det vet vad jag talar om.

Morgonfys 04:45, sjuka tidskrav, gormande befäl, detalstyrande av hela ens
vardag och obefintliga fritid, tjänst fram till 2-3 för att gå upp om 4 timmar
igen, exercis på en kaserngård som dallrar av hettan av sommarsolen, svetten,
uttröttningen, att konstant vara dödstrött men ändå förväntas prestera hundra,
stressätande av alla måltider. Hasning, ålning och krypning genom fält med
meterhögt gräs, tistlar och brännässlor. Stridshinderbana, marschera långt och
länge, skoskav och blodblåsor, njutningen av ett extra knäckebröd vid
utspisningen och en varm dusch sent på kvällen. Jag skulle kunna fortsätta ett
bra tag till, men låter det stanna vid det.

Det har varit väldigt jobbiga veckor helt enkelt, mycket möjligt de
jobbigaste två veckorna i hela mitt liv. Jag har lärt mig att uppskatta det
lilla i vardagen, jag har lärt mig att man klarar av mycket mer än vad man tror,
och jag har lärt mig att allting alltid kan vara värre än vad det är.

Nedan kommer jag nedteckna en del ord, fraser och uttryck som jag själv vill
spara för att kunna se tillbaka och minnas. Jag förväntar mig inte att ni kommer
att förstå.

"ÖKA!"

"FIPPLA PÅ!"

"MÖSSA PÅ!"

"MÖSSA AV!"

"Tid till detta...."

"Det är gott om tid"

"FEL!"

"Gott."

"GÖR OM!"

"Snärtigt!"

"Höger om!"

"Vänster om!"

"Helt om!"

"Framåt........MARSCH!"

"Rättning.... Vänster!"

"GiiiiivAAkt!!"

"Manöver"

"Ni är STRIDSVAGNSKOMPANIET, kommer ni försent och inte kan passa tiderna, så
DÖR folk! Alla väntar på stridsvagn när det smäller! Därför är det LIVSVIKTIGT
att ni alltid passar uppsatt tidsgräns, och detta börjar redan inne på kasern!
Kan ni inte det, så får vi öva tidspassning! Frågor på det?!......Nej det kan
det OMÖJLIGT VARA!"

"Ni må..."

"Två led, linje"

"Två täters gruppkolonn""

PÅ ANDRA SIDAN FÄLTET, MEDELST HASNING SKYDD!!""

FÖR FAN, QVIST! ÖKA, DU KOMMER DÖ OM DU LIGGER DÄR. GRANATERNA SLÅR NER RUNT
OMKRING DIG, KULORNA VINER OCH DINA KAMRATER SKRIKER! DU MÅSTE NER I SKYDD FÖR
HELVETE!"

Snart är det dags att åka upp igen, jag är inte sugen för fem öre. Men jag
hoppas att det blir lättare, att man anpassar sig så småningom. För övrigt
tackar jag alla som hört av sig på något vis. Bara några ord på mobilen när man
kommer hem efter midnatt, dyblöt, lerig och fullständigt utmattad, är helt
underbara. Ni vet vilka ni är.

Ja herregud, jah skäms nästan lite när jag läser det där. Det var verkligen en helt annan tid, och då hade man inte ens varit med om speciellt jobbiga saker...

The teenage queen, the loaded gun.

Lite relektioner såhär nu efter att verkligen ha gått ner mig som konsumtant.

* Taco-konsumtionen i den här byn är sjuklig. Det kan vara svårt att förstå, men var och varannan kund köper med sig något från santa marias eller el pasos sortiment.

* Pensionärer har en förkärlek för framförallt 500-lappar, men även en och annan 1000-lapp slinker med, till varje konsumtants förtret.

* Myten om att svenskar, till skillnad från resten av dont-give-shit-europa, oerhört pliktskyldigt alltid vänder streckkoderna mot läsaren i förväg för att hjälpa kassapersonalens arbete, är just en myt.

I övrigt har jag fått ett glädjande anställningsbesked. Skall jobba som elak fänrik på det lokala regementet ett år framöver, med början den 3:e september! Ska bli riktigt intressant och "skoj". Framförallt är det skönt med en kirrad inkomst, och säkrad höst. Däremot är det oerhört tungt att behöva tacka nej till Calles Oslo-erbjudande, det svider något oerhört att tappa Carl till Norge, hade behövt honom hemma i höst.

Idag var det asiatiskt och kulglass med Sofie, som helt oväntat blev erbjuden jobb under vårt lilla samkväm. Kul att ses, som alltid och härligt att prata med henne om allt möjligt. En härlig tjej som man vet att man alltid har roligt med!

Allt som kunde blivit är nu definitivt drop dead.

%¤#@ också, jag saknar tanksen!

Och när vi ändå håller på...




Världes skitigaste Simon kan skymtas 01:27 in i filmen... Those were the days.

Tjena mittbena, kompisch!

(Sjukt försenat inlägg, av olika anledningar)

Sådär ja, Turkiet i 14 dagar är Turkiet i 14 dagar. Riktigt bra timing med vädret här hemma och oerhört skönt att få lite sol på sitt bleka pigment. Något som man inte vande sig vid under hela semestern var alla pengakåta affärsföreståndare som bokstavligen drog in folk i sina butiker, snackandes sin hemmabyggda "svenska".
%&#¤@!

Inledningsvis var vi 12 tappra själar där nere, och efter en vecka troppade 4 pers av. Den sista veckan blev därav den softa, med mest pool/strand-häng.

Turkiet var helt klart värt pengarna, för nu är jag hemma i regniga svedala igen, och har verkligen etablerat mig som fet konsumtant. Örk, men bra med kash, för jag får alla tråkiga kvällstider uppenbarligen. Här hemma har jag fått hem två nya album. Jack och Meg White gör ett stabilt jobb på nya "Icky Thump" och jag är inte förvånad. Förvånad blir jag däremot av Beastie Boys senaste, "The Mix-Up". Inte fan fattade jag att "All-instrumental", som det står i releasen, verkligen bokstavligen innebar "All-instrumental". Inte ett ljud framkallat av en rapp strupe på hela plattan. Eller ja, jag har bara fått hem halva ännu, men trenden är oroväckande, för det är faktiskt inte speciellt bra.

Igår var det hemmafest hos Emma, som fick en paprikaplanta av mig i present. Det var trevligt som fasen och jag minglade runt som en indian.

IDag är det bio med Lovisa, hell yea!

A crazed calm.

Hemma från Turkiet igen, en resa som kommer avhanldas i ett senare inlägg. Är alldeles för snurrig och splittrad i skallen för att kunna ge ifrån mig något vettigt.

Arctic Monkeys på absolut högsta volym, och snart drar jag nog igång lite gammal hederlig ´tallica. Jag behöver en dos hjärnmixer.

Kanske ge sig ut och springa ikväll.

Tonight I have to leave it!

Jaop, imorrn drar vi ner till Turkiet! Pengarna är växlade, kortet är laddat, badbrallorna strukna och iPoden laddad. Det ska bli så sjukt gott att komma iväg i 14 dar och bara koppla bort världen. Enda orosmomentet är väl mitt havererade pigment och värmen, men 14 dagar skall väl räcka för att både huden och sinnet skall vänja sig vid värmen. 46 grader denna veckan, men prognoserna säger att tempen kommer dala något, ner mot 30-strecket. Skönt.

Skall ev. försöka ta mig in och skriva något här nere från solen.

Hoppas ni får en mulig och regnig inledning på juli!

PS:

Förresten, årets seriösa filmtips:

Bobby

Castingen är en riktig killer, precis som manuset.

Harry Belafonte
Nick Cannon
Emilio Estevez
Laurence Fishburne
Heather Graham
Anthony Hopkins
Helen Hunt
Ashton Kutcher
Lindsay Lohan
William H. Macy
Demi Moore
Martin Sheen
Christian Slater
Sharon Stone
Elijah Wood


Emilio Estevez har ett ganska brett kontaktnät må jag då säga...

It's a god damn arms race.

Tallin var riktigt skoj, underbar avslutning på ett "underbart" år. Vi hade riktigt roligt på båten, trots den svikande uppslutning av likåldrade :P Tallin var intressant. Maken till schizofren stad får man leta efter. På ena sidan gatan låg de västerländska affärerna på rad, medan de gamla övergivna 20-talsrucklena föll ihop på andra sidan.

Jag har äntligen lyckats ta tag i mitt packande inför turkiet. Imorgon faller de sista artiklarna ner i väskan, sen är jag redo för avfärd. 12 pers från hstd drar sig ner mot den sjukt varma solen i turkiet (~46 grader nu i veckan :S ) Ska bli skönt att komma bort och få lite färg! I vanliga fall brukar jag skjuta allting framför mig, men nu har jag varit oerhört snärtig

Fick besked om att jag blivit antagen till utbildningen för Taktisk-Operativ markstridsoffcier nu i veckan. Tack, men nej tack. Kanske säker igen nästa år, vill ge helikopter-grejen en rejäl chans först.

Filmkväll hos Maria igår, två halvlama filmer som hade god potential avverkades. Hannibal: The Rising och Texas Chainsaw Massacre: The Beginning. Jag är ju en skräckis-junkie av stora mått, men ingen av filmerna kom ur startblocken och stod och malde i samma tempo rakt igenom. Tur att choklad-/negerbollar hade bakats!

______________________________________

Årets Obehaglighet, kandidat nummer 1:

Björnen sover?

______________________________________

Klart slut.

Justja,igår var det midsommar. Den firades hos jonas, tillsammans med en jädra massa polare ifrån min kära hemstad, och en massa polare från lumpen. Underbar midsommar som jag gärna gör om! Första midsommaren som jag uppskattat. Underligt.

I onsdags firades muck i göteborg och club wish, något som kanske egentligen inte hade varit hundra, men som fick en riktigt härlig avslutning! Tidigare under dagen var det avslutningsceremoni utanför kasern. Vitsord, priser och muck-dvd delades ut. Lite ledsen i ögat kände man sig, men det gick snabbt över när den efterlängtade marschen ut genom grindarna inleddes.

Imorgon drar 1:a stridsvagnspluton, Alpha Tango (- Robert Tenggren, den svikaren :P )
iväg till Stockholm på minikryssning till Tallin, men redan ikväll kommer Ursin hit för att slå följe med mig till Göteborg imorgon! Trevligt trevligt!


PS:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=663940

Jag skrattade nog i 6 minuter av den här artikeln...

The hardest part was letting go, not taking part.

Nu är man en fri människa, med världen vid sina fötter och lite mer cash på kontot. En känsla som egentligen bara kan beskrivas med ett enda ord. "Bittersweet".

Lumpen var det värsta och det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag trivdes på sätt och vis där, trots alla jobbigheter, och känner att jag inte riktigt är färdig i den miljön riktigt ännu. Träffade en tjej igår som gjorde lumpen på grannkompaniet. Hon skulle rycka in igen om 3-4 veckor som anställd beredskapssoldat i NBG. Ja, avundsjuk är väl inte rätt ord, men jag kände verkligen att jag gärna hade hakat på det tåget.

Jag kommer sakna alltihop, att åka stridsvagn på linje med 10 andra, över det öppna gräsfältet, att spy galla över den frystorkade maten tillsammans med min besättning, att vakna outvilad mitt i natten för att gå post i en timme för att därefter lägga sig igen för några ytterliggare timmars sömn, att känna adrenalinrushen vid stridskontakt, att vara så trött i vagnen att man knappt kan sända på radion ordentligt, att kontrollera bandaggregatet sent på kvällen trots att det enda man vill är att bara sänka stridsvagnen i en sjö.


Att resa tält och dela ut ISO-mat. Att maskera ansiktet trots att det bara genererar en massa finnar och tilltäppta porer, att komma till regementet en söndagkväll och snacka skit med polarna medan man gör sig redo för en ny vecka. Att vakna 0555 och alltid göra det hemska övervägandet om man vill gå till frukosten eller ligga kvar. Att hänga på garaget och vårda vagnen. Att känna blodsmaken i munnen av tryckförändringen som skarpskjutning med ett 120mm:s slätborrat eldrör skapar.
Alla polarna, alla stunder man velat lägga sig ner och dö, alla stunder man älskat skiten.

Imorgon stundar muckresa till Tallin. I onsdags sa jag farväl till många av mina bästa vänner, på tisdag blir det fler. Det suger.

The Tallest Man, The Broadest Shoulders

Igår träffade jag många kvinnliga bekanta, men ett kort möte med en av dem skickade mig ett år tillbaka i tiden. Jag orkar inte bry mig egentligen, så mycket skit jag har lagt ner på henne. "Aldrig mer", intalar jag mig själv. Och kanske ligger det något i det den här gången, för jag har fan inget mer att ge och jag hyser inga förhoppningar längre. Jag blir bara så trött på att se att allting håller på att upprepa sig en gång till. Men den här sommaren tänker jag inte på någon annan än mig själv och mina polers.

Idag är det sista uppfärden till Skövde. Och inte ens med buss. Fuck. Känns oerhört konstigt men ändå härligt oundvikligt. Det känns som att det var igår som man stod där på inryckningsdagen, vilsen, svettig och bärandes överfulla bärsäckar med kläder och utrustning som man nyss hämtat ut från förrådet. Snart går vi tillbaka samma väg, lika svettiga, med lika fulla bärsäckar, men lite mindre vilsna.

Såhär i mucktider!

Wartofta Kompani 06-07


Såja, liten del av en lång film!

MTV + Frukost = Bra.

Två saker som dagens MTV-skörd har gett:

1. Videon till Akon - Don't Matter gör mig allldeles skrattnödig. Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men kombinationen av en störtlöjlig Akon-voice, oerhört underlig bakgrundssång, barnslig text, urblåst brud och värdelöst kitschig videoproduktion gör det för mig. Haha, Akon ser ju ut som E.T. för böfvelen!

Förläng livet med ett skratt, se den idag! --> http://www.youtube.com/watch?v=b3u65f4CRLk

2. En mycket god vän till mig är ruskigt lik Maria i Sahara Hotnights. Ruskigt. Ni som vet vem jag pratar om, vet vem jag pratar om.

Djungelmuck!

Sådär, sista tältnatten är avklarad, sista anfallsrörelsen fullbordad, sista grönpåsen uppäten och sista patrullerande dubbelposten färdig. Djungelmucken är här och efter en halv dags vård på måndagen så är jag nu hemma i kära Halland igen. Oerhört skönt. Combined Challenge 07 som vår slutövning hette, innebar i praktiken en jäkla massa väntan, sjukt lite sömn och tempoväxlingar. I måndags gick vi ner till garaget för att påbörja avrustningen av våra kära helvetesmaskiner. Kändes härligt men jobbigt på samma gång, tror inte att jag på riktigt har insett att alltihop snart är slut. Jag kommer sakna skiten.

.

Är lite orolig/nervös/obekväm inför utdelandet av våra vitsord (betyg). Gick ganska kass för mig på slutövningen, och är i behov av minst betyget Ja-7-7 för att kunna söka helikopterpilot. Känns som att alldeles för mycket hänger på det här för att jag ska vara bekväm med situationen.

.

I veckan skall det åkas till Tyskland, jobbas, träffas och snackas. Hoppas på lite samma feeling som förra veckolovet!

Some folks are born made to wave the flag.

En veckas lov har varit guld värt! Har träffat en massa folk, fått en massa nyttigheter gjorda, blivit med tand och blivit av med tandställning. Däremot hade det gärna fått vara en dag längre, så man slapp missa stures bal.

Igår var det frukost med Legis hemma hos honom. Min Entourage-blockad bröts, och hipp-happ så hade jag alla 3 säsongerna på min iPod. Attans, nu har jag ännu mer TV att titta på. Kvällen som följdes spenderades hos Calle, med musik, Youtube och öl. Därefter hängdes det på Caféet all night long. Schysst!

Veckan som kommer blir de sista dygnen jag gör i 122050, min kära lilla stridsvagn. Uppdraget är att separera två etniska grupper som bårkar, och upprätta en stabil fredsprocess. Vi får se hur det går med det.

Följ mig och mina polare på:

http://www.mil.se/combinedchallenge/

Populärt!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=653732

Neä, men vad härligt! Grattis Sture, poppigt värre ;-)
*Allvarlig* Riktigt kul!


Idag är min transformation från tandställningsbärande tönt till...ptja, tönt färdig. No more tandregleringen! Imorrn är det frulle med Legis, och förhoppningsvis kommer jag och Nordell lyckas få ut honom på kvällen med!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=653526 <--- Passande titel.


PS: http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1075375,00.html <--- 'Nough said.

Movietime!

Filmer jag ser fram emot:

http://www.arnmovie.com/

http://www.transformersmovie.com/

http://www.imdb.com/title/tt0462499/

Hell Yea!

If the silence takes you, then I hope it takes me too.

Jahop, då var man äntligen befriad från sin tandställning, en djävulens inrättning i min mun sedan 2½ år tillbaka. Känns helt sjukt, och det känns ännu sjukare kombinerat med min nya tand. Härligt att allting äntligen är färdigt, har bara 2 återbesök kvar. Igår var det ullared tillsammans med min mor, ett ställe som aldrig upphör att fascinera mig. Inte för att jag köper så värst mycket, blir mest engångsgrillar och dvd-filmer, men du vet, allting är ju så mycket och sådär stort.

Idag är det 4 timmars "arbete" på konsum som gäller efter en härlig onsdagsmorgon som faktiskt har varit mer produktiv än väntat. min lumpenfilm är så gott som klar och jag är faktiskt helnöjd med resultatet, hoppas de andra också blir det!

Har fallit ner i en Death Cab-period här nu, och det rimmar ju illa med min nya livsinställning. Det är svårt att vara nonchig med Ben Gibbard i öronen. Jag tvångslyssnar därför på The Long Blondes, Sahara Hotnights nya album och gamla trogna Arctic... Now, thats dependable!

Kvällskaffe.

Nyss hemkommen från Espresso House, där jag haft några trevliga timmar tillsammans med Sofie! Härligt att träffa en av mina favvo-tjejer. Alldeles för längesen vi sågs, och mycket hann vi snacka om. Var skönt att få prata av sig lite och att få lyssna lite. Finns inte många som jag kan prata med på samma sätt som med henne. Guld värt!

Känner verkligen mer än någonsin att nu får det fanimig vara. Jag ska sluta tänka i samma gamla slitna banor, och enbart foka på mig själv. Det blir absolut bäst så. Kanske får jag lite lugn och ro för mig själv, att kanske låta mig själv få lite vila och lite distans. Japp, så får det bli! Som jag sagt tidigare, nu kommer det krävas slägga/motsv. för att skapa en reaktion.

Friday nights have been lonely, take it slow but don't warn me.

Igår var det utgång med start i Mareds lånelägenhet, trevligt i vanlig ordning! Calle visade upp sitt imponerande partytrick inför en mållös publik, Sofie vägrade ta tag i sitt ciderliv, och jag fick i mig en hel del Mythos. Runt 2330 drog vi in till Caféet där resten av kvällen tillbringades, innan taxi hem togs med Martin, Ellen och Ola. En finfin kväll med lagom mycket av det mesta, helt klart. Idag tog jag tag i min kropp och sprang en runda i skogen. Såhär på försommaren är det något utav en religiös upplevelse från min sida. Allting är ljus/klargrönt och skogen är full av liv. Underbart att känna löparskorna mot djurstigens upptrampade barr.

Ikväll har även den helsvenska publiken fått sig ett avslut av OC, hoppas det smakade. Jag tog mig en flygtur med far min istället. Det avsnittet är ju old. Men bra!

Chivalry is dead, but you're still kind of cute!

Jahopp, då vart man återigen invigd som konsumtant, härligt med ett jobb som kanske inte är speciellt säkert med tanke på att affären står på randen till nerläggning, men hursomhelst kommer det generera lite pengar till kontot iaf. Pengar som verkligen kommer behovas senare i vår/sommar!

Nu kommer snart johan med bilen. Det blir nog en glass på glassbaren i eketånga senare. Glassigt.

You say life is a dream where we can't say what we mean.

I veckan har jag marathonslukat hela första säsongen av "Kyle XY", TV-serien om tonåringen som vaknar upp blöt och naken i en skog utan några som helst minnen eller kunskaper. Han är på sätt och vis helt nyfödd, sin storlek till trots. Grymt fängslande serie som alltför lätt manar mig att se ett avsnitt till. Tydligen går den på 5:an här i Sverige, på torsdagar 20:00. Tyvärr är som sagt säsongen slut redan, och jag väntar ivrigt på den 11 juni, då säsong 2 börjar sändas i staterna. Klockers.

Nu har jag ett finfint långlov framför mig, med lite jobbande på konsum (ja, förhoppningsvis är jobb i sommar kirrat och klart, tack för det!), en hel del chill och färdigställandet av min protesmontering. Om exakt en vecka är jag alltså helt fri från min två och ett halvt år gamla tandställning. Det kommer kännas weirdish, men ack så gyt. Får se om det blir någon utgång, känner väl egentligen inte för det, men vi får se vad helgen för med sig helt enkelt. Skulle egentligen flugit en del i helgen, men nu kom jobb i vägen, en prioritering jag tvingas att göra, dessutom verkar väl inte vädret bli det bästa heller iofs. Får vi hoppas.


Turkiet är betalt, det blev inget Stridsvagns-VM för Hotel Alpha. Tyvärr, men ändå inte. Ska bli helnajs med turiket och är sugen till tusen, men sure, att åka till Schweiz med grabbarna och spela skattefinansierat datorspel i 10 dagar hade ju varit fina fisken det med...

I övrigt så känns allting som kunde ha blivit någonting helt utdött nu. Mina farhågor besannades, det var tydligen bara jag som var intresserad på riktigt, och än en gång har jag gått på pumpen. Nåväl, jag är ju van och ska väl klara det här utan några konstigheter, precis som alltid. Just nu känns det i och för sig mest som att det här med tjejer inte är något jag ska ge mig in på längre, allting blir bara fel och paj av allting ändå, det är väl helt enkelt inte my bag, baby. Jag är väl menad att vara den där trevliga killen som ännu inte hittat den rätta. Sorgligt.

Who'd want to be a man of the people, when there´s people like you?

Jag är inte bara förtjust i skräckfilmer a´la The Grudge och smarta indie-filmer a´la Thank You For Smoking, jag är även en enorm sucker för "må-bra-och-mys-med-filten"-filmer, som allt som oftast råkar vara gjorda av Lasse Hallström. Exempevis The Cider House Rules eller lite mindre kända An Unfinished Life. I fredags gick Chocolat på ettan, en typisk "må-bra-och-mys-med-filten"-film, också den gjord av Hallström. Najs.

Igår var det Eurovisionsschlagern, och jag förstår inte varför folk klagar, det är ju förvisso stundtals outhärdligt, men allt som oftast får man sig ett riktigt gott skratt, och särskilt när Luuk är kommentator. Eller när Ukraina skickar såna klockrena slaskhinkar som årets. Och den kom 2:a! Fan att den inte vann säger jag, det hade ju varit för bra för att vara sant.

Nästa vecka är tre dagar lång, förvisso innehållandes mestadels vård av vagn, men likväl bara tre dagar, riktigt gott. Sen är man ledig i mer än en vecka. Softish. Dessutom är det uttagningar till Stridsvagns-VM i Schweiz. Hade varit grymt kul att få vara med och representera sitt land, men tyvärr är VM under samma period som vi bokat resa till Turkiet. Gah, skitjobbigt. Jäjä, vi får se.

Some day you'll return to your valleys and your farms, and you'll no longer burn to be brothers in arms.

Ja, i torsdags satt jag, Friberg och Ursin i vår kära stridsvagn, allting var lastat och klart, packat och fixat. Allt som återstod var att köra upp vagnen på tungdragarna och bege oss upp mot Skövde igen, efter 2 veckors krig och örlog i Skåne. Allting var ovanligt tyst och stilla i 122050, stridsvagnen vi älskar att älska och hatar att hata. Plötsligt bryter Friberg tystnaden som varat i 5 - 10 minuter. "Fan vad jag kommer sakna det här." En mening som satte spiken i träet. Det högg till i bröstet på mig.

Det är snart slut, och egentligen borde jag väl jubla, så mycket som jag vid tillfällen har förbannat lumpen och allt som har med stridsvagnar att göra, men nu när slutet är så nära så inser jag hur kul jag har haft sen den där stekheta måndagen den 7:e augusti. Eller ja, i alla fall sen vi inledde vagnstjänsten. Om en dryg månad kommer jag och mina underbara kamrater splittras på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt tidigare. Vi kommer spridas ut över hela Sverige för att sällan och i vissa fall aldrig mer ses. Det är en tanke som jag hittills lyckats förneka.

Jag kommer sakna er allihop, alla 18 själar i 1:a Stridsvagnspluton, Alpha Tango.

Men först är det slutövningen i Skåne som gäller (och innan dess en tre dagar lång vårdvecka och en lovvecka), en vecka som bland annat kommer innebära att rulla in med stridsvagnarna i centrala Malmö. Hell yea, det är faktiskt ascoolt att åka tank!

Jag har en iPod om jag vill höra klagosång.

Att sitta här varje söndagkväll (nåja) och fixa med iPoden har blivit något utav en ritual. En stöttepelare i tankeflykten mot vad som väntar i det gröna livet. Det är något tillfredställande över vetskapen att man har ett nytt heroes-avsnitt och två (nja, kanske tre) nya album att lyssna igenom på den 3 timmar långa bussfärden. Min iPod är nog ett av de bästa köpen jag någonsin har gjort. Yes, sir!

I think you should know you're his favourite worst nightmare!

Idag är det Sveriges löjligaste och meningslösaste helgdag. Första maj är så totalt urlakat och jag förstår inte hur folk kan sluta upp till samma j*vla demonstrationståg år ut och år in. Tyvärr tar man gärna inte upp det till diskussion, särskilt inte med de äldre. För de är första maj någonting heligt, en relik från tiden då det var kontroversiellt att säga emot statsmakterna och ifrågasätta staten.

För inte har väl första maj någon som helst effekt? Demonstrationerna har blivit alldeles för slentrian, och varje år ser vi glesare och glesare tåg som står utanför kommunfullmäktige med samma återanvända slagdängor. "Mer skatt åt borgarna", "Satsa på vården!!", "Kortare arbetsdagar!", "Klasskamp!". Helt ärligt, vad tror demonstranterna? Att kommunråden står darrandes bakom gardinerna uppe i kommunhuset helt lamslagna av vänsterrörelsens slagkraftiga krav och behov? Inte då, alla vet att det är exakt samma visa varje år, vare sig det sitter borgare eller sossar vid makten, och framförallt att ingen kommer att bry sig den andra maj.

Neä, allting är bara en pinsam arbetarnostaglisk dröm som sitter alldeles för djupt rotad i landet falukorv för att den ska genomgå någon typ av ifrågasättande.

Usch och fy, avveckla första maj säger jag. Istället kan ni väl demonstrera när ni verkligen har något att säga?

Igår var det valborg, ganska kul faktiskt, tackar förfestgänget för sällskapet och Calle för rundturen på stan! Ikväll bär det upp till Skövde och imorgon drar vi ner till Revingehed igen. 9 dagars krig med tillhörande helgtjänst. Jag ska inte ljuga, jag tycker det är svinskoj att åka stridsvagn men det tar fan emot när man vet att man ska "sova" i tält i 9 dygn. Tur att jag har klippt mig, klarade knappt av en vecka utan ordentlig dusch med den kalufsen, nu kommer det bli enklare. Igår blev mina pilotdrömmar lite vattnade och gödslade igen. Härligt med positiva omdömen och utsikter. Helikopterpilot hade ju varit skitnajs!

Yea, I've made love, yea, I've been fucked. So what?

Långhelgen ligger framför oss och det känns oerhört skönt. Har redan hunnit med att klippa mig och gå en sväng på stan. Dessutom är årets kulglasspremiär avklarad med bravur! Veckan som gick tillbringades nere i Skåne, närmare bestämt Revingehed, där vi krigade till det ordentligt mot det lokala stridsvagnskompaniet från P7. Så kul man kan ha det i lumpen, och kändes som en frisk fläkt, även om det alltid är segt att bo i tält. Har haft lite tid att tänka över ett och annat där nere och har väl egentligen inte blivit mycket klarare.

Å ena sidan vill jag stå fast i min övertygelse om att jag gör rätt och att det är läge för den andra parten att faktiskt agera lite och visa intresse, å andra sidan har jag svaga ögonblick titt som tätt, med resultatet att ett sms kanske slinker iväg. Jag vet inte vad som är att föredra, men just nu känns det som att jag borde stå fast vid mitt beslut. Jag är inte ute efter någon envägsrelation, där jag är den enda aktiva parten, då får det lov att vara, banne mig. Mina kompisar tycker väl i stort att jag är en surfitta och att jag borde ligga i, men neä, här måste jag sätta ner foten, eller jag vet inte. Just nu känner jag att jag är den (enda?) som visat egentligt intresse och så vill jag ju inte ha det.

Problemets kärna är väl egentligen att jag inte har en aning om hur den andra sidan tänker och känner, vilket hade underlättat min situation. Men jag är alldeles för svag i sinnet för att kunna ta tag i den diskussionen just nu. Jag gör lumpen för bövelen, jag är hemma max 48 timmar i veckan, i min värld innebär det att jag inte har tid, ork eller lust med för mycket "krångel". En oerhörd waste egentligen, för det är en sjukt härlig tjej på alla sätt och vis, men att tassa som katt kring het gröt är inte my cup of tea just nu. Känner hursomhelst att händer det inget snart i den här härvan så har jag sumpat det igen. Fanfanfan. Blaimar mig själv, trots att det kanske minst är delat ansvar, eller så har jag tros allt rätt. Äh, som sagt. Jag överanalyserar saker och ting. Varför kan saker och ting aldrig gå rätt väg?

.

Något (helt) annat jag funderar över är hur folk kan gå omkring med Che Guevara på olika typer av tryck och samtidigt må bra med det? Jag tror att en stor del kan förklaras med okunskap över vad vår kära ikon och hans homes hade för sig i de varmare länderna längre söderut. Eller så är man en sådan övertygad kommunist att man tycker att lite blodsspillan för att föra den redan blodstänkta ideologin till makten i ytterlöigare ett u-land är värt det. Nu är det ju förvisso så att jag har en och annan kär kompis som har Che på diverse tröjor och väggar, så jag ber om ursäkt i förväg, men jag kan inte få in i mitt huvud hur man kan tycka att ett fräckt tryck ursäktar en ideologi och övertygelse som i huvudsak går ut på att våld är ett politiskt medel. Usch och fy för Che Guevara säger jag.

Cassadaga.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=637660


Hur kunde jag missa det här? Hela helgen har ju varit som gjuten för lite olaglig download. Jävla piss, jaja, nu får det bli megatank nästa helg istället... Särksilt eftersom Favourite Worst Nightmare tydligen har läckt!

PS: Det blev inget med högskolan, känns ganska bra. Däremot har vi den här helgen verkligen invigt grillsäsongen. Waii!

My landing gear detracts for flight.

I lördags var det flygpremiär!

Så jäkla gött med lite luft under vingarna igen och att återigen få sitta där uppe. Slängde på iPoden med lite The Knife - Heartbeats på 1200 meters höjd över Åled. Vilken känsla, det var längesen jag kände mig så välmående. Har även slängt in ansökan till TFHS (TrafikFlygHögSkolan) och ännu en rev är utlagd i sjön, får se om den nappar. Frågan är om jag borde anmäla mig till högskolan, eller kanske inte. Isåfall måste det hur som helst ske senast idag. Jag vet inte, känns onödigt att söka för sökandets skull. Jag känner just nu att jag inte riktigt vet vad jag vill läsa om det skulle bli i universitet, och då känns det kanske som ett bättre val att helt enkelt inte söka. Vi får se, jag har några timmar till innan bussen går iväg mot en ny vecka i Skövde, som förhoppningsvis blir najs. Vagnarna skickas ner till Skåne på tisdag, så det blir en vecka utan våra "Tanks". Härligt och skönt att komma ifrån de lite. Om vädret håller i sig blir det nog lite grillfest med kompaniet på onsdagen, jag hoppas på det bästa men räknar med det värsta, jag kan Skövdes väder.

Högskolan 2007, ptja, vi får se...

Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. (1 Kor. 15:21-22)

Påsken är något utav ett antiklimax. Det enda man får ut av helgen är lite extra ledighet. Maten är inget vidare (förutom laxen dårå), godiset är äckligt och allt pynt är ju bara för mycket och inger ingen direkt mysstämning a´la julen. Nåväl, ledighet är det ju å andra sidan inget fel på och jag fortsätter leva på en extra ledig måndag, utan att bry mig om påskens budskap, du vet hela grejen med uppståndelsen.
.

Jag har aldrig sett en Beck-film på bio, idag blir första gången. There's a first time for everything och ja, det finns väl egentligen bara ett problem. Vad ska man ta på sig? Jag har en vilja, men just nu går den inte riktigt ihop med det rådande vädret. Jävla skitväder i övrigt förresten. Bestäm dig nån gång.

.

Det har varit en riktigt härlig helg, och jag är helnöjd. Bio med Lovisa blir en klockren avslutning!

.

Amen.

I like my sugar with coffe and cream!

Idag är det min systemet-dag, jag fyller jämt och det skall ju givetvis firas, och har redan firats av släkt och familj. Ny mobil, lite trevliga böcker, pengar (som redan är borta) Thank You for Smoking-DVD:n (!) och lite kläder. Najsnajs! Ikväll är det tillställning här hemma och det ska bli riktigt trevligt att träffa folket!

I have a cupboard with cans of food, filtered water and pictures of you.

Sådär, hemma igen efter nästan två veckor i Bogaland, där jag och mina kära kamrater har sett till att vapenstilleståndet mellan Midier och Kasurier upprätthölls. Nog om det, det var två veckor med en himla massa krångel och haverier i höger- och vänstervarv. Jag har blivit något kärvare än innan, och ännu något tröttare på lumpen. Igår var det tidig hemkomst och jag begav mig genast ut på stan för att uppdatera mina ytterkläder inför den stundande årstiden. Nya skor och ny jacka inhandlades, smutt som fan, Dubbelsidig Valient-jacka, och ett par svartvita läder-sneakers från Kim Jones. Älska tillfredställelsen, hata kontosmärtan. Vi lumpare har det knapert, oja.

You're in the army nooow!

Så sitter man här en timme innan avfärd och summerar helgen i vanlig ordning. 'Nough 'bout that, ni vet ju hur det brukar gå.

Vore kul att höra ifrån Vesa och Tad, och hur deras helg i sthlm var. Hade varit najs att vara där.


Ha två trevliga veckor, vi hörs till Påsk. Extra tankar går till er som känner er träffade.

Hotel Alpha, klart slut.

Someone to kiss, someone to kick you.

Det finns en hel del saker man hatar att man älskar. Exempelvis "The Summer of '69" med Bryan Adams. Man anser sig ha relativt god musiksmak och borde egentligen förkasta en av gubbrockens mest spelade, men vafan, varje gång den går igång på festen eller utestället så blir samtliga, inklusive jag, helt spattiga. The Summer of '69 symboliserar inte bara ungdomens glada dagar, utan även kärleken till det där "chessiga" som jag säkert inte är ensam om att drabbas av.

Högskoleprovet på lördag, mitt i det stora kriget som kommer utspela sig runt Skövde från onsdag till onsdag veckan därpå. Ja, det kommer helt enkelt bli en helgtjänstgöring, och det känns ju sådär. Jag har en del saker jag skulle vilja ha gjort här hemma innan jag åker ikväll, men utsikterna för att jag ska hinna med det är ju sådär. Hur som helst, högskoleprovet kommer ju bli högintressant med tanke på hur väl man mår efter 4-5 dygns krigande. Jag kommer lätt somna över skolbänken, det är mycket möjligt att det är värt det, de där extra timmarnas sömn och återhämtning som det isåfall skulle innebära.

Vidare har jag äntligen fått grepp om Arctic Monkeys nya singel, Brianstorm, från det kommande albumet "Favourite Worst Nightmare", som kommer ut den 23:e april. Det finns något med deras texter och musik som ger mig det där lilla extra. Kanske är det hela historien bakom deras genombrott som jag fascineras av eller kanske deras härliga inställning till vad de sysslar med, men hur som helst, det finns inget album som har varit så fast i min iPod som "Whatever People Say I Am, That's What I'm Not". Fortfarande, ett drygt år efter albumets release, kan jag sätta mig ner och bara lyssna på hela albumet utan att trycka "Next" en enda gång. Det är jävligt rare. Brianstorm håller måttet, definitivt, men jag har svårt att tro att de kan toppa "Whatever...". Självklart hoppas jag bli positivt överraskad, och det skulle väl inte förvåna mig egentligen.

I know it's not a party if it happens every night.

MTV-döden är här och hela helgen har jag degat framför program såsom "The Diary of Nelly Furtado", "Top 10 Svenska Hip-Hop-artister" och "The Fabulous Life of Sean 'P. Diddy' Combs". Egentligen finns det inte mycket som slår den kombinationen. Lättillgängliga program med bra musik, epilepsiklippta inslag och snygga människor och som gör det enkelt för mig att bränna mina få timmar i frihet. Frågan är bara vilken kanal som är bäst. MTV eller The Voice. MTV är ju outstanding just för att de är MTV, men kan samtidigt komma dragandes med en massa dyngprogram som inte ger någonting. Då är det ju bra att man har The Voice nära till hands, en musikkanal på uppåtgående som visserligen fortfarande luktar lite hemmaproduktion a´la Sture, men likväl har sin charm.

Veckan som gick var "rolig" men jobbig. Fick känna på hur det är att vara aktiv i vagnen länge (~30 timmar) och allt annat som hör fältlivet till. Tenggren och Vikström åkte på en ordentlig bandkrängning (kompaniets första) mitt i mörkaste natten och de lyckades med hjältekrafter efter 11 timmars slit få upp vagnen ur lerhålet. Bra jobbat! Villingsberg, once and never again, tack för det.

Likväl. Nästa vecka (imorgon) är det på 'ett igen, denna gång på hemmaplan i Skövde. Men jag, Friberg, Ursin och Larsson, guds gåvor till Wartofta kompani, skall stanna på garageplan första dagen och byta hela 6 bärhjul, samtliga spännhjul och en himla passa gummipads. För alla er som inte vet vad jag snackar om så kan vi förenkla det såhär. Vi har en massa timmars hårt slit framför oss med en jäkla massa tunga lyft och svordomar. Underbart. Ibland kan man ju inte göra annat än att älska den här firman...

Gårdagen hos min homegirl vesa var riktigt najs, även om stadens nöjesutbud i vanlig ordning kraftigt kan (och borde) ifrågasättas.

Och chop-chop, ännu en helg är slut, och återigen infinner sig känslan av ofullkomlighet. Jag lyckas aldrig (sällan) få till en hundrahelg. Om det beror på mig eller andra är högst oklart.

How to demolish and entire civilization and still feel good about yourself.

Ja, söndagsångest is the shit, och idag är den värre än på länge. Nästa vecka kommer spenderas i Villingsberg, eller Villingsnam som vissa kallar det. Fy vad jag inte tycker om att resa och riva förläggning, men likväl måste jag göra det och det är ju det som är den feta baksidan med det här livet. Liksom att få sig sjukt lite sömn, göra sina behov ute i skogen, fempunktstvätta sig istället för dusch, och käka frystorkat 3 gånger om dan. Dessutom kommer jag få fetingutskällningen av både löjtnanterna och majoren, pga av att jag återigen lyckats supa bort ett par comtacs(hörselskydd). Denna gången säkerligen stulna, men det spelar ju ingen roll i sammanhanget, jag kommer få en massa skit och det finns inget jag kan göra åt det, rätt skönt iofs, the inevitable return of the great utskällning typ.

.

Att hitta ny musik har blivit mitt nya kall, men det är svårt när man bara har tillgång till några halvsunkiga hubbar och är för lat för att lära mig att använda torrents. Men vill ändå gärna slå ett slag för Great Lakes och framförallt låten Farther, visserligen kommer ni säkerligen ändå inte kunna få tag på den, så vad spelar det egentligen för roll.

.

Helgen i stort var väl sådär, trevligt att träffa folket på Mårtensson, men mycket mer än så var det faktiskt inte. Kände mig för första gången lite gammal och det wasn't pretty... En sak som däremot varit bra med helgen är att jag åter har insett hur bra Sufjan Stevens verkligen är, han slår verkligen rakt i magen. Perfekt att må bra till, perfekt att må dåligt till. Sufjan är grejen en höst-vinter-vår-helg som denna.

I’m the hopeless son who’s hardly there, I’m the open sign that’s always busted, I’m the friend you need, but can’t be trusted.

Det finns två podcaster som jag gärna lägger ner lite för mycket tid på. Först och främst, www.askaninja.com Urkul 3-minutersavsnitt lett av en ninja, som svarar på tittarnas frågor. Right on. Härlig dialog och jag älskar hur skaparna verkligen har hittat ninja-känslan. Så parodiskt att det blir trovärdigt.

.

En annan podcast som jag länge legat bortglömd i "mina favoriter", men som nyligen återupptäcktes är ju www.hopeisemo.com Emo är grejen och Hope gestaltar det så sjukt bra. Samma sak där, skaparna har hittat emosarnas kärna och utnyttjar det väl. Jag längtar redan efter nästa avsnitt!

.

Igår var det Mårtensson, och jag har haft roligare. Men det var kul att träffa folk och snacka lite. Däremot var det inte kul att höra hur oerhört dåligt det "svenska" dansgolvet har blivit. De spelade enbart okända schlagers HELA kvällen. Jag spydde. Dessutom spyr jag på hur man kan behandla folk. Jag blev rent ut sagt vansinnig när jag hörde hur illa däran du är, och hur du har det. Totalt obegripligt.

.

Ikväll är det schlagerfinal, och jag är kluven. Eftersom många av mina kompisar vill se det, och jag är ensam hemma utan planer på att gå ut så kommer det nog bli liten sittning här i huset. Problemet är ju bara att jag spyr på det mesta vad gäller hela harranget, och det är enbart Luuk som får mig att ens kunna tänka tanken att se skiten. En skräckfilm ikväll hade ju varit trevligt istället, men nu är jag en toffel mot mina vänner, åt båda hållen, och mina vänner tofflar musses och b&b(jodå, det kommer nog bli äldre folk idag, det tror jag med), såatteh. Nåväl, heja Luuk.

.

På måndag inleds renoveringen av vårat badrum, det var verkligen på tiden. Och jag är 20 år om mindre än en månad.

.

Om det är på tiden eller inte har jag svårt att bestämma mig för.

Veckoslut - Veckostart.

Ännu en helt intelligensbefriad söndag är till ända, och om en kvart drar vi återigen upp längs en snorhal nissastig, för en ny vecka i stan som ingen behövde. Det kommer bli en najs vecka, med plutonsfest inplanerad på onsdagkväll. Då blir det rajtan tajtan, och kommer lätt satsa på att supa minst ett befäl under bordet, vilket jag med all säkerhet kommer misslyckas grovt med.
.
Låt oss hoppas att den här helgen har gett någonting, jag vill det och känner det innerst inne. Det var en förhållandevis bra helg, till skillnad från senast. Men anyhow helst känner jag mig ganska uppgiven angående både det ena och det andra, det finns inte mycket jag kan göra åt min situation och det är jävligt frustrerande. Menmen, det får gå som det går, det har det ju gjort förut.
.
.
Ha en bra vecka!
//Simon - Som gärna ser att det lyser till ikväll.

Californiaaaa!

Jahop, då var det slut på det roliga. Eller ja, det är slut i alla fall och säsong 4 räddade serien från total nedgång. Särskilt det sista avsnittet, som var precis som jag skulle ha skrivit det. Allting fick ett bra avslut och nu kan jag lämna newport bakom mig.

.

Vänder vi blad i blogg-boken så kan vi även läsa att herr Qvist är en oerhört analyserande kille, något över genomsnittet om man får tro honom själv. Det är något som ibland kan vara en good-to-have förmåga i kniviga situationer, men jag betonar ordet "ibland". För allt som oftast gör det mer skada att tänka istället för att bara göra.

.

Inse att jag har suttit och analyserat mitt analyserande. Sjukt.

Hur som helst så anar jag att jag analyserat lite väl mycket den senaste veckan, kanske tagit en tanke ett steg för långt och gått händelserna i förväg, önsketänkande är lätt att fastna i och något jag (o)gärna gör. Det är inte första gången, men förhoppningsvis den sista, för jag är trött på att lura mig själv och jag är trött på att hela tiden nå samma slutsats. Men vad ska man göra, det enda jag egentligen vill är att må lite bättre, att ha någon att sakna på veckorna och att känna sig behövd här hemma.

.

För i ärlighetens namn så har det inte blivit så mycket sådant på sistone, och jag börjar tröttna på att hela tiden vara den som hör av sig. Envägskommunikation är ingenting som ger mig särskilt mycket och att behöva sköta sitt sociala liv efter 2300 en onsdagkväll efter ett vårdpass på garageplan, alternativt på fredagsbussen hem, utan någon egentlig feedback eller uppskattning är inte vad jag skulle vilja kalla socialt umgänge, snarare socialt nödrop.

.

Nåväl, jag hoppas verkligen att jag har fel angående mitt önsketänkande, för ska man skippa allt cyniskt analys-snack så känns det faktiskt sådär pirrigt bra i magen när det plingar till i fickan!

Backwards simulant.

Allvarligt, jag måste sluta trycka ner sjukdomar med piller, feber mår bäst av att verka ut. Att jag aldrig lär mig. Nåväl, nu får jag istället tugga i det sura gräset för det, men vad gör man inte. Vad man inte gör vet jag i och för sig, och det grämer mig något fruktansvärt, ska det vara så svårt? Tydligen ska det det och jag spyr på mig själv hela vägen hem.

.

'Nough said, i veckan var det konstant krig, med enbart kvällstjänster som samtliga sträckte sig över 22-snåret. Lite seg i kolan får man allt känna sig såhär på veckoslutet.

.

Get on your dancing shoes

There's one thing on your mind

Oh, been there looking for you

Sure you'll be rummagin' through

Oh and the shit, shock, horror

You've seen your future bride

Oh, but it's oh so absurd

For you to say the first word

So you're waitin'n'waitin'n...

.

The only reason that you came

So what ya scared for?

Oh don't you always do the same

It's what ya there for, don't ya know..

.

Verkligen. Än en gång så kommer Arctic Monkeys tillbaka och sätter ord på mig. Ibland underbart, ibland tyvärr. Idag mer tyvärr än något annat.

(S)no(w)!

Allvarligt talat, finns det något värre än en decimeter snöslask och 2 plusgrader? Tror inte det va.

I fredags kom jag hem efter två dagars intensiva tester i Stockholm. Jag överdriver inte när jag säger att allting på hela min kropp har undersökts och analyserats. Helt sjukt, men på det stora hela nöjd med mina prestationer. Tyvärr hade dock min högra trumhinna dålig elastisitet, vilket innebär att den var dålig på att tryckutjämna. Kommer nog falla på det, men vi får se. Besked väntas vecka 10.

Annars har helgen inte inneburit någonting. Har inte träffat en enda kompis, inte gjort något konstruktivt och genomlidit ännu en schlager. Oerhört inspirerande. Något som däremot är inspirerande är en påse cashew-nötter. Mums.

Ny vecka i Skövde på G och ja, inget speciellt. Kriget fortsätter med oförminskad styrka.

slutlovat.

Jaomen, då var den sista lovdagen slut dårå. Var på träningskompaniet idag och gick dit med en jävla inställning, och klarade fredagens fyskrav på 3 km. Hur skönt som helst, nu vet jag med all aäkerhet att jag klarar det utsatta kravet! Helskönt som sagt.

Tack för igår Sofie, du lyfte min blick lite där angående det ena och det andra! Kanske inte borde måla fan på väggen per automatik. Hoppas bara att det går vägen, jag vill och behöver det.

Nu bär det snart iväg för en av de viktigaste veckorna på länge. Hela den här våren är ju helt sjukt ödesbetonat, men jag tar det ändå med ett behärksat lugn. Det får gå som det går, hursomhelst så kommer saker och ting lösa sig tids nog.

Vi hörs till helgen, take care.


PS: Förresten, innan jag drar. Det här är kärlek:

http://www.youtube.com/watch?v=qikRcAiCtKM

The blood runs red down the needle and thread.

Att sy kan mycket möjligt vara det tråkigaste man kan göra en söndag som denna. Likväl måste det göras, precis som att diska, städa, slänga skräp, packa och träna. Usch för söndagar och usch för söndagar utan en familj som gör allting åt en.

.

Nåväl, lovet är över för den här gången och imorrn börjar kriget igen. Det var ett lov klart över nollstrecket och ett lov som kanske har mer att ge. Igår var jag hos Ola på födelsedagskalas, enda nyktra på stället och kände för första gången hur fokuserad jag är inför veckans prövningar i huvudstaden. Fysatan vad jag ska klara 3 km på 12:45 och fysatan vad jag ska göra mitt allra bästa. Jag ska springa tills jag spyr.

.

Simons favoriter just nu:

1. Nintendo Wii (Oväntat kul och ett givet partytrick)
2. FOX-kolor (Godis är onyttigt, knark är karaktärsdanande)
3. En mamma med symaskin (Jappjopp)
4. Civilization III (Sjukt kul att leka ond diktatur med världsherravälde på dagsprogrammet)

The Quiz

vad heter du: simon
vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja: tyler durden
vilket *stjärntecken* är du: vädur
vilket år är du född: '87
vart bor du: uppe på kullen, nära skogen.
vart skulle du egentligen vilja bo om du fick välja: orka.
vilken skola går du på och vilken linje: livets hårda skola, årskurs ett.
vad vill du bli när du blir äldre: lagom alkoholiserad, något cynisk gammal farbror.
dagens (än så länge) obesvarade fråga: hur ska jag orka dricka upp all mjölk innan jag åker härifrån?
plats: mastensväg.
tillstånd: vilse i pannkakan.
i fickorna: sliten plånbok med slitet kontokort (inga cash), old school-mobil. Alldeles för stor nyckelknippa.
vad händer ikväll: nykter fest hos olabandola.
vad åt du senast: kycklingbaguett (fel, FOX-kola. Mitt knark, mitt liv.)
vem ringde du senast: Sofie.
vem mailade du senast: Heagård ;)
roligast förra veckan: skatteåterbäring.
roligast denna vecka: dåligt korttidsminne.
favoritläsk: loranga.
favoritmynt: kenyanska. koola former.
favoritskådespelare: hjärtat säger Adam Brody, hjärnan säger bla. Samuel L. Jackson.
favorithund: Rocky.
favoritjuice: Glocken GOLD(!!!)
onödig kändis: hahahahahahahaha.
nödvändig kändis: Carl Bildt.
bästa grannen: same same...
sämsta grannen: ...bortsett från surkärringen och -gubben i vita huset. Ha ett bra liv.
bästa ingrediensen i en god gryta: inte är det såna där svart små kryddor iaf. Örk.
frisyren: mja.
hur mår du nu: för mycket godis.
vilken låt lyssnade du senast på: The Knife - One For You
vad vill du ha för hårfärg: eh.
vad tycker du om att äta: glass!
har du lyssnat på nåt annat nu: The Knife - The Cop (Ja, jag lyssnar på ett album)
vem ska du gifta dig med: Mats Sundin (OM inte Steffi hinner före)
är du kär i nån du har nämnt i de tidigare frågorna: tyvärr inte.
idrottar du: i allmännhet ja, i synnerhet nej.
har du lyssnat på nåt annat nu: The Knife - Listen Now
vad har du ätit idag: frukosttråkkycklingbaguettonödigtmedgodis.
vad har du på dig idag: blåsvartrutig skjorta, svart stuprör, vitblå kalsonger och basevita sockar.
har du växt något det här året: måttligt.
har du gått upp/ner i vikt det här året: (upp.)
vilket år har varit ditt bästa: urvalet är begränsat.
vad ser du fram emot: fler år.
vad har du ångest inför: hahaha.
hur långt hår har du: något längre än snaggad.
är du nöjd med det: mjoeäaioaäyuiaäa.
går du i skolan så mycket som du ska: JA.
vad har du för betyg i svenska: ---
engelska: ---
och matte: ---
vilket är ditt sämsta ämne: Träslöjd.
ditt motto: "Hellre ångra saker man gjort än saker man inte gjort."
har du en bra klass: Hade.
vad ligger på ditt databord just nu:godispapper, skivor i alla dess former, sladdar.
varför blev du arg senast du var det: blackout.
hur ofta städar du: HAHAHAHAHA. (för ofta för mitt eget bästa)
hur länge kan du använda samma byxor utan att dom tvättas: länge. (wanna bet?)
byter du underkläder varje dag: japp, när tillfälle ges.
var är du nu: hemma.
hur ser stolen som du sitter på ut: trä.
hur luktar du nu: godis.
vad ska du göra i helgen: det är helg.
är du romantisk: det är jag inte rätt person att svara på.
vilket tvprogram såg du på senast: Heroes.
får du/din familj hög telefonräkning: ingen aning och nöjd med det.
drömålder: 65, let the good times roll.
knark: inte helst. men fox-kolor?
ditt bästa internettips: www.lunarstorm.se
senast köpta pryl: prylar blir det sällan, måste vara multitoolet i höstas.
sex just nu: inte just nu, nej.
keps eller mössa: ähh.
kängor eller pumps: hahaha, gissa.
dvd eller vhs: dvdvdvdvdvdvd.
favoritserie: ugh, syntax error.
har du någonsin färgat ditt hår svart: sure, jag kan vara ganska emo, men för böfvelen.
sommar eller vinter: sommar.
skåne eller norrland: både och?
kaffe eller läsk: vatten.
brukar du gå på McDonalds: i svaga ögonblick.
favoritposen: nej.
vilket är ditt favorit-datorspel: Civ III, men jag är något utav en säsongare.
hamburgare eller pizza: gah.
snygg eller snäll: va?
tv eller radio: radio har kommit starkt på sista tiden.
plugga eller jobba: gah.
en grej du inte kan klara dig utan: iPod.
vad röstar du på: att jag borde get a break snart.
kan du köra bil: jag är något utav en målbild.
vad tycker du är snyggt: nääh.
har du någonsin konfirmerat dig: det har väl hänt.
bett till gud: same.
dansat i köket helt ensam: inget du behöver veta.
velat ligga med en skallig man: see above.
lurat någon på pengar: ehum.
stulit från ett barn: haha!
sökt till Big Brother: nej.
varit med i Big Brother: ja.
slagit en vän: yessiree.
tyckt att du själv varit jobbig: allt för många gånger.
spelat in ett avsnitt av Antikrundan: har faktiskt hänt.
vaknat i en främmande lägenhet bredvid en främmande person: inget du behöver veta.
ljugit om din nationalitet: mycket möjligt.
gråtit i slutet av Titanic: oklart...
bakat in droger i ett bakverk: noes.
hånglat till Oasis: oklart.
önskat att du vore någon annan än den du är: jag är tillräckligt nöjd.
nypt en tjej i baken på krogen: oklart.
varit på en hårdrocksbar: definiera.
köpt en skiva med Scooter: nej (!)
fått höra att du liknar en kändis: ja.
fått höra att du liknar nån ful: beror på om Elijah Wood är ful.
sovit i en Hästens-säng: dessvärre inte.
förolämpat någon så grovt att de börjat gråta: thats not me.
blivit beskylld för att ljuga när du sagt sanningen: ofcourse.
lagat potatismos: aomen.
blivit så äcklad av en annan person att du kräkts: njeäaoeäia.
rakat av allt håret på huvudet: näst intill.
rakat bort ögonbrynen: nej, men brännt bort?
ätit middag med en lärare: ääh.
hjälpt en gammal dam att gå över gatan: inte ännu, det är något som kommer med tiden.
muckat gräl med en skinnskalle: definitionsmässigt nej, i praktiken ja.
skrivit ett quiz: *slå*
konverterat till islam: inte ännu, det är något som kommer med tiden. insallah!

...And the chase is all you know.

Ibland undrar jag om jag kanske feltolkar saker och ting med mening, att se händelser och saker på sätt som inte finns för andra. Kan det vara så att det är något jag utvecklat över tiden, i takt med att jag blivit äldre? Mycket möjligt, men det är inte intressant. Vad som är intressant är att jag börjar bli riktigt trött på mig själv och mitt jävla önsketänkande. Det får tamejfan vara nog med det nu.

..

Sure, det har jag sagt innan, men den här gången måste jag mena det och det känns som att the botten fanimej is nådd. För att jag överhuvudtaget skall reagera från och med idag kommer det krävas en jävla slägga. Men jag känner mig själv för väl.

Heroes kan jag inte sluta prata om, en sjukt bra serie som kommer börja på canal + film1 inom kort. Synd att jag inte har den kanalen, men tur att jag redan sett de första 13 avsnitten! 'Nough said, go watch it now.

..

Fika med Sofie, det var alldeles för länge sen!

Solitaire

Egentligen, vad är det som gör harpan så addictive? Här sitter man med hur mycket som helst att göra, men istället sitter man och bara väntar på den där perfekta handen. Allting uppslukas och man blir något av en expert på att läsa korten rätt och...och... Som sagt, jag har en massa att göra, men sitter istället och spelar harpan och bloggar om det. As I said förra helgen, "ett enda stort skådespel i konsten att bränna värdefull tid." Hell yea.

Ikväll kommer Lovisa hit, trevligt värre!

I see your frown and it's like looking down the barrel of a gun.

Igår var det alla hjärtans dag, en dag som oftast brukar passera obemärkt förbi. Igår var däremot ett litet undantag. Fikade med Lovisa, riktigt mysigt och hoppas på en repris alt. fortsättning! :)

Annars har jag fortsatt knarka "Heroes" (http://www.nbc.com/Heroes/) och träna inför nästa vecka. Hörde att det varit sjukt lite ansökningar i år, och det känns ju helt ok, kanske man har större chans att komma in då?

Nåväl, imorrn åker mina päron (och bror) iväg till fjällen och huset på mastensväg är tomt, sånär som på en ångestfylld, nervös men samtidigt upprymd stridsvagnsgruppchef som inte riktigt kan släppa att han faktiskt hade en bra alla hjärtans dag. Det har nog aldrig hänt tidigare.

Sa jag att Walk The Line-soundtracket går på repeat i mina lurar? Knner mig lite old, men ack så comforting.

kärvt.

Haha, ja, nu blir det kärvt. Ringde för att boka tid för de medicinska testerna och fick torsdag och fredag nästa vecka slängda i famnen. Tackar och bockar... Jaja, det får gå som det går, och jag kommer panikträna för att klara 3 km under 12:45. Det ska väl gå tycker jag. Det måste det göra. Det jag oroar mig mest för är fan tandläkarundersökningen, jag är inte riktigt sker på att de kommer att uppskatta min käke. Det gör inte jag heller.

Sen är ju Sahara Hotnights senaste singel riktigt trallvänlig. Attans.

"I'm happy just because ..."

Ja du, igår var jag i STHLM och snackade med en trevlig farbror som var psykolog, en kille från Steninge som gått och blivit stridspilot och en äldre man som flög helikopter. Dessutom gjordes det ett DMT-test som enbart RekryC och gud vet vad det innebär. Men vid slutet av dagen blev jag inkallad till den trevliga farbrorn som meddelade mig att tillsammans med mina resultat från den 10:e januari så har jag presterat starka reslutat och att jag nu ska boka tid för flygmedicinsk undersökning. Jag är vidare, och tillhör de 5% av alla sökanden som uppfyller samtliga mentala och psykologiska krav för att få sätta sig i en JAS. Jag är så glad att jag är helt nollställd, allting är helt absurt. Endast en ribba kvar, den kanske svåraste för min del. Nu ska jag leva hälsolivet Allan och bara vara nyttig och satsa stenhårt på det här. Jag ska aldrig kunna säga till mig själv att jag inte gav allt.

I know you look good on the dancefloor.

Ikväll är det lugna gatan, för imorrn drar jag upp till huvudstaden för att strimlas av psykologer och snubbar i kostymer. Egentligen borde jag vara ett nervvrak. (JAS-)Pilot har varit mitt drömyrke sen jag var liten knodd, men såhär innan nästa urvalsprocess så känns det helt ok, precis som förra gången. Det får gå som det går.

Så har man dessutom ett helt lov att slå ihjäl, vad göra? Får bli mycket återtagande på sömnfronten, lite party, och förhoppningsvis en fika. Vem vet, det kan bli ett bra lov. Eller så blir det ett enda stort skådespel i konsten att bränna värdefull tid. Det vet ju både du och jag att det lätt blir så.

.

.

Förresten, ett litet förhandstips. Har börjat tanka hem serien "Heroes", en riktigt spännande amerikansk produktion som handlar om hur ett gäng helt vanlig människor runt om på jorden upptäcker att de håller på att utveckla övermänskliga egenskaper, och reagerar precis på det sättet som du och jag skulle, med skräck, förnekelse och en gnutta fascination.

Givetvis finns det folk som inte vill att så ska ske, och varje avsnitt är en kanonad av helsköna scener där man får följa den nördiga japanen som lärt sig att böja tid och rum, den söta hejarklackstjejen som inte kan skada sig, den maffia-jagade white trash-bruden som tydligen har en split-personality, polisen som kan höra andras tankar och emo-killen från New York som kan flyga. Det hela toppas med en indisk lärare som är fenomenet på spåren och jagas av "The Man". Spännande, mystiskt och helt otroligt beroendeframkallande!

.

.

Trevlig kväll.