I´m taking a ride with my best friend.

Snooze-knappen på väckarklockan är ett klart tecken på mänsklighetens långsamma men oundvikliga förfall. Väckarklockan som sådan är ju annars en bra uppfinning som i många långa och trogna år har styrt upp människan och hennes leverne. Gott så. Men någonstans gick det väldigt fel, någonstans fanns det en lat pajsare som tyckte det var en bra idé att slänga på en funktion som väcker dig, men inte gör att du går upp, utan istället ligger kvar i sängen och till slut somnar om.

Väckarklockans hedersamma livsuppgift, att dra morgontrötta människor ur sängen på mornarna, degraderades genast till en kvasifunktion, nästan som ett hån mot dess gamla uppenbarelse. Att väcka människor och ge deras lata sida en möjlighet att slå irriterat med handen och vända sig till den kalla sidan av kudden. Mänsklighetens oundvikliga förfall illustreras bra med tanken på Snooze-funktionens sub-optimering av ett annars bra och funktionellt hjälpmedel i vår vardag.

Samtidigt kan jag, efter några veckors god erfarenhet,påstå att SleepCycle-applikationen till iPhone illustrerar motsatsen till nämnda förfall.

I helgen var det överraskningsfest för PW i Uppsala. Så fantastiskt roligt att få träffa lite klasskompisar från Sthlm igen, att få fira PW och att få träffa massa nytt folk i Uppsala! Veckan som nu har inletts fortsätter smidigt nog i samma stad med lite språkfostran. Och redan imorgon får jag åter träffa PW när jag och min kära flaxvän FL bjuder på Taco-, Öl- och OS-kväll!

Till helgen kanske jag lyckas traggla mig ner längs tre olika järnvägslinjer, varav två av dem har stått helt still i några dagar nu, och kanske kunna komma hem till hemmets lugna vrå. Det var ett tag sen nu.

Veckans TV-serie-bonanza
Veckans Soundtrack