Mitt livs helger är att likna vid oaser, en plats att andas, njuta, dricka och älska på. Veckorna är väl inte helt tokiga heller, det är resandet på söndagarna som tar livsgnistan ur mig. Jag är så trött på alla flugplatser, alla köer, alla lätt avtorkbara väntsoffor, alla själsdödande Tax Free-affärer. Jag orkar inte mer. Men helgerna gör det så värt det, särskilt om man får träffa Dig. De helgerna glömmer man enkelt bort sin söndagsångest.
Annars känns det mest som att vi utbildas i att undvika att dö eller på andra sätt skada oss allvarligt. Men det är å andra sidan oerhört kul, så där ska jag inte klaga. Dessutom har jag verkligen kommit in i ett träningsstim som snart matchar min tid som BFA. Skönt och bra!
Något som min snart 4 terminer långa utbildning, den aldrig bedarrande valhetsen och min allmänna livssituation på nytt har gjort mig medveten om, är hur symbolhandlingar och signaleffekter påverkar oss och vår vardag. Det är något som alltid har amatörintresserat mig och jag ser det överallt. Hur någon väljer att säga något på ett visst sätt, hur en chef uttrycker sig, vilka bilder en tidning ackompanjerar sina reportage med, vad man väljer att visa upp för andra och vad man håller för sig själv, vilken färg man skriver texten i och vilka tidningar man låter ligga framme.
Men vet man själv vilka symbolhandlingar man utför? Förstår man själv vilka signaleffekter man skickar ut i den sociala etern? Jag tror inte alltid det, och det är väl det som gör allt så svårt, så spännande, så jobbigt och så roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar