Post 2009

Att sammanfatta ett helt år såhär på en blogg är inte snutet ur näsan, men jag ska i alla fall ge det ett försök, så som jag brukar den här tiden på året. Självklart har det hänt mycket, både bra och dåliga, tråkiga och intressanta, roliga saker och saker jag gärna glömmer bort. Här följer i alla fall en lite uppräkning av några av de små och stora händelser i mitt 2009 som jag gärna delar med mig av;

* Arvidsjaur. Året inleddes med två veckors konstant frysning. Vi lärde oss att frysa. Jag frös.
* Vinterbalen. Fest, mat, dans, champagne och fest en hel helg med fint sällskap!
* Franz Ferdinand-konsert på Cirkus. Alltid glatt med livemusik i bra sällskap!
* Prag med La Familia. Skön stad som jag mer än gärna besöker igen.
* Beskedet. Med stort B. Livet fick en oväntad vändning via mobiltelefon på Stockholms centralstation!
* Valborg i Lund. Kul megafest med massa goda vänner. Trots lite sorg mitt på dagen och en därav framkallad pruttfylla så blev kvällen ändå riktigt rolig.
* Italien med skolan. Skolresor är roliga, särskilt när de utspelar sig i Liri-dalen och man har mina skolkamrater med sig!
* Skövdehelg. Återträff med lumparboys och -befäl. Grundlig fest på kvällen och innan dess några väl spenderade timmar i vår älskade stridsvagnssimulator!
* Sommar i Linköping. På många vis minst lika bra som semester där hemma.
* Hultsfred med Putte. Åkte dit på vinst och förlust. Svårt bra musik, sällskap och häng!
* Popaganda. Oväntat minifestival-inspel på södra södermalm, tidigt på terminen. Kul häng med bra folk!
* Garden Party. Alltid lika fint att ta sig en ordentlig svängom i sina finkläder!
* White Lies på Berns. Förträffligt, för mig 2009 års bästa band.
* Jullovet. Äntligen träffa stört mycket folk man inte sett på väldigt länge, fira julafton och nyår, iPhone-döden.

2009 var året då:

- Min yrkesframtid ändrades, till det bättre eller sämre återstår att se. Intressant blir det.
- Jag tänkte mycket på Afghanistan. Mest för andras del, lite för egen.
- Min hypokondri fick bekänna färg och jag nojjade över svininfluensan.
- Min riktiga Kaffe-förgiftning slutligen påbörjades.
- Jag lärde mig att man inte ska vara ledsen, man ska vara arg. Det är mycket nyttigare.
- Jag oftare hade musik i bakgrunden än tystnad.

2010 har nyss börjat och inget är ännu givet, året är ett oskrivet blad. Det enda jag med säkerhet vet på förhand är att det för egen del kommer att bli en jädra utmaning, en ovanlig upplevelse och ett oerhört äventyr.

Året är ett oskrivet blad. Här ska skrivas!

PS: Just det, inga nyårslöften för mig tack. Vad är poängen egentligen, man bryter ju dem bara förr eller senare. DS.

Pre 2010.

När man kommer hem för jullov så finns det alltid många saker nerskrivna på ens "Att göra"-lista. Vänner att träffa, saker att köpa, ställen att besöka, grejer att göra, stunder att ta tillvara. Och jag måste säga att jag har levererat i år. Vänner har träffats (och ska träffas), saker har köpts, ställen har besökts, grejer har gjorts och stunder har tagits tillvara.

Nåväl;

CN har äntligen kommit hem till bekvämt avstånd och nu har jag äntligen fått träffa honom för första gången på över ett år. Mycket dejligt, det kommer bli mer av den varan! Alla andra kommer också hem och även det är såklart svårt skönt. JP, FP, MT, OK, OL och SE är väl de jag främst tänker på, men det finns såklart fler. Det är alltid lika kul att få hänga med er när möjligheten ges!

Julafton i Småland med släkten var som alltid mycket bra, även om jag i år körde personlig bottennotering i antal mottagna julklappar. Jag är absolut inte ledsen eller grinig för det, jag hade ju knappt önskat mig något, men det kändes ändå lite som en slutgiltig markering för min transformering från gammal ungdom till ung vuxen. "Inte en dag för tidigt" kanske några av er tänker, och så är det säkert. Men det känns ju ändå alltid lite när något gammalt oundvikligen försvinner och därmed ersätts av något nytt.

Hur som helst gav jag istället bort en massa bra saker, åt väldigt mycket god mat, och kände julstämning sent omsider sprida sig i kroppen. Trots en ovanligt låg stämningsnivå i kroppen under hela december kunde den helt enkelt inte motstå mormor och morfars jul. Så som den alltid har varit!

Juldagen var som vanligt. Löjligt massa folk på löjligt få ställen. Men det vägs ju upp av den överdådiga kanonad av kända ansikten som man springer på vid baren, på toaletten, på dansgolvet och utanför McDondalds. Oavsett vad man tycker om det hela (själv kan jag bli ganska trött på att alla faller in i gamla roller och normer när man kommer hem och stöter på (i ordets båda bemärkelser) sina gymnasiebekantskaper) så kommer nog Hemvändarfesten med stort H fortsätta leverera härliga återseenden år efter år.

Hemvändarveckornas största nyhet i min kvasivärld är införskaffandet av en ny mobil. En iPhone för att vara mer precis. Grejen/-erna med iPhone känner ni säkert till, men den största förändringen som mobilköpet har inneburit för mig är att jag numera går omkring med en mobil i fickan som aldrig stänger av sig, är pålitlig och aldrig krånglar. Jag tar, av gammal vana, fortfarande upp mobilen ibland för att kolla att den är på, fungerar och inte är i behov av en omstart. Helt i onödan. Vi får se hur lång tid det tar för mig att vänja mig vid fickteknologi som fungerar som den ska.

Snö. Skönt med snö i juletider och nyårstider. Det verkar dessutom som att naturen har repat sitt misstag med att smälta bort den första omgången, genom att i förrgår paniksnöa ner en hel del och direkt slå om till ett gäng minusgrader, med stabil prognos för den kommande dagarna. Mitt tappra försök till löprunda idag kommer nog inte upprepas innan snön är borta från gatorna, det blev mer träning för knä- och fotleder än för hjärta och lungor. Men det kanske är smällar man kan leva med om den vackra vinterdräkten ligger kvar några dagar fler än vanligt här på västkusten.

Imorgon är det nyårsfirande hos OK. Champagne skall drickas, bomber smällas och mat ätas.

Som sig bör!