I need a break and I need a vacation, take me away from the civilisation!

Idag när jag klev av T-banan, på väg hem efter ett besök på Östermalm, slogs jag av en fantastisk känsla, eller förnimmelse. Jag kände en genuin glädje sprida sig igenom kroppen, en glädje som inte gick att kontrollera eller binda. En glädje som var så äkta och ren att inget kunde stoppa den.

Under resten av min promenad hem till skolan så gick jag med ett brett flin över ansiktet och en fantastisk förnimmelse om att allting är, och kommer att vara, utmärkt. Samtidigt som detta sker spelas min nationalsång i iPoden, vilket med säkerhet förstärkte mina sinnesintryck. Rörstrandsgatan fram svävade jag som på moln, komponerad av en sjukt bortglömd låt. När jag sen passerar mittendelen av bron över essingeleden slängs en av Belle & Sebastians bästa låtar igång och min orgasm i lycka är fullbordad. Jag ställer mig vid ena räcket, tittar ut över trafiken och bara skrattar högt, oberörd av alla förbipasserande cyklister och flanörer. Jag är världens mittpunkt och allt är som det ska.

Denna känsla finns fortfarande kvar i mig och jag har bestämt mig nu. Borta är min bipolaritet. Borta är mina svackor, borta är min tvekan. Det enda som finns kvar är lycka, glädje, vilja och kärlek. Jag väljer att inte bry mig om de mörka delarna i livet, det finns så mycket annat som är bättre.

Vad som orsakade detta "genombrott" är oklart. Kanske var det att jag för första gången på väldigt länge, om så bara för en timme, fick träffa en av mitt livs viktigaste kvinnor. Kanske var det en naturlig motreaktion på all skit som kastats min väg. Kanske var det paret på tunnelbanan mellan rådmansgatan och odenplan som var helt uppslukade i varandra. Kanske var det all fin musik som strömmade genom mina öron och ut i blodet. Kanske var det en insikt i vilken fantastisk tid som skall komma min väg.

Kanske var det något, någonstans där emelllan.

Oavsett vilket så är jag barnsligt och genuint "lycklig" för första gången på länge.
Utan att definitivt kunna säga varför.

Det är bra för mig. Det är så här livet borde vara nu, då och sen. Tack.

Vända blad

Det har dröjt av mellan inläggen nu. Jag saknar att skriva i bloggen, men jag saknar samtidigt riktig motivation att göra det. Om det beror på att sommaren medför en massa andra saker att göra, är jag inte förvånad.

Halmstad på sommaren är alltid intressant och staden lever upp i några månader. Kompisar flyttar hem, turister flyttar hit, nattklubbar öppnar, uteserveringar frodas, folk är snygga och natten är kort. Det känns som att jag kommer att lämna stan i rättan tid, ungefär samtidigt som turisterna gör samma sak.

För i Augusti flyttar jag till Stockholm och påbörjar min utbildning på Karlbergs slott. Det ska bli sjukt roligt och skönt, att flytta till Stockholm och från Halmstad. Att möta nya människor, nya miljöer och nya utmaningar är alltid roligt och jag känner verkligen att det här är helt rätt för mig. Visst, det blev ingen pilot av mig på det spåret, men möjligheterna finns fortfarande kvar och det jag ska ägna mig åt nu är också ett fantastiskt jobb.

Jag var med om ett ganska obekvämt möte för någon helg sedan, och det påminde verkligen mig om att jag agerade helt rätt och sköt ut mig ur situationen i helt rätt tid. Ibland är det skönt att kunna bevisa för sig själv att man har gjort något rätt.