...and the heart beats in its cage.

Då var det snart dags att åter hoppa upp i X2000-sadeln och på nytt sätta tänderna i Stockholmsluften. Det kommer med all säkerhet att innebära många goda återseenden och en bra sista tid ihop med goda vänner. Det kommer nog tyvärr inte minska mitt kaffeintag, även om antalet uppstyrda "fikor" troligtvis kommer att nedgå kraftigt. Gott så.

Det har varit ett riktigt bra jullov, kanske det bästa på mycket länge och jag känner mig väldigt tillfreds med det. Det blev väl godkänt.

Jag har tagit för vana att ta promenader då och då, när det finns tid över. På senare tid har det också inneburit att jag har varit tvungen att trotsa ordentligt med snö och tunga minusgrader för att få min promenaddos. Att gå runt i samhället man växte upp i och kolla in sitt gamla dagis, fritids, ungdomsgård, grundskola, fotbollsklubbens klubbstuga och gamla kompisars hus, tar med en på en fantastisk resa i långtidsminnet.

En gång i tiden var det vår by, vår plats. Där man hade snorkoll på allt, kunde alla gator och platser och hängde tungt utanför Konsum och Preem. Idag är det inte vår by längre. Vi har flyttat därifrån, våra föräldrar har blivit gamla och våra platser och gator är någon annans. Livets cykel gäller även sådana saker som vem som hänger utanför Preem och vilka det är som går med barnvagnar. Idag är jag den där äldre killen man ibland såg i byn, som var hemma över sommaren eller jul. Man kände igen honom lite grann, men visste inget om honom och tyckte att han mest var i vägen, i vägen i vår by. Nu är vi dem, nu är våra föräldrar de gråa 50+:arna.

Det är ganska vackert, men också lite sorgset. Tiden går för fort.

Idag, under en av dessa promenader, drabbades jag lite av en återkommande peak i grämelsen över ett beslut jag fattade för drygt 2 år sedan. Ska jag vara ärlig så har den väl alltid funnits med mig sedan dess, men då och då tittar den fram lite extra, som för att säga hej. Och jag svär och påminner mig själv om att jag bara har mig själv att skylla och påminner mig själv om att "det för fan var 2 hela j*vla år sen".

Men det hjälper föga, som vanligt, och jag biter ihop, skyller mig själv och vrider upp volymen lite extra på The Strokes-Låten med stort L på iPoden och sparkar en snödriva på käften.

Man ska ju inte vara ledsen, man ska ju vara arg. Det är ju mycket nyttigare.

Med jämna mellanrum blir jag alltså arg på mig själv, anno november 2007, och det där j*vla beslutet.

Det är ju nyttigt.

...And they´ll be placing fingers through the notches in your spine!

Hemma i hstd efter två ytterliggare veckor hemma i sthlm (ja, jag har två hem.) och det känns skönt. Skönt för att komma hem och träffa mina vänner, skönt för att komma ifrån det slott som ibland hatas och ibland älskas.

Skolan är inne i en "stampande" fas känns det som. Kursen vi har är ganska krävande, men samtidigt kan folk inte sluta fokusera på vad som händer om tre månader när alla åker ut på sitt praktikår. Det får till följd att många har svårt att koncentrera sig på vad som gäller här och nu och jag kan inte rå för att ibland dras med i det hela.

Well well, men vad gör det om hundra år, när allting kommer kring?

___________________________________________


* I torsdags fick vi lite svininfluensavaccin och i fredags var min kropp svårt kränkt. Kändes precis som att ha feber, fast utan att vara varm eller så. Idag är det mycket bättre så det var ju "no sweat".

* Idag är det fullproppat med saker att må bra av. Jag ska fika med SN och hennes kompis, jag ska kolla på Bröllopsfotografen med bror och ikväll blir det lite bärsa med Putte. Good times™!

* Idag är det bara 69 dagar kvar till den svenska premiären av Where the Wild Things Are. Glöm inte det!

* Igår tog jag äntligen tag i John Ajvide Lindqvists Människohamn. Oerhört beroendeframkallande, skrämmande och mystisk. Tack för tipset och lånet EP, nu ska det bli läsa av!

* Veckans Youtube-film. Får min mage att hoppa lite extra där inne. Jag kan inte vänta, om ett år sitter man där framme om allt går som det ska!

Slående aktualitet

Jag inleder dagens inlägg med två oerhört intressanta (men enligt vissa tråkiga) artiklar ur helgens internettrafik.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=816842

http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article357759/Ryska-signaler.html


Ja, helt plötsligt känns mitt val av utbildningsinriktning ganska aktuell.


Veckan upp i huvudstaden var bra och skön att ha fått gjord. Jag har pendlat mellan skitnöjd och smått deprimerad, av olika anledningar. Men sådant löser sig på sikt, det vet jag om. Det känns skönt och bar med möjligheten att ta sig hem på helgerna. Det känns bra med det mesta faktiskt, bo på ett slott, tre mål bra mat om dagen, ett grymt gym att använda och 2 stationer från centrum. Det finns alla möjligheter att det här blir riktigt bra

Vända blad

Det har dröjt av mellan inläggen nu. Jag saknar att skriva i bloggen, men jag saknar samtidigt riktig motivation att göra det. Om det beror på att sommaren medför en massa andra saker att göra, är jag inte förvånad.

Halmstad på sommaren är alltid intressant och staden lever upp i några månader. Kompisar flyttar hem, turister flyttar hit, nattklubbar öppnar, uteserveringar frodas, folk är snygga och natten är kort. Det känns som att jag kommer att lämna stan i rättan tid, ungefär samtidigt som turisterna gör samma sak.

För i Augusti flyttar jag till Stockholm och påbörjar min utbildning på Karlbergs slott. Det ska bli sjukt roligt och skönt, att flytta till Stockholm och från Halmstad. Att möta nya människor, nya miljöer och nya utmaningar är alltid roligt och jag känner verkligen att det här är helt rätt för mig. Visst, det blev ingen pilot av mig på det spåret, men möjligheterna finns fortfarande kvar och det jag ska ägna mig åt nu är också ett fantastiskt jobb.

Jag var med om ett ganska obekvämt möte för någon helg sedan, och det påminde verkligen mig om att jag agerade helt rätt och sköt ut mig ur situationen i helt rätt tid. Ibland är det skönt att kunna bevisa för sig själv att man har gjort något rätt.