Betraktelser såhär på natten mellan torsdag och fredag:

• Sällskap är jävligt underskattat. Ingen överraskning direkt, men det är för j*vla skönt att kunna avnjuta sällskap med andra människor i tid och otid. Två veckor i en ensam studentkorridor är inte kul.
• Man ska inte vara ledsen, man ska vara arg. Det är mycket nyttigare. Som Ika Nord en gång sa, till en stor mängd barn, i ett barnprogram på TV, en gång i tiden.
• Att låta skolarbeten vänta till sista minuten är en framgångsfaktor för mig. Först då kan jag prestera. En deadline som ligger för långt fram i tiden passiviserar mig. Saker och ting måste hända nu och om en timme!
• Till helgen är det frisörsbesök och ett försök att inhandla en jacka passande årstiden och kanske ett par skodon på det. Ser fram emot en dag på stan i höstrusket!
• Återigen dyker La Roux upp på min musik-radar och lyser upp det som är mörkt i mitt liv. Fantastiskt!
• Tjejer är lika stora svin som tjejer säger att killar är när de blivit blåsta av nån snubbe. Så är det, alla är svin i olika mängd och när det passar dem. Jag är säkerligen inte ett dugg bättre.

Everything counts in large amounts!

Det här får bli sista gången jag försöker mig på något sånt här. För nu orkar jag inte med att uppleva mig själv i sådana här situationer längre. Kan jag inte hantera sån här skit så ska jag inte stoppa näsan i det heller.

Veckan som väntar mig efter den här pågående tågresan är ännu något oklar. Dels för att jag slängts in i en ny utbildningsplan, dels för att jag själv inte har orkat ta reda på mer om vad det hela handlar om. Kanske läge att fixa lite veckoscheman och kursbeskrivningar? Har jag överhuvudtaget något att göra, eller börjar det hela nästa vecka? Ingen vet, särskilt inte jag.

Förresten, det verkar som att modevågen inte släpper sitt grepp om oss bloggare, kanske det vore en skön twist även här på Post 2006? Kanske borde jag ta lite fräscha bilder på mig själv i dagens outfit? Det vore alltid något, jag har ju ändå jävligt snygga kläder på mig i skolan dagligdags, och jag är övertygad om att min läsarskara är intresserade av hur jag ser ut till vardags. Håll ögonen öppna!

Det har blivit en del Depeche Mode på det senaste, så det är troligtvis det här som blir veckans soundtrack:

http://www.youtube.com/watch?v=zuvTcQeVNF8

Jag och några verb.

Jag vill att sommaren ska starta om så man får en chans att hänga lite mer på stranden, dricka lite mer öl och sköna drinkar, hänga lite mer på Caféet och träffa lite fler polare och ytliga bekantskaper. Tiden räcker aldrig till. Särskilt inte om man som jag får semester först i augusti, när högsäsongen är över och folk börjar montera ner sina sommarkulisser och så sakteliga återvänder tillbaka till sina respektive verkligheter.

Jag tycker verkligen att det är på tiden att jag klipper mig. Kanske något att ta tag i under veckan.

Jag ska om mindre än ett år inleda en utbildning som leder till en pojkdröm jag haft sen jag kunde stå. Det är helt absurt och samtidigt oerhört verkligt. Kommer det bli som jag alltid trott? Kommer det bli en besvikelse? Kommer jag klara av de krav som kommer ställas på mig? Kommer jag trivas? Frågorna är många, svaren få, och inga powerpoint-presentationer i världen kan lugna den latenta oro som hela tiden gnager min hjärnbark.

Jag måste träna mer än jag gjort den här sommaren. Vad är syftet med att träna året om, om man ändå ska kasta bort allt på några månaders slappande? Idag inleds återtagandet genom att ge mig ut på berget och bita tag i dess fruktade löpspår.

Jag borde ta tag i den där uppsatsen som egentligen skulle ha skrivits under sommaren och som ska lämnas in om inte allt för många veckor. Jag finner stor tröst i att alla andra på skolan verkar ha gjort samma prioriteringar som jag.

Jag ser helst att glin som, med små behändiga mini-högtalare kopplade till sin mp3-spelare, skränar ut sin skitmusik på tågstationer, busshållsplatser och andra offentliga lokaler och utrymmen tar tag i sina liv och slutar förpesta min vardag. (*Puh* Det var skönt att få ur sig.)

Jag är återigen imponerad av fenomenet "Ullared". Det är ett sjukt ställe som borde bevistas lite då och då, för att passivt (om inte aktivt) bevittna kapitalismens seger över individens pengabörs. Och för att kolla på roliga människor som tycker det är en bra idé att köpa 60 tandkrämstuber åt gången. Och kvitton längre än SJ:s tågköer...