Att komma hem efter två månader uppe i Estocholmo är skönt, men ganska ohäftigt och lite som att åka och besöka istället för att åka hem. Hade det inte varit för de sköna vänner som finns kvar i hemstan så hade det nog inte blivit något mer innan jul. Men nu finns det ju härliga och fina människor att träffa här nere, och då är det verkligen värt de tågresor som krävs!
Igår var det naturgodis och något som skulle kunna misstas som Idol-tittande hemma hos SN, tillsammans med henne och MS. Idag har det varit fika med CS i Halmstads nya dödskafé, tack för det! Härligt att få träffa er, ser fram emot nästa gång! Imorgon blir det födelsedagskalas, modell 1A, för fadren.
Nästa gång jag är hemma ska jag försöka att inte vara sjuk (thank god att det inte verkar vara svininfluensa i alla fall).
I onsdags var det White Lies på Berns med mina kära sjömän. Väldigt bra, och mina minnen från Hulstfred var inte vrängda av för mycket ljummen Sofiero-öl. De är bra live! Tack för det!
Just nu gäller:
- Elliot Smith - En av få artister som kan gå på repeat i min iPod utan att jag får apbryt.
- Min vinterjacka(!) - Jag blir mer och mer förtjust i den för varje vecka. Blå, snygg och bra.
- Alvedon - Oh yeeah. Febernedsättande? Check! Smärtstillande? Check!
- District 9 - En (bra) film jag såg på tåget igår. Förstår inte all kritik, riktigt skönt filmgrepp.
Och tydligen har man misstolkat den nya kursens studietempo och ambitionsnivå. Skit också, nu måste man verkligen ta tag i kragen för att det här inte ska gå på röven.
Hasta La Victoria Siempre!
