As a child I knew, that the stars could only get brighter.

Jag älskar att sitta på ett X2000, med ryggen i färdriktningen, näsan mot rutan och musik i öronen. Jag kan sitta så hur länge som helst, det är min form av meditation. Meditation som ibland kan vara ytterst välbehövlig. Veckan bakom mig var en vecka sprängfylld av känslor och intryck. Upp och ner, fram och tillbaka, ut och in. Hela veckan har jag gått omkring som en stor emotionell bordsfontän som spillt över lite här och där. Och det med rätta. De senaste dagarna har bjudit på så många ytterskott med mig i mitten att det hade varit märkligt att reagera på något annat vis.

Just därför är det skönt att kunna sitta på sitt tåg, med sin musik, och betrakta hur landskapet passerar förbi utanför och bort. Lite som en påminnelse om att allt är föränderligt, som en uppmuntran till att leva i nuet, eller kanske som en antydan om vad som komma skall.

Just nu:

• Är min apsnygga röda iPod Nano ett bra köp.
• Är tentan sedan länge glömd. Cura Posterior.
• Är lite närhet kanske allt man behöver?
• Har nedtrappningen på kaffedrickandet misslyckats. Igen.
• Är jag sugen på en löprunda. Kanske imorrn.

No one laughs at God in a hospital.

Att vara tillbaka här uppe är som väntat riktigt bra och jag valde att stanna kvar i helgen. Gick på loppis på Hötorget idag och det var najs. Har alltid haft något extra till övers för olika sorters loppisar och samlarmarknader. Det finns alltid någon skön pryl att spana in, märkliga människor att titta på och bra köp att upptäcka.

I fredags var det Popaganda på Södermalm. Kollade in Johnossi, El Perro Del Mar, Lykke Li och MGMT. Prisvärd minifestival och ett bra sällskap gjorde kvällen riktigt lyckad. Regnet på slutet var väl lite onödigt, men så är det.

En rosröd iPod nano väntar på mig därhemma. Äntligen! Har gått utan portabel musik ett riktigt bra tag nu och det är efterlängtat. Tyvärr innebär ju köpet att jag måste börja köra iTunes. Det är inte bra. Jag gillar Apples prylar, men gillar inte att de tvingar användarna att använda deras skitprogram och -format.

Svininfluensan gör mig Apnojig. Jag är lätt hypokondrisk och när jag nu sitter här med lätta feberkänslor och lite snor i näsan så ser jag den konstgjorda lungan på Karolinska uppenbara sig framför mig. Kanske är det en latent bakfylla efter 3 kvällars öldrickande, kanske är det regnet på ett regnjackesaknande Popaganda, eller kanske en helt vanlig förkylning. Oavsett vilket så känns det ganska pissigt.

Och så måste man hitta sig en baldejt i närtid. Någon sugen?