Nu är hösten verkligen här, träden har visserligen inte gått åt det bruna hållet ännu, men det finns där i luften. Regnet i huvudstaden är egentligen bara ett enda konstant dis och mina polotröjor har smygit fram ur garderoben. Hösten är en fin årstid, jag gillar det ruggiga och mjuggiga, så jag klagar väl egentligen inte.
Noah & The Whale är äntligen på plats i iPod och dator, som jag har jobbat för att få hem dem efter att ha hört de för första gången tidigare i våras. Detta är nästa lyssna-sönder-projekt. Basta. Jag rekommenderar starkt låten 05:30 in i videon, en låt jag redan terroriserat folk på msn med.
Conor Oberst's sommarplatta är även den nedtankad och man känner igen sig. Eller ja, man känner igen sig, men man känner också att mycket av det som han har varit har glidit bort. Borta är den ångestfyllda tonåringen och framme är den något mer vuxna och mognade mannen. Vilket inte är konstigt egentligen och jag köper det, till skillnad från en hel del andra. Men visst, till del så hade man väl gärna haft lite ångest även här...
Jag hoppas på en riktig höst med filtar, mys och allt sånt.
onsdag, september 10, 2008
söndag, augusti 31, 2008
En vecka på Thess Hwita och Berga.
Så sitter man här i slottet och softar. Veckan som gick handlade om självutveckling och det var oerhört givande. Vi kördes ut i skogen och bodde ensamma under en gran i två dygn, utan kontakt med omvärlden i form av mobiler, böcker, osv.
Syftet var att vi skulle tänka och skriva kring några givna frågeställningar. Det var två annorlunda dygn som definitivt fick mig att tänka till på mig själv och min roll i allt. Sånt behövs då och då och är något som jag hoppas att vi kommer att få möjlighet till fler gånger.
Igår var det utgång och party, vilket innebär att man nu sitter och tar det piano här hemma. Jag har ledigt på onsdag, vilket förhoppningsvis innebär möjlighet till att dra sig in till stan och shoppa lite. Dessutom måste jag besöka Ikea och skaffa lite grejs!
Syftet var att vi skulle tänka och skriva kring några givna frågeställningar. Det var två annorlunda dygn som definitivt fick mig att tänka till på mig själv och min roll i allt. Sånt behövs då och då och är något som jag hoppas att vi kommer att få möjlighet till fler gånger.
Igår var det utgång och party, vilket innebär att man nu sitter och tar det piano här hemma. Jag har ledigt på onsdag, vilket förhoppningsvis innebär möjlighet till att dra sig in till stan och shoppa lite. Dessutom måste jag besöka Ikea och skaffa lite grejs!
söndag, augusti 24, 2008
Don´t second guess your feelings, you were right from the start.
Jag har valt att slänga ut en ansökan en sista gång, mest för att skapa ro i sinnet. Denna gången går jag in med en mer avspänd inställning och känner väl mer att det mest är "For the fuck of it", liksom. Vi får se hur det går, antingen så går det vägen eller så gör det inte det. Oavsett vilket så känner jag väl att jag kommer att få ett ordentligt closure på det hela.
Annars går livet vidare och jag trivs med det grundläggande, vänner, skola och allmän situation. Det som skrämmer mig mest är väl egentligen att en dag känna känslan av att ha gått vidare och kanske vetskapen av att någon annan också har gjort det.
Well, det är ju knappast munkar i Tibet, barnfamiljer i Tbilisi eller torskar i Kattegatt det här, så det ska nog gå bra till slut.
Dessutom måste jag tanka Conor Oberst nya, men det är snålt med torrents alltså. Vidare kommer dessutom ett nytt Franz Ferdinand-album och i September drar en nya säsong av Entourage in över USA. Fina fisken är väl inte helt fel uttryck?
Ikväll ska jag och Johan gå och se Arn. Synd att man inte castade Reese Witherspoon i någon schysst roll, det hade blivit småfränt, eller hur? ;-)
Annars går livet vidare och jag trivs med det grundläggande, vänner, skola och allmän situation. Det som skrämmer mig mest är väl egentligen att en dag känna känslan av att ha gått vidare och kanske vetskapen av att någon annan också har gjort det.
Well, det är ju knappast munkar i Tibet, barnfamiljer i Tbilisi eller torskar i Kattegatt det här, så det ska nog gå bra till slut.
Dessutom måste jag tanka Conor Oberst nya, men det är snålt med torrents alltså. Vidare kommer dessutom ett nytt Franz Ferdinand-album och i September drar en nya säsong av Entourage in över USA. Fina fisken är väl inte helt fel uttryck?
Ikväll ska jag och Johan gå och se Arn. Synd att man inte castade Reese Witherspoon i någon schysst roll, det hade blivit småfränt, eller hur? ;-)
söndag, augusti 17, 2008
Slående aktualitet
Jag inleder dagens inlägg med två oerhört intressanta (men enligt vissa tråkiga) artiklar ur helgens internettrafik.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=816842
http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article357759/Ryska-signaler.html
Ja, helt plötsligt känns mitt val av utbildningsinriktning ganska aktuell.
Veckan upp i huvudstaden var bra och skön att ha fått gjord. Jag har pendlat mellan skitnöjd och smått deprimerad, av olika anledningar. Men sådant löser sig på sikt, det vet jag om. Det känns skönt och bar med möjligheten att ta sig hem på helgerna. Det känns bra med det mesta faktiskt, bo på ett slott, tre mål bra mat om dagen, ett grymt gym att använda och 2 stationer från centrum. Det finns alla möjligheter att det här blir riktigt bra
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=816842
http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article357759/Ryska-signaler.html
Ja, helt plötsligt känns mitt val av utbildningsinriktning ganska aktuell.
Veckan upp i huvudstaden var bra och skön att ha fått gjord. Jag har pendlat mellan skitnöjd och smått deprimerad, av olika anledningar. Men sådant löser sig på sikt, det vet jag om. Det känns skönt och bar med möjligheten att ta sig hem på helgerna. Det känns bra med det mesta faktiskt, bo på ett slott, tre mål bra mat om dagen, ett grymt gym att använda och 2 stationer från centrum. Det finns alla möjligheter att det här blir riktigt bra
lördag, augusti 09, 2008
The hard part.
Imorgon börjar det. Imorgon lämnar jag mångt och mycket bakom mig och startar om på nytt. Det ska bli skönt, det ska bli roligt. Det kommer att bli svårt.
I lördags var det kräftskiva hos mig, tillsammans med 24 andra glada själar firade vi sommarens slut och ett nytt års början. Det var fint och passande. Jag känner mig nöjd.
I fredags slutade jag mitt jobb. Jag kommer sakna alla, arbetskamrater och soldater. Men jag vet samtidigt att detta inte är slutet. Detta är början.
onsdag, juli 30, 2008
måndag, juli 28, 2008
Happy we are when we choose to wear the blindfold.
Efter 4 veckors semester i sådär-väder så tvingas man gå till jobbet igen, iförd svarta läderkängor och hårdimpregnerade kläder, lagom till solen väljer att verkligen visa upp sig. Det är helt oerhört segt. Jag vill bara att det fina vädret ska försvinna från jordens yta, eftersom det inte kom för två veckor sedan. Just nu tycker jag inte att det är "skönt med sol" och jag HATAR att sitta i en svart bil som har stått stilla i 8 timmar i 31 graders värme.
Måndagsklubben ikväll vet jag inte om jag egentligen vill gå till. Vi får se, blir iaf nyktert eftersom jag ska gå upp tidigt imorgon för att därefter spendera hela dagen på ett öppet fält utan skugga. SMHI varnar för rekordvärme, vilket känns oerhört fint. Jag menar, det gäller ju att njuta av solen nu, snart är det höst och rusk!
INTE TILLRÄCKLIGT SNART!
fredag, juli 18, 2008
Generation Kill
Det är alltid fräscht med nya TV-serier och HBO har nu dragit igång ännu en fet mini-serie. Generation Kill skildrar ett gäng marinkårssoldater under Irak-krigets första 40 dygn. 7 avsnitt a´ ~1 timme skall sändas och Alexander Skarsgård spelar en av huvudrollerna.
Det är en sevärd serie på många plan, dels för oss som har varit eller är i det militära. Livet skildras oerhört nära och realistiskt, utan några försköningar och någon romantism. Därför är det också intressant för folk som inte varit med om något liknande, att se Generation Kill. Man får en inblick i hur det kan vara.
Dessutom är den rapp och kaxig i sin dialog och bilden är smutsig och intressant. En fullträff helt enkelt! HBO levererar gång på gång.
måndag, juli 14, 2008
Vända blad
Det har dröjt av mellan inläggen nu. Jag saknar att skriva i bloggen, men jag saknar samtidigt riktig motivation att göra det. Om det beror på att sommaren medför en massa andra saker att göra, är jag inte förvånad.
Halmstad på sommaren är alltid intressant och staden lever upp i några månader. Kompisar flyttar hem, turister flyttar hit, nattklubbar öppnar, uteserveringar frodas, folk är snygga och natten är kort. Det känns som att jag kommer att lämna stan i rättan tid, ungefär samtidigt som turisterna gör samma sak.
För i Augusti flyttar jag till Stockholm och påbörjar min utbildning på Karlbergs slott. Det ska bli sjukt roligt och skönt, att flytta till Stockholm och från Halmstad. Att möta nya människor, nya miljöer och nya utmaningar är alltid roligt och jag känner verkligen att det här är helt rätt för mig. Visst, det blev ingen pilot av mig på det spåret, men möjligheterna finns fortfarande kvar och det jag ska ägna mig åt nu är också ett fantastiskt jobb.
Jag var med om ett ganska obekvämt möte för någon helg sedan, och det påminde verkligen mig om att jag agerade helt rätt och sköt ut mig ur situationen i helt rätt tid. Ibland är det skönt att kunna bevisa för sig själv att man har gjort något rätt.
Halmstad på sommaren är alltid intressant och staden lever upp i några månader. Kompisar flyttar hem, turister flyttar hit, nattklubbar öppnar, uteserveringar frodas, folk är snygga och natten är kort. Det känns som att jag kommer att lämna stan i rättan tid, ungefär samtidigt som turisterna gör samma sak.
För i Augusti flyttar jag till Stockholm och påbörjar min utbildning på Karlbergs slott. Det ska bli sjukt roligt och skönt, att flytta till Stockholm och från Halmstad. Att möta nya människor, nya miljöer och nya utmaningar är alltid roligt och jag känner verkligen att det här är helt rätt för mig. Visst, det blev ingen pilot av mig på det spåret, men möjligheterna finns fortfarande kvar och det jag ska ägna mig åt nu är också ett fantastiskt jobb.
Jag var med om ett ganska obekvämt möte för någon helg sedan, och det påminde verkligen mig om att jag agerade helt rätt och sköt ut mig ur situationen i helt rätt tid. Ibland är det skönt att kunna bevisa för sig själv att man har gjort något rätt.
söndag, juni 08, 2008
Stuck in reverse. Could it be worse?
"When you get what you want, but not what you need" sjunger Chris Martin för Coldplays räkning och det stämmer slående väl på mig just nu. För egentligen är väl allting fint. Bra jobb, underbara polare, jag har en massa att göra på fritiden och allt det där.
Men något som någon sa till mig i lördags punkterar allt. "Jag älskar dina kommentarer och skämt. Du förgyller verkligen alla fester!" Det är väl egentligen något man borde bli glad av och det blir jag verkligen. En komplimang som man ska ta som en komplimang, och det gör jag.
Men samtidigt cementerar denna komplimang omedvetet min nuvarande plats i livet. Jag är han som förgyller folks förfester med illa dold cynism och en vilja att fånga folks uppmärksamhet. När hamnade jag där, hur, och varför?
Under de senaste två månaderna har jag ställts inför många svåra beslut och prioriteringar. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att jag har agerat helt rätt inför varje problem och löst det så som jag önskat. Men inte har det hjälpt mig vidare, jag har aldrig ställts inför möjligheten att slå mig ur den biroll jag själv känner att jag spelar.
Jag är en pretentiös dramaqueen, det har jag tidigare erkännt. Jag är medveten om det och väljer aktivt att se bortom det här och fokusera på nuet och den kommande sommaren. Men samtidigt ligger den här känslan och skaver långt bak i hjärnbarken, en känsla som inte går att bli av med.
Och det känns som att jag aldrig kommer att få svaret på när jag hamnade där, hur, och varför.
Men något som någon sa till mig i lördags punkterar allt. "Jag älskar dina kommentarer och skämt. Du förgyller verkligen alla fester!" Det är väl egentligen något man borde bli glad av och det blir jag verkligen. En komplimang som man ska ta som en komplimang, och det gör jag.
Men samtidigt cementerar denna komplimang omedvetet min nuvarande plats i livet. Jag är han som förgyller folks förfester med illa dold cynism och en vilja att fånga folks uppmärksamhet. När hamnade jag där, hur, och varför?
Under de senaste två månaderna har jag ställts inför många svåra beslut och prioriteringar. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att jag har agerat helt rätt inför varje problem och löst det så som jag önskat. Men inte har det hjälpt mig vidare, jag har aldrig ställts inför möjligheten att slå mig ur den biroll jag själv känner att jag spelar.
Jag är en pretentiös dramaqueen, det har jag tidigare erkännt. Jag är medveten om det och väljer aktivt att se bortom det här och fokusera på nuet och den kommande sommaren. Men samtidigt ligger den här känslan och skaver långt bak i hjärnbarken, en känsla som inte går att bli av med.
Och det känns som att jag aldrig kommer att få svaret på när jag hamnade där, hur, och varför.
tisdag, maj 20, 2008
Verkligheten biter till då och då.
Jag har ett erkännande. Det är riktigt löjligt, en aning övermoget och något omotiverat kanske, men någon gång måste man ju ta tag i det och kanske är det kanske inte en så dum idé ändå`
Jag har börjat pensionsspara. There, I said it. Det är inte vidare mycket pengar vi snackar om som jag lägger undan i månaden och det är inte speciellt pretentiöst alls, men det är ändå ett första steg mot långvårdens senildemensavdelning och det kan man ju tycka vad man vill om. Själv har jag inga problem med det alls och ser bara fördelarna, medans en del som får höra om det ryggar tillbaka. Well, gjort är gjort och någon gång måste man väl växa upp. Lite grann i alla fall.
Tankarna glider oupphörligen iväg sedan lördagskväll, det är välbekant underbart men också en rågad smula obehagligt.
Idag blev en värnpliktig från ett förband i Stockholmstrakten så illa skottskadad, under en övning med skarp ammunition, att han avled. Olyckor händer ju så lätt, men det här är helt ofattbart, sånt här får aldrig hända, såna här olyckor kan aldrig få tillåtas att hända.
Det griper mig lite extra hårt eftersom jag själv genomfört liknande övningar när jag gjorde lumpen och själv varit delansvarig för liknande övningar med "mina" soldater nu under våren. Man får sig en tankeställare om vad det är sysslar med på dagarna, vilket kan vara välbehövligt. Men kostnaden för dessa tankar är aldrig värd det.
Jag har börjat pensionsspara. There, I said it. Det är inte vidare mycket pengar vi snackar om som jag lägger undan i månaden och det är inte speciellt pretentiöst alls, men det är ändå ett första steg mot långvårdens senildemensavdelning och det kan man ju tycka vad man vill om. Själv har jag inga problem med det alls och ser bara fördelarna, medans en del som får höra om det ryggar tillbaka. Well, gjort är gjort och någon gång måste man väl växa upp. Lite grann i alla fall.
Tankarna glider oupphörligen iväg sedan lördagskväll, det är välbekant underbart men också en rågad smula obehagligt.
Idag blev en värnpliktig från ett förband i Stockholmstrakten så illa skottskadad, under en övning med skarp ammunition, att han avled. Olyckor händer ju så lätt, men det här är helt ofattbart, sånt här får aldrig hända, såna här olyckor kan aldrig få tillåtas att hända.
Det griper mig lite extra hårt eftersom jag själv genomfört liknande övningar när jag gjorde lumpen och själv varit delansvarig för liknande övningar med "mina" soldater nu under våren. Man får sig en tankeställare om vad det är sysslar med på dagarna, vilket kan vara välbehövligt. Men kostnaden för dessa tankar är aldrig värd det.
måndag, maj 19, 2008
Ligament, minisker, korsband och brosk.
Jag ska alltid vara pessimistisk, men det kanske är något jag har lärt mig de hårda vägen vad vet jag. Göteborgsvarvet var faktiskt oväntat kul och överraskande "enkelt", trots att jag förutspådde jordens undergång i fredags. Jag kände mig jämnstark längs alla 21 kilometrarna och jag kände mig inte alls jättedassig efteråt. Det märks att man har ganska god kondition nuförtiden helt enkelt.
En del småkrämpor i knän, leder och muskelgrupper får man ju givetvis kämpa sig igenom nu såhär i efterhand, men det var nog bannemej värt det. Nästa år ska jag slå min tid, 1:49:52. Jojomen. Och som alltid var det helt underbart att återse sina kära lumparpolare!
Veckan som kommer blir ganska mycket kvällstjänst, till statens nytta. Lite försöksverksamhet och sådant skall genomföras, och jag sitter längst ut på linan som en spakapa utan kvalificerade arbetsuppgifter. Någonstans måste man ju börja...
Vidare har man blivit ganska ordentligt sugen på Way Out West, nu när man sett att Franz Ferdinand ska spela knappt en månad innan nya albumet ska komma. Wei! Men nu är ett samlingsalbum med Vivaldi nertankat. Här ska det lyssnas på smäktande stråkar!
En del småkrämpor i knän, leder och muskelgrupper får man ju givetvis kämpa sig igenom nu såhär i efterhand, men det var nog bannemej värt det. Nästa år ska jag slå min tid, 1:49:52. Jojomen. Och som alltid var det helt underbart att återse sina kära lumparpolare!
Veckan som kommer blir ganska mycket kvällstjänst, till statens nytta. Lite försöksverksamhet och sådant skall genomföras, och jag sitter längst ut på linan som en spakapa utan kvalificerade arbetsuppgifter. Någonstans måste man ju börja...
Vidare har man blivit ganska ordentligt sugen på Way Out West, nu när man sett att Franz Ferdinand ska spela knappt en månad innan nya albumet ska komma. Wei! Men nu är ett samlingsalbum med Vivaldi nertankat. Här ska det lyssnas på smäktande stråkar!
fredag, maj 16, 2008
Nu får det vara nog!
Förresten måste ju slå ett slag för den här hemsidan som jag snubblade över:
www.nufardetvaranog.se
För det får det ju faktiskt, vara nog alltså.
www.nufardetvaranog.se
För det får det ju faktiskt, vara nog alltså.
Att springa, att leva, att ta stryk.
Imorgon är det Göteborgsvarvet och jag kunde nog inte vara mer osugen. Egentligen så borde jag vara taggad. Jag har aldrig haft bättre kondition och så, men bara tanken på 21 kilometer på asfalt, omspringandes tusentals tjockisar (startgrupp 16 är väl inte direkt atletgruppen...) är väl inte direkt roande.Nåväl, det ska bli riktigt fint att träffa några av folket igen och kanske känna sig nöjd med sig själv efter målgång.
Uteserveringssäsongen är i full gång och jag har gått ut starkt med tre besök på lika många dagar i veckan. Det bådar gott!
Death Cabs nya är väl mer eller mindre en besvikelse faktiskt. Vad hände där egentligen, var detta verkligen det bästa som Gibbard kunde trycka fram? Jag förstår inte riktigt faktiskt.
Någon frågade mig vilket ord som var det vackraste jag visste, jag bad om tid att fundera på det för att jag skulle kunna ge ett bra svar. Frågan har visat sig mycket svårare än jag trodde, och någon får nog vänta lite längre, det finns ju så många bra ord att välja mellan!
tisdag, maj 13, 2008
No subtle men...
Jahop, helgen var min "dränka-sina-sorger-i-ansenliga-mängder-alkohol"-helg och det lyckades jag med förhållandevis bra. Dagen efter var bakfull enligt rutin och min fader erbjöd mig möjligheten att ångra gårdagskvällen med en hel dags grävande i trädgården under gassande sol.
Jag har ännu inte riktigt greppat min situation fullt ut tror jag, och det kommer nog ta ett tag innan jag kan sätta punkt för den här perioden som kännetecknas av lätt nedstämdhet. Men som min chef sa igår; "Nu gäller det att du grämer dig ett tag och bearbetar det här, så att du förr eller senare kan komma till ett ställe där du kan sätta punkt för det här och gå vidare i livet."
Det låter ganska bra, det är nog viktigt att jag verkligen tillåter mig själv att vara ledsen för det här, så att jag får ut det ordentligt ur systemet.
Igår fick jag ett brev från min sökta skola om vilken inriktning jag eventuellt skulle vara intresserad av vid en eventuell antagning till programmet jag har sökt. Så att de kunde ge mig en preliminär placering. Det var oerhört många försäkringar från deras sida om att ingenting var säkert och att allting var tillfälligt. Jag kommer nog vänta med att skicka in mina önskemål tills jag har fått se lite mer indikationer på hur det kommer att se ut i min bransch framöver.
Till helgen är det Göteborgsvarvet och jag hade inte kunnat vara mer otaggad än vad jag är. Det kommer bli oerhört tråkigt, men det kommer givetvis bli jättefint att träffa mina lumparpolare igen.
Mina, ben, knän och rygg är ju vana vid grusspår, så 21 km på hård asfalt kommer att bli intressanta...
Jag har ännu inte riktigt greppat min situation fullt ut tror jag, och det kommer nog ta ett tag innan jag kan sätta punkt för den här perioden som kännetecknas av lätt nedstämdhet. Men som min chef sa igår; "Nu gäller det att du grämer dig ett tag och bearbetar det här, så att du förr eller senare kan komma till ett ställe där du kan sätta punkt för det här och gå vidare i livet."
Det låter ganska bra, det är nog viktigt att jag verkligen tillåter mig själv att vara ledsen för det här, så att jag får ut det ordentligt ur systemet.
Igår fick jag ett brev från min sökta skola om vilken inriktning jag eventuellt skulle vara intresserad av vid en eventuell antagning till programmet jag har sökt. Så att de kunde ge mig en preliminär placering. Det var oerhört många försäkringar från deras sida om att ingenting var säkert och att allting var tillfälligt. Jag kommer nog vänta med att skicka in mina önskemål tills jag har fått se lite mer indikationer på hur det kommer att se ut i min bransch framöver.
Till helgen är det Göteborgsvarvet och jag hade inte kunnat vara mer otaggad än vad jag är. Det kommer bli oerhört tråkigt, men det kommer givetvis bli jättefint att träffa mina lumparpolare igen.
Mina, ben, knän och rygg är ju vana vid grusspår, så 21 km på hård asfalt kommer att bli intressanta...
lördag, maj 10, 2008
Get drönk, get crönnk get faaacked app!
I torsdags fick jag i alla fall köra lite stridsvagn och rikta lite torn. Det var ju liiite plåster på såren, men i övrigt så är det en behärskad depression som är resultatet av besked jag mottog via telefon i onsdags.
Ikväll skall mina sorgers dränkas, måttligt fövisso, jag måste ju ha krafter att sola med under morgondagen, men ja, det är ett senare problem.
Ikväll skall mina sorgers dränkas, måttligt fövisso, jag måste ju ha krafter att sola med under morgondagen, men ja, det är ett senare problem.
onsdag, maj 07, 2008
The Ice is Getting Thinner.
Idag fick jag så äntligen besked, ett besked jag inte hade hoppats på.
Jag blev inte antagen till Helikopterpilotutbildningen, och allt jag gått igenom sedan min ansökan trycktes ner i brevlådan för ett år sedan har varit förgäves. Eller ja, inte helt och hållet, jag har lärt mig ännu mer om hur man skall vara vid anställningsintervjuer, jag har lärt mig ännu mer om hur det är att bli testad på allt möjligt, och jag har lärt mig att vänta. Men det är en klen tröst.
Jag är självklart besviken som fan och det känns oerhört tungt. Men det tyngsta med hela den här historien är att jag nu kommer att behöva förklara minst 1500 gånger för 1500 personer att jag inte kom in på utbildningen jag tjatat om sen förra sommaren och varför det är så. Varje gång det tas upp kommer det kännas som ett knivstick i sidan, en liten påminnelse om att min enda egentliga livsdröm nu har åkt på två megasmällar.
Samtidigt, jag spände bågen och nådde jävligt långt. Längre än de flesta faktiskt.
Idag har jag laddat hem Death Cab for Cuties nya album och det kan eventuellt skänka en liten tröst i alla fall. Det märker vi efter några lyssningar.
Skit!
måndag, maj 05, 2008
Someone told me not to cry!
Det är något med kanadensare som gör mig lite extra varm i hjärtat. The Hidden Cameras har jag ju nämnt tidigare, precis som Arcade Fire. Fybubblan vad jag mår bra i bröstet när jag ser/hör den här videon. Det är fan euforins variant på minimjölken.
Att just den här spelningen är den första efter Bowies hjärtoperation gör bara det hela ännu mer älskvärt.
Här ska sprängas!
Ja, dagen var en dag i ett explosivt tecken. Mitt ute i ödemarken sköt, sprängde och pangade vi en himla massa. Det var ju riktigt roligt och lärorikt, och snabbt gick tiden ute i skogen. Givetvis låg solen på ganska ordentligt och snart lade sig en blossande röd färg över hals, nacke, läppar och näsa. Morgondagen och övermorgonen skall jag också spenderas utomhus, så det kan nog vara på sin plats att börja skicka på lite solskyddsfaktor över mina nakna kroppsdelar.Efter en snabb kvällsmat och packning så bar det av mot Squashhallen för min veckovis återkommande dust mot OL.
Kvällens match var löjligt jämn och det var två trötta kroppar som chillade i bastun fram till halv nio-snåret.
Tanken var att jag skulle kolla på 100 höjdares säsongsavslutning, men det blir bara för outhärdligt för mig när man för ihop Sveriges värsta karaktärer med USA:s. Jag lyckades stå ut i 3 minuter innan mitt pekfinger självmant ändrade kanal. Mitt pekfinger avskyr pinsamheter, särskilt på TV.
söndag, maj 04, 2008
Cumulus Humilis
Efter en helg uppe i Feringe kan man bara konstatera att flygsäsongen är här för att stanna. Jädrans vilka göttiga flygturer det har blitt.
Tre starter, totalt 3½ timmars flygning och en maxhöjd på 1400 meter. Tackartackar!
Veckan som kommer blir en fin vecka, men mycket pangande och en del nostalgi. På torsdag ska jag få klättra på en pansartanks igen!
Tre starter, totalt 3½ timmars flygning och en maxhöjd på 1400 meter. Tackartackar!
Veckan som kommer blir en fin vecka, men mycket pangande och en del nostalgi. På torsdag ska jag få klättra på en pansartanks igen!
torsdag, maj 01, 2008
Breaks over!
Jaha, då var min paus från bloggvärlden bruten för den här gången. Jag vet inte varför jag passivt valde att inte skriva något på ett tag. Jag kände väl att det behövdes, och det gjorde det. Men nu får det vara slut på dumheterna.
Sen ni senast hörde av mig har det hänt lite av varje. Jag har varit i Oslo och hälsat på CN, jag har fyllt år, jag har köpt löjligt mycket kläder inför sommaren, jobbet har fortsatt med oförminskad styrka, kära OL och CS är hemma från sina resor. Och nej, jag har ännu inte fått några besked om min utbildning. Jag är något irriterad över det, och ämnar åtgärda bristen på information nån gång nästa vecka. Dessutom har flygsäsongen inletts och jag hyser stora förhoppningar om att helgen kommer bära med sig en hel del flygande.
Vidare har jag slagit personligt rekord på milen, en ganska blodigt kuperad bana på galgberget utgjorde prövningen och jag gick i mål på ofattbara 41:56. Ysch så nöjt det känns i magen!
Igår var det vårfest på mässen, vilket var ritkigt trevligt. Det är alltid kul att få slänga på sig lite finare kläder och det här var första gången för mig att bära en guldbeprydd uniform, med skärmmössa, vita handskar, guldbälte och allt.
Sen ni senast hörde av mig har det hänt lite av varje. Jag har varit i Oslo och hälsat på CN, jag har fyllt år, jag har köpt löjligt mycket kläder inför sommaren, jobbet har fortsatt med oförminskad styrka, kära OL och CS är hemma från sina resor. Och nej, jag har ännu inte fått några besked om min utbildning. Jag är något irriterad över det, och ämnar åtgärda bristen på information nån gång nästa vecka. Dessutom har flygsäsongen inletts och jag hyser stora förhoppningar om att helgen kommer bära med sig en hel del flygande.
Vidare har jag slagit personligt rekord på milen, en ganska blodigt kuperad bana på galgberget utgjorde prövningen och jag gick i mål på ofattbara 41:56. Ysch så nöjt det känns i magen!
Igår var det vårfest på mässen, vilket var ritkigt trevligt. Det är alltid kul att få slänga på sig lite finare kläder och det här var första gången för mig att bära en guldbeprydd uniform, med skärmmössa, vita handskar, guldbälte och allt.
tisdag, mars 25, 2008
måndag, mars 24, 2008
Oh, you are the roots!
Gymnasiet betydde enormt mycket för mig. Jag kom äntligen bort från min instängda och fastkedjande grundskola där alla var fast i samma roller sedan 6-årsgruppen, jag upplevde nya miljöer och jag fick nya vänner. Allt det här formade mig till den människan jag är idag, oceaner skiljer 2008-mig från den jag var då jag tog mina första steg bland de som kom att bli NvNv3C.
Vissa säger såhär i efterhand att gymnasiet mest var jobbigt och något de inte saknar eller kan se tillbaka på med speciellt mycket glädje, men det kan jag inte hålla med om. Gymnasiet betydde enormt mycket för mig och jag vågar inte ens tänka på vem jag skulle vara idag om jag inte omgetts av de vänner och kompisar som jag genomlevde alla oändliga biologi-, matte-, och fysik-lektioner med. Många av mina gamla klasskamrater är personer jag kommer att värdesätta under resten av mitt liv. De var med och skapade det riktiga mig, de tryckte ut min verkliga personlighet ur mitt grundskole-skal och för det är jag evigt tacksam.
Att komma till den smärtsamma insikten att några av dessa vänner aktivt väljer att inte vara en del av mitt liv längre, gör mig väldigt förbryllad och ledsen i ögat.
Jag är smärtsamt medveten om att jag själv inte har hört av mig speciellt ofta den sista tiden, men faktum är att jag har gjort det med jämna mellanrum och det svider oerhört mycket när man inte ens kan få en bekräftelse på att man har nått fram. För som jag skrev tidigare, det här är personer jag räknar till mina närmaste vänner, oavsett om de vill vara en del av mig eller inte, och som jag har väldigt mycket att tacka för.
Utan dem hade jag inte varit den jag är idag. Utan dem hade jag säkerligen inte varit intresserad av kläder, utan dem hade jag inte varit musikintresserad, utan dem hade jag inte varit lika förtjust i vardagsdiskussioner, utan dem hade jag troligtvis inte varit lika öppen för andras åsikter och tankar, och utan dem hade jag inte skrivit den här bloggen.
Därför blir jag förbryllad och ledsen i ögat. Någonting fattas mig.
Vissa säger såhär i efterhand att gymnasiet mest var jobbigt och något de inte saknar eller kan se tillbaka på med speciellt mycket glädje, men det kan jag inte hålla med om. Gymnasiet betydde enormt mycket för mig och jag vågar inte ens tänka på vem jag skulle vara idag om jag inte omgetts av de vänner och kompisar som jag genomlevde alla oändliga biologi-, matte-, och fysik-lektioner med. Många av mina gamla klasskamrater är personer jag kommer att värdesätta under resten av mitt liv. De var med och skapade det riktiga mig, de tryckte ut min verkliga personlighet ur mitt grundskole-skal och för det är jag evigt tacksam.
Att komma till den smärtsamma insikten att några av dessa vänner aktivt väljer att inte vara en del av mitt liv längre, gör mig väldigt förbryllad och ledsen i ögat.
Jag är smärtsamt medveten om att jag själv inte har hört av mig speciellt ofta den sista tiden, men faktum är att jag har gjort det med jämna mellanrum och det svider oerhört mycket när man inte ens kan få en bekräftelse på att man har nått fram. För som jag skrev tidigare, det här är personer jag räknar till mina närmaste vänner, oavsett om de vill vara en del av mig eller inte, och som jag har väldigt mycket att tacka för.
Utan dem hade jag inte varit den jag är idag. Utan dem hade jag säkerligen inte varit intresserad av kläder, utan dem hade jag inte varit musikintresserad, utan dem hade jag inte varit lika förtjust i vardagsdiskussioner, utan dem hade jag troligtvis inte varit lika öppen för andras åsikter och tankar, och utan dem hade jag inte skrivit den här bloggen.
Därför blir jag förbryllad och ledsen i ögat. Någonting fattas mig.
lördag, mars 15, 2008
The only way into the sun is walking, but you'd rather run.
Ja, då är det snart dags. About time, om ni frågar mig. Jag försöker lägga all oro bakom mig nu och gå in stenhårt för det här nu.
Jag måste verkligen nämna årets hittills bästa musiktankning, JayMay. Tack för headsupen, kära MA, det var välbehövligt!
iPod:en har börjat spela på sista refrängen, min kära vän är snart borta ur mitt liv och det är inom kort läge att börja leta efter en ersättare. Frågan är om jag ska fortsätta att hålla mig inom Apples bekväma (och cleana) ramar, eller om jag vågar tänka utanför lådan. Det är något som får ge sig, förslag mottages gärna!
.
CN är påväg hem nästa vecka och efter det ska jag göra en längre visit uppe hos honom under min lediga vecka. Great Success! Har verkligen väntat på lite ordentlig CN-tid, vilket nu verkar vara på intåg, fantastiskt förträffligt!
söndag, mars 09, 2008
Like a waiter, hating the rich but taking their tips.
Att-göra-lista för helgen:
- Köpa ansiktscreme och -peeling, check.
- Bastubad mot förkylningen, check.
- Springa femman i högt tempo, check.
- Köpa vitaminpiller, dubbelcheck
Det har varit en nyttig helg, men framförallt en dyr helg. I fredags var det först kombinerad lunch och köprunda med CW, som är hemma ett tag nu. Efter asiatisk lunch (jag är trött på den här stadens sketna lunchutbud) skulle jag köpa vitaminer för att tanka kroppen inför förestående prövningar och för att driva förkylningsdemonerna ur kroppen. Det blev en burk mega-super-piller som jag efter ett tags funderande dömde ut som suspekta och eventuellt inte riktigt lyckade att ha i kroppen vid en läkarundersökning. Så jag drog inom apoteket och köpte en snällare variant istället (vitamineral). Den suspekta burken får väl öppnas vid tillfälle.
Samma kväll när jag och ER skulle hyra film, blev det inte bara en hyrfilm för oss, utan även tre köp-DVD för mig. Min filmhög börjar arta sig och när nu The Boondock Saints äntligen är en del av den, tillsammans med Fight Club och SAW, börjar en tillfredställelsens skimmer lägga sig över min filmhylla. Det enda som för tillfället fattas mig är nog egentligen American Beauty.
Igår var en snabbvisit på stan planerad. Endast ansiktsprodukter (peel/cleanser och cremé) skulle inhandlas, vilket slutade med att jag kom hem med (utöver nämnda produkter):
* Ett par helsvarta (lite tråkiga) sneakers som jag snabbt fixade till med vita skosnören.
* Ett par ljusblå Elvine-byxor med riktigt schyssta helvita sömmar.
*En ljus-/mörkblå sjal från newdesign.dk, som matchar byxorna.
Det är skönt, för nu börjar jag få min garderob där jag vill ha den, så nu kan jag äntligen påbörja finliret och småpillet. I love it! Men det blev inte en billig helg och nu måste jag skära ner på mina utgifter, för ni förstår nog mycket väl att min statliga lön inte riktigt matchar mina utgifter alla gånger.
Mellan alla utgifter har jag ju också lyckats med konststycket att klämma in lite socialt umgänge, i fredags med både CW och ER som sagt, och en lördagskväll med JB, OK och FP. Alkohol är inget jag tänker syssla med heller nu inför undersökningarna.
Lite mumma är det ju att både The Kooks, Johnossi och Franz Ferdinand är påväg med nya album, Franz släpper väl inte förrän efter sommaren, men det bådar ändå gott. Vågar man hoppas på The Strokes? Tveksamt.
- Köpa ansiktscreme och -peeling, check.
- Bastubad mot förkylningen, check.
- Springa femman i högt tempo, check.
- Köpa vitaminpiller, dubbelcheck
Det har varit en nyttig helg, men framförallt en dyr helg. I fredags var det först kombinerad lunch och köprunda med CW, som är hemma ett tag nu. Efter asiatisk lunch (jag är trött på den här stadens sketna lunchutbud) skulle jag köpa vitaminer för att tanka kroppen inför förestående prövningar och för att driva förkylningsdemonerna ur kroppen. Det blev en burk mega-super-piller som jag efter ett tags funderande dömde ut som suspekta och eventuellt inte riktigt lyckade att ha i kroppen vid en läkarundersökning. Så jag drog inom apoteket och köpte en snällare variant istället (vitamineral). Den suspekta burken får väl öppnas vid tillfälle.
Samma kväll när jag och ER skulle hyra film, blev det inte bara en hyrfilm för oss, utan även tre köp-DVD för mig. Min filmhög börjar arta sig och när nu The Boondock Saints äntligen är en del av den, tillsammans med Fight Club och SAW, börjar en tillfredställelsens skimmer lägga sig över min filmhylla. Det enda som för tillfället fattas mig är nog egentligen American Beauty.
Igår var en snabbvisit på stan planerad. Endast ansiktsprodukter (peel/cleanser och cremé) skulle inhandlas, vilket slutade med att jag kom hem med (utöver nämnda produkter):
* Ett par helsvarta (lite tråkiga) sneakers som jag snabbt fixade till med vita skosnören.
* Ett par ljusblå Elvine-byxor med riktigt schyssta helvita sömmar.
*En ljus-/mörkblå sjal från newdesign.dk, som matchar byxorna.
Det är skönt, för nu börjar jag få min garderob där jag vill ha den, så nu kan jag äntligen påbörja finliret och småpillet. I love it! Men det blev inte en billig helg och nu måste jag skära ner på mina utgifter, för ni förstår nog mycket väl att min statliga lön inte riktigt matchar mina utgifter alla gånger.
Mellan alla utgifter har jag ju också lyckats med konststycket att klämma in lite socialt umgänge, i fredags med både CW och ER som sagt, och en lördagskväll med JB, OK och FP. Alkohol är inget jag tänker syssla med heller nu inför undersökningarna.
Lite mumma är det ju att både The Kooks, Johnossi och Franz Ferdinand är påväg med nya album, Franz släpper väl inte förrän efter sommaren, men det bådar ändå gott. Vågar man hoppas på The Strokes? Tveksamt.
fredag, mars 07, 2008
l, cm, km, kg, cl, m/s, Nm.
Dag 3 (både helikopterpilot och pilot)
Flygmedicinska tester genomförs vid Flygmedicinska utbildningssektionen /Antagningsundersökning, Linköping och då ingår:
- kropps-, delmåtts- och underhudsfettmätning
- blodprov och urinprov
- arbets-EKG på cykel med bestämning av maximal syreupptagningsförmåga
- hjärt-lungröntgen
- andningsfunktionsprov innefattande metacholin- och torrluftsprovokation för att utesluta eventuell allergi/astma
- hjärnfunktionstest så kallat EEG
- muskelstyrkemätning (mage, rygg, ben, hand, nacke och hals)
- ögonläkarundersökning
- öronläkarundersökning
- allmän flygmedicinsk läkarundersökning
- hjärtspecialistundersökning
- tandläkarundersökning
- Coopertest (löpning 3 km maxtid 12.45 minuter för helikopterpilot)
Flygmedicinska tester genomförs vid Flygmedicinska utbildningssektionen /Antagningsundersökning, Linköping och då ingår:
- kropps-, delmåtts- och underhudsfettmätning
- blodprov och urinprov
- arbets-EKG på cykel med bestämning av maximal syreupptagningsförmåga
- hjärt-lungröntgen
- andningsfunktionsprov innefattande metacholin- och torrluftsprovokation för att utesluta eventuell allergi/astma
- hjärnfunktionstest så kallat EEG
- muskelstyrkemätning (mage, rygg, ben, hand, nacke och hals)
- ögonläkarundersökning
- öronläkarundersökning
- allmän flygmedicinsk läkarundersökning
- hjärtspecialistundersökning
- tandläkarundersökning
- Coopertest (löpning 3 km maxtid 12.45 minuter för helikopterpilot)
fredag, februari 22, 2008
Girlpower!
Jag läste väldigt mycket böcker förr. Redan som 14-åring började jag plöja igenom hela Tom Clancys Ryan/Clark-serie. De som inte är riktigt bevandrade i Clancys bokkonst kan snabbt upplysas om att det är politiska thrillers som aldrig landar under 700 sidor. Lite mastigt för en 14-åring kan tyckas, men jag köttade på. Sen kom ju hela Sagan om Ringen-hypen och där tryckte jag 4 böcker genom ögonen och efter det hela Hamilton- och Arn-serien.
Sen fick jag nog. Jag hade förläst mig, blev helt läsallergisk och vägrade läsa en bok på ett par år. Sedan dess har det blivit några dokumentära böcker som fallit mig ganska bra i smaken, som den historiegeek jag är. Lite Napoleon här, lite Yom Kippur där och såklart några sidor om Falkland.
Men nu har jag provat ett nytt grepp. Sen nyår har jag läst två Marian Keyes-böcker(Vattenmelonen och Änglar). Hör och häpna, undertecknad har alltså, med nöje, läst två böcker för nyskilda 35-åriga kvinnor! Jag vet inte riktigt varför, men jag har lätt att identifiera mig med huvudrollerna i dessa girlpowerböcker och det är inte utan lite lätt röda kinder som jag erkänner att jag utan svårigheter kan dra igenom två-tre kapitel innan sänglampan släcks på kvällarna.
Omväxling förnöjer!
Sen fick jag nog. Jag hade förläst mig, blev helt läsallergisk och vägrade läsa en bok på ett par år. Sedan dess har det blivit några dokumentära böcker som fallit mig ganska bra i smaken, som den historiegeek jag är. Lite Napoleon här, lite Yom Kippur där och såklart några sidor om Falkland.
Men nu har jag provat ett nytt grepp. Sen nyår har jag läst två Marian Keyes-böcker(Vattenmelonen och Änglar). Hör och häpna, undertecknad har alltså, med nöje, läst två böcker för nyskilda 35-åriga kvinnor! Jag vet inte riktigt varför, men jag har lätt att identifiera mig med huvudrollerna i dessa girlpowerböcker och det är inte utan lite lätt röda kinder som jag erkänner att jag utan svårigheter kan dra igenom två-tre kapitel innan sänglampan släcks på kvällarna.
Omväxling förnöjer!
Oh laughing man, what have you won?
Idag var det lite självtest på 3 km. I grov motvind och lätt duggregn lyckades jag klocka in mig själv på 12 minuter blankt. Det är hur skönt som helst, och stärker min självbild. Träning ger verkligen resultat och det märks att det blivit mycket av den varan i år jämfört med mina 11 månader som lumpare. Men milen känns inte helt stabil ännu, trots att jag lyckades med den på 46 minuter på löpbandet. Men vi vet ju alla att det inte är samma sak. Nåväl, mitt träningsprogram fram till vecka 12 är ju ganska bra upplagt så det grejar sig nog.
Igår lyckades jag hitta en mp3-version av Sufjans The Lakes of Canada-cover och min iPod känns änn mer oövervinnerlig, det är riktigt bra nyheter i min kvasivärld.
Jag saknar en tjej att hålla om.
There, I said it. Det känns väldigt motsträvigt och svårt att skriva ner det grått på svart, men det är faktiskt så. Det är nog till stor del det som egentligen håller mig nere, men i syfte att trycka ner sådana svaga sidor från min självbild så projicerar jag istället ångesten på vad som ska ske vecka 12.
Det är ganska tungt när tjejer hela tiden säger att jag är helfin kille som definitivt kommer hitta någon, när jag aldrig gör det. Det är väl inte min kopp tee helt enkelt, och det är ju tråkigt. Den sista tiden har jag gett upp tron på att det ska ske och gått och blivit lite bitter. Det är också tråkigt, men man är ju realist. Blöh.
Förresten, en krönika jag har sugit på hela hösten. Några tankeställare, lite feelgood och lite av det motsatta.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2812&a=723163
Ända sedan mitt musikaliska uppvaknande i gymnasiet så är det nog så här jag jobbar. Jag klistrar fast låtar och album till olika känslor och upplevelser och lever ofta genom min iPod. Det är tryggt, mysigt och lite kul. Men samtidigt är det patetiskt och skapar ofta en uns av självförakt. Nåväl, det kommer nog fortsätta ett tag till och jag är ganska van vid det här laget, både vid mys, trygghet och självförakt.
Igår lyckades jag hitta en mp3-version av Sufjans The Lakes of Canada-cover och min iPod känns änn mer oövervinnerlig, det är riktigt bra nyheter i min kvasivärld.
Jag saknar en tjej att hålla om.
There, I said it. Det känns väldigt motsträvigt och svårt att skriva ner det grått på svart, men det är faktiskt så. Det är nog till stor del det som egentligen håller mig nere, men i syfte att trycka ner sådana svaga sidor från min självbild så projicerar jag istället ångesten på vad som ska ske vecka 12.
Det är ganska tungt när tjejer hela tiden säger att jag är helfin kille som definitivt kommer hitta någon, när jag aldrig gör det. Det är väl inte min kopp tee helt enkelt, och det är ju tråkigt. Den sista tiden har jag gett upp tron på att det ska ske och gått och blivit lite bitter. Det är också tråkigt, men man är ju realist. Blöh.
Förresten, en krönika jag har sugit på hela hösten. Några tankeställare, lite feelgood och lite av det motsatta.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2812&a=723163
Ända sedan mitt musikaliska uppvaknande i gymnasiet så är det nog så här jag jobbar. Jag klistrar fast låtar och album till olika känslor och upplevelser och lever ofta genom min iPod. Det är tryggt, mysigt och lite kul. Men samtidigt är det patetiskt och skapar ofta en uns av självförakt. Nåväl, det kommer nog fortsätta ett tag till och jag är ganska van vid det här laget, både vid mys, trygghet och självförakt.
torsdag, februari 21, 2008
We Won't Need Legs To Stand
Ångestens berg och dalbana rullar vidare och i början av veckan fick jag ett ganska bra besked ändå må sägas, blandat med lite skit. Vi är bara runt 10-15 pers kvar i struten nu, vilket ger ganska schyssta odds. Däremot kommer vi alla bli tvungna att genomföra en komplett medicinsk undersökning igen, vilket innebär två dagars tester och vecka 8, år 2007, all over.
.
Igår sprang jag 5 km på 21 minuter, vilket känns riktigt bra, träningen ger resultat. Nu ska jag lägga nån vecka på intervallträning för att bygga hjärtmuskel och mjölksyretålighet. Träningslusten är verkligen tillbaka med besked! Dessutom är en stor del av mitt vanliga sötsug som bortblåst, vilket bådar gott inför Beach ´08.
.
Den här veckan har mina duvungar varit lediga, vilket har inneburit en ganska bekväm arbetssituation. Mycket fys, planering och förberedelser. Samt långhelg som börjar nu.
.
Göttigt!
.
Till helgen kan man ju fråga sig vad som händer, det gör jag.
måndag, februari 18, 2008
Klasskamp!
Är det någon mer än jag som har tänkt på att i princip all frukt i alla butiker som någonsin har sålt frukt, är av "klass 1". Det är så sjukt sällan butiker säljer "klass 2"-frukt att de lika gärna kan spara sig besväret med att skriva ut klasstillhörigheten.
Jag kan tycka att det är lite irriterande att gå förbi fruktavdelningen och få "klass 1" uppkört i fejjan vart jag än vänder blicken. För nu har jag fått det här på skallen, neurotiskt och bra!
Sockerkaka och Vänner, ja tack!
Dagens Tävling:
Ta en bild på en "klass 2"-frukt, med tillhörande märkning och länka i en kommentar till det här inlägget. Det skulle kännas bra.
Jag kan tycka att det är lite irriterande att gå förbi fruktavdelningen och få "klass 1" uppkört i fejjan vart jag än vänder blicken. För nu har jag fått det här på skallen, neurotiskt och bra!
Sockerkaka och Vänner, ja tack!
Dagens Tävling:
Ta en bild på en "klass 2"-frukt, med tillhörande märkning och länka i en kommentar till det här inlägget. Det skulle kännas bra.
söndag, februari 17, 2008
Ironi?
Såhär dagen efter en fest så ångrar man ju knappast att man köpte den där Vänner-boxen.
Igår var det inflyttningsfest hos P/R och det var hejdundrande tillställning med en hel del nya bekantskaper. Allting blir alltid lite schysstare med nya ansikten och nytt nagellack!
Idag var det självständighetsdeklaration i Kosovo. Man firar att man förklarat sig självständiga från Serbien och utropat sig som en fristående stat.
Är det då inte lite ironiskt att folkmassorna på gatorna i Pristina viftar med Albanska och Amerikanska flaggor?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=743781
Igår var det inflyttningsfest hos P/R och det var hejdundrande tillställning med en hel del nya bekantskaper. Allting blir alltid lite schysstare med nya ansikten och nytt nagellack!
Idag var det självständighetsdeklaration i Kosovo. Man firar att man förklarat sig självständiga från Serbien och utropat sig som en fristående stat.
Är det då inte lite ironiskt att folkmassorna på gatorna i Pristina viftar med Albanska och Amerikanska flaggor?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=743781
fredag, februari 15, 2008
He giveth, and he taketh away.
Ja, det var ju bra att jag inte haussade det hela, så som många av mina välmenande vänner, arbetskamrater och släktingar gjorde. Jag vet verkligen att de alla menar väl, men jag vet alldeles för väl hur det känns att bära den här typen av ångest, och helt plötsligt är den där igen. Jag hann knappt känna lättnad. Jag behövde inte stålsätta mig igen, det tar ett tag att släppa sådana spänningar.
För idag visade det sig att det fortfarande är trettiotalet sökande som konkurrerar om de få utbildningsplatserna, och läkarundersökningen jag ska upp på är av utslagningskaraktär.
Jag har levt med ett ok på mina axlar sedan Januari 2007 och den mentala terrorn det innebär kommer att fortsätta ett tag till.
För idag visade det sig att det fortfarande är trettiotalet sökande som konkurrerar om de få utbildningsplatserna, och läkarundersökningen jag ska upp på är av utslagningskaraktär.
Jag har levt med ett ok på mina axlar sedan Januari 2007 och den mentala terrorn det innebär kommer att fortsätta ett tag till.
torsdag, februari 14, 2008
"Then they splashed into the deep blue sea, it was a wonderful splash!"
Idag fick jag en alla hjärtans dag-present som hette duga. Jag fick ett positivt besked om min ansökan till drömjobbet. Nu återstår bara en sista läkarundersökning innan jag tagit steget över tröskeln. Just nu står jag och balanserar oroligt.
För mina känslor kring det här ämnet är oerhört splittrade. Å ena sidan är jag överlycklig, nu kan jag nästan ta på allting som jag så länge drömt om. Det är en helt surrealistisk känsla som gör det svårt för mig att visa hur glad jag faktiskt är. Jag kan inte greppa det.
Dessutom vet jag att ju högre upp jag låter mig bäras upp på rosa moln,
desto djupare blir fallet om jag skulle ställa till det för mig på läkarundersökningen. Dessutom gillar jag inte att sälja mjölken innan kon är skjuten, det är lite väl, hur ska jag uttrycka mig....Själväckellureriblähä.
I tisdags köpte jag för övrigt en alla hjärtans dag-present till mig själ i förväg, eftersom jag förutsatte att ingen annan skulle göra det. ALLA tio säsongerna av Vänner, paketerade i en stilfull svart box-förpacknings-grej. Resten av mitt livs alla sjuklingsperioder är räddade, jag ångrar ingenting, jag älskar den och vill ha många barn med den.
Världens bästa impulsköp.
För mina känslor kring det här ämnet är oerhört splittrade. Å ena sidan är jag överlycklig, nu kan jag nästan ta på allting som jag så länge drömt om. Det är en helt surrealistisk känsla som gör det svårt för mig att visa hur glad jag faktiskt är. Jag kan inte greppa det.
Dessutom vet jag att ju högre upp jag låter mig bäras upp på rosa moln,
desto djupare blir fallet om jag skulle ställa till det för mig på läkarundersökningen. Dessutom gillar jag inte att sälja mjölken innan kon är skjuten, det är lite väl, hur ska jag uttrycka mig....Själväckellureriblähä.I tisdags köpte jag för övrigt en alla hjärtans dag-present till mig själ i förväg, eftersom jag förutsatte att ingen annan skulle göra det. ALLA tio säsongerna av Vänner, paketerade i en stilfull svart box-förpacknings-grej. Resten av mitt livs alla sjuklingsperioder är räddade, jag ångrar ingenting, jag älskar den och vill ha många barn med den.
Världens bästa impulsköp.
måndag, februari 11, 2008
As I went down in the river to pray.
Ja, då borde det vara läge för ett besked kan man tycka.
Nu när slutet på väntan närmar sig så känns det bara allt mer avlägset och det är väl så jag brukar funka. Jag är inte direkt världsmästare i att haussa. Det slår lätt över då.
Nu känner jag att jag behöver ett besked så jag kan fortsätta med livet, vare sig det är i ena riktningen eller någon annan. 3 månaders sträckbänk är jobbigt även om man har annat att tänka på om dagarna.
Nu när slutet på väntan närmar sig så känns det bara allt mer avlägset och det är väl så jag brukar funka. Jag är inte direkt världsmästare i att haussa. Det slår lätt över då.
Nu känner jag att jag behöver ett besked så jag kan fortsätta med livet, vare sig det är i ena riktningen eller någon annan. 3 månaders sträckbänk är jobbigt även om man har annat att tänka på om dagarna.
söndag, februari 10, 2008
You Samberg, whats crackin'?!
Jag sitter här och myser för fulla drag med en nynedladdad Soundtrack-album från en av min favoritfilmer, O Brother, Where art Thou?. Det finns inte mycket att klaga på med andra ord.
Igår var det melodifestival. Återigen tittar jag bara för att se folk skämma ut sig och att se Luuk/Gustafsson i högform. Det är faktiskt lite småtrevligt en lördagkväll när man inte har börjat hälla i sig rusdrycker. I övrigt tänker jag inte kommentera resultat, artister eller skandaler. Det får Aftonpravda och Sexpressen sköta. Jag konstaterar nöjt att programmet har förvandlats ttill något tittbart.
Andy Samberg är min nya kärlek, han är helt klart den vassaste amerikanska komikern just nu, och allt han gör är riktigt bra. Jag kan inte låta bli att återigen slänga upp två Youtube-länkar;
http://www.youtube.com/watch?v=w-4hREK3yt4
http://www.youtube.com/watch?v=47U8PjB3YGI
Snack Attack, Motha Fucka!
PS: Insåg att http://post2006.blogspot.com firar ett år på webben. Det firas som sig bör med lite extra bloggande!
Igår var det melodifestival. Återigen tittar jag bara för att se folk skämma ut sig och att se Luuk/Gustafsson i högform. Det är faktiskt lite småtrevligt en lördagkväll när man inte har börjat hälla i sig rusdrycker. I övrigt tänker jag inte kommentera resultat, artister eller skandaler. Det får Aftonpravda och Sexpressen sköta. Jag konstaterar nöjt att programmet har förvandlats ttill något tittbart.
Andy Samberg är min nya kärlek, han är helt klart den vassaste amerikanska komikern just nu, och allt han gör är riktigt bra. Jag kan inte låta bli att återigen slänga upp två Youtube-länkar;
http://www.youtube.com/watch?v=w-4hREK3yt4
http://www.youtube.com/watch?v=47U8PjB3YGI
Snack Attack, Motha Fucka!
PS: Insåg att http://post2006.blogspot.com firar ett år på webben. Det firas som sig bör med lite extra bloggande!
fredag, februari 08, 2008
Onani är sex med någon man verkligen älskar.
Inledningsvis vill jag återkoppla till mitt förra inlägg med en ny artikel från DN.se.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=741083
Man står väl alltid sig själv närmast, eller hur? Detta verkar gälla oavsett geografisk eller etnisk tillhörighet. Frågan är hur nästa regering kommer att se ut, och hur länge Putin kommer hålla sig i kulisserna med styrdonet tätt tryckt mot handflatan.
Nu har beväringsmannen legat inne i två veckor, och jag tycker allting är skitkul. Mitt jobb har knappast blivit tråkigare, plötsligt har jag "riktiga" saker att göra, att planera inför och att hjälpa till med. I syfte att bibehålla lite distans till soldaterna har jag "hemligifierat" mitt internet-alter ego. Facebooken är låst för vänner, alla namn är borttagna från sidor och bloggen är lite mer dunkel än tidigare. Vi får se hur länge det håller.
I helgen blir det utgång som det verkar just nu. Peyron ringde och kollade vad som händer, tydligen är Tingvall hemma i byn och då får man ju ställa upp!
Igår var det fika med Noaksson, och det tycker vi ju alltid om. Nästa gång är det hon som bjuder, mitt fikaläge är alltså riktigt göttigt med andra ord!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=741083
Man står väl alltid sig själv närmast, eller hur? Detta verkar gälla oavsett geografisk eller etnisk tillhörighet. Frågan är hur nästa regering kommer att se ut, och hur länge Putin kommer hålla sig i kulisserna med styrdonet tätt tryckt mot handflatan.
Nu har beväringsmannen legat inne i två veckor, och jag tycker allting är skitkul. Mitt jobb har knappast blivit tråkigare, plötsligt har jag "riktiga" saker att göra, att planera inför och att hjälpa till med. I syfte att bibehålla lite distans till soldaterna har jag "hemligifierat" mitt internet-alter ego. Facebooken är låst för vänner, alla namn är borttagna från sidor och bloggen är lite mer dunkel än tidigare. Vi får se hur länge det håller.
I helgen blir det utgång som det verkar just nu. Peyron ringde och kollade vad som händer, tydligen är Tingvall hemma i byn och då får man ju ställa upp!
Igår var det fika med Noaksson, och det tycker vi ju alltid om. Nästa gång är det hon som bjuder, mitt fikaläge är alltså riktigt göttigt med andra ord!
torsdag, januari 31, 2008
Björnen sover?
Jag är väl inte den som är den, men vafan, nu börjar det nästan bli lite obekvämt i den säkerhetspolitiska kostymen. Samtidigt som vår försvarsmakt står mitt i en djup ekonomisk kris tack vare konsekvensblinda politiker och monetärt handikappade generaler, står detta att läsa i dagens DN;
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=738549
Vad vill den där Putin egentligen, och vad fan sysslar han med? Finns det inte bättre saker att lägga pengar på i det landet?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=738549
Vad vill den där Putin egentligen, och vad fan sysslar han med? Finns det inte bättre saker att lägga pengar på i det landet?
söndag, januari 27, 2008
Live from New York, it´s Saturday Night!
Jag försöker se Saturday Night Live så ofta jag kan, antingen runt midnatt på lördagar, eller runt lunchtid på söndagar. Det verkar jag vara ganska ensam om. Många (i Sverige) tycker humorn är sådär och att sketcherna känns ganska ihophaffsade. Men det är ju det som är grejen! SNL-gänget har bara drygt 6 dagar på sig att få ihop ett entimmasprogram, varje vecka, månad efter månad, för att varje lördag genomföra showen live inför flera hundra miljoner tittare. Det är den nerven, den ständigt närvarande känslan av nära förestående felsägningar och "screw-ups", som får mig att vecka efter vecka bänka mig.Det är TV as good as it gets.
Förra veckan var Avril Lavigne musikgäst. Jag väntade mig ett hyffsat live-framträdande á hennes musikvideor, men istället stod där en ganska spak och stel kanadensiska som stod bakom sin mick och sjöng om någons girlfriend som hon inte gillade. Usch och fy för sånt.
Då var Björk framförande i det senaste programmet av det mer genuina slaget.
Imorgon börjar mitt jobb på riktigt, och jag är så redo jag kan bli. Veckor av förberedelser har haft effekt. Det ska bli fantastiskt kul.
Förra veckan var Avril Lavigne musikgäst. Jag väntade mig ett hyffsat live-framträdande á hennes musikvideor, men istället stod där en ganska spak och stel kanadensiska som stod bakom sin mick och sjöng om någons girlfriend som hon inte gillade. Usch och fy för sånt.
Då var Björk framförande i det senaste programmet av det mer genuina slaget.
Imorgon börjar mitt jobb på riktigt, och jag är så redo jag kan bli. Veckor av förberedelser har haft effekt. Det ska bli fantastiskt kul.
tisdag, januari 22, 2008
My little mouth, my winter lungs.
Sufjan Stevens, vad kan man säga egentligen? Han har allt man kan önska sig, och han träffar rakt in i ryggmärgen. Om jag bara hade fått lyssna på en och samma låt resten av livet, hade jag utan tvekan valt hans cover på "The Lakes of Canada". Tack Calle för att du visade mig det här klippet på juldagsmorgonen när vi bakfyllesurfade. Jag var väl inte riktigt kapabel just då att verkligen förstå just hur satans bra den här låten är. Tack för det!
The Lakes of Canada funkar att lyssna på när man är ledsen, glad, arg, trött, pigg, om det är sommar, om det är vinter, om du är nykär, om du är kärlekslös, om du precis fått ett jobb eller om du har blivit utslängd på gatan.
Det finns någon sorts melodramatisk tråd i hans röst och låtens uppbyggnad som verkligen skär rakt igenom alla typer av känslor, sinnen och upplevelser. Och allting ackompanjerat av hans älskvärt schizofrena banjo.
Det är just sådana låtar som denna som gör att man inte kan göra annat än att älska honom och hans livsverk.
The Lakes of Canada funkar att lyssna på när man är ledsen, glad, arg, trött, pigg, om det är sommar, om det är vinter, om du är nykär, om du är kärlekslös, om du precis fått ett jobb eller om du har blivit utslängd på gatan.
Det finns någon sorts melodramatisk tråd i hans röst och låtens uppbyggnad som verkligen skär rakt igenom alla typer av känslor, sinnen och upplevelser. Och allting ackompanjerat av hans älskvärt schizofrena banjo.
Det är just sådana låtar som denna som gör att man inte kan göra annat än att älska honom och hans livsverk.
måndag, januari 21, 2008
Like blade, but without the glory.
Jag vet, ännu ett latmansinlägg i bloggen. Just nu är det många bud och lite att göra åt det. Övningsplaner ska skrivas, säkerhetsanalyser skall färdigställas, förkylningar ska läkas och jag har bedömt brutit både käke och lillfinger.
Allt är bara toppen!
söndag, januari 20, 2008
I'm a sailor peg, and I lost my leg!
Ja, herregud va! Igår blev vi inte insläppta på Morfars.
"-Det är 21 här", sa den fjunige vakten i brun mössa och tillhörande halsduk under den högt uppdragna jackan.
Vi skrattade åt honom, knöt näven i jackfickan och gick därifrån. 200 meter längre bort började vi snacka skit om honom. Är man svensk så är man.
86:orna styr den här stans åldersgränser alltså. 87:orna kommer aldrig riktigt känna sig helt självklara i Halmstads uteliv. Inte på samma sätt som 86:orna i alla fall.
.
Ikväll är det film med Noaksson, Elofsson och Petterson. Wei!
lördag, januari 19, 2008
Bear with me
Jaja, jag vet att det har blivit mycket filminlägg nu på sistone, men det finns ju så mycket godbitar!
En favorit i repris:
En favorit i repris:
Is Europe a country?
För en vecka sedan fick min famor en stroke. Farmor har alltid varit en "järnlady" som cyklat från sin bostad på öster hem till oss, bara för att se om vi är hemma, hon har deltagit på friskis och svettis gympa trots att det var några år sen hon fyllde 80, och hon tar väl hand om sin sommarstuga.
Det kom lite som ett uppvaknande, och en gnagande skuldkänsla dyker upp. Just på grund av att hon alltid har varit så självgående så har man kanske försummat att finnas där för henne. "Hon klarar sig själv" osv.
Nu har det blivit dags att omvärdera den inställningen.
Dagens mest politiskt inkorrekta uttalande (följt av förklarande filmklipp):
Vissa människor borde inte ha rösträtt.
Det kom lite som ett uppvaknande, och en gnagande skuldkänsla dyker upp. Just på grund av att hon alltid har varit så självgående så har man kanske försummat att finnas där för henne. "Hon klarar sig själv" osv.
Nu har det blivit dags att omvärdera den inställningen.
Dagens mest politiskt inkorrekta uttalande (följt av förklarande filmklipp):
Vissa människor borde inte ha rösträtt.
tisdag, januari 08, 2008
Invasion after invasion.
Egentligen hade jag kunnat göra som många andra, slänga in en skum bild, citera tre meningar från en obskyr låt och vara lite emo. Det har sin charm, det skall medges, men så charmig är inte jag idag(någonsin?).
.
José Gonzales "In Our Nature" är fantastisk, och i princip den ända musik jag hittills lyssnat på i år. Jag älskar "nytt", och för tillfället finns det mycket att börja rota i, i min "ny musik"-mapp. Utöver José (som snart tas ur mappen), hittar vi bl.a. Kathy Diamond, M.I.A, Cold War Kids, Feist och Arcade Fire. Jag tackar för alla bidrag till min ständigt växande mp3-samling!
.
Min kondition har tagit en mega-smäll av julledigheten, så nu gäller det att snabbt ge sig ut i löparspåren igen, innan julflottet känner sig alltför bekvämt.
.
Under julledigheten har jag fått överraskande mycket respons på mitt bloggande, och det är ju givetvis hur kul som helst, och en morot för mig att kanske skriva lite oftare.
.
En tomhet infinner sig då och då, när man inser att man inte längre är önskvärd hos dig, en av ens närmsta vänner. Jag hade köpt det rakt av om du hade sagt som det var, förklarade varför. Denna totala tystnad gör mig bara frustrerad och ledsen.
torsdag, januari 03, 2008
Post 2007
2007 var ett bra år.
Mycket hände, mycket passerade, mycket upplevdes som små milstolpar påväg mot det som vi alla kallar resten av livet.
Kamraterna, vännerna. Året innebar en omvärdering av ordet kamratskap. Att veta att minst tjugo pers ställer upp för dig när du behöver det, är en känsla som är få förunnad. Jag kan inte fortsätta här utan att nämna min besättning. Friberg, Ursin och Larsson. Utan er hade mitt år varit mycket fattigare. Fattigare på glädje, fattigare på bekymmer ;-) Jag kommer aldrig glömma er.
När det kommer till mina vänner har jag både gått plus och minus känns det som. Oskar och Calle är två givna vinnare. Det känns riktigt bra. Vad som känns mindre bra är när folk, istället för att bara säga det rakt ut, försöker glida in i ett mörkt hörn och hoppas att man glömmer bort dem. Istället för att bara rakt ut säga vad de känner, skapar de förrvirring och osäkerhet. Ska jag höra av mig för att visa att jag verkligen vill umgås och spendera tid med dem, eller ska jag hålla käften för att det är det jag tror att de vill? Slutar de höra av sig för att de tror att jag inte bryr mig om dem, eller för att de skiter i vilket? Öppna kort är alltid bäst, glöm inte det.
Kvinnoåret började lovande med underbara L. En trevande dejt blev till flera. Mer än så blev det inte, jag insåg efterhand att det bara var jag som hörde av mig. Antingen var hon länets blygaste tjej, landskapets mest traditionalistiska tjej, eller så var hon helt enkelt inte speciellt intresserad. Det senare kändes troligast och det hela rann ut i sanden eftersom jag på prov slutade att höra av mig, och utan att hon dämde i bäcken genom att själv höra av sig. Jag hatade mig själv för det.
Senare kom fantastiska M. Hon var intresserad, jag var intresserad. Hon ville, jag ville. Men det gick inte, av många anledningar. Det var ett beslut jag tog och som jag själv kan ha ifrågasatt vid tillfälle, men ett beslut är ett beslut och det får jag (och ska jag) stå för.
Sen har vi den outgrundliga kvinnan. En kvinna jag har en kluven relation till. Å ena sidan är vi goda vänner, å andra sidan är hon en gammal kärlek som jag inte glömmer i första taget. Den fina balans jag byggt upp mellan dessa två ytterligheter rubbades av henne. Hon kom för nära och jag bet ifrån. Vissa minnen är fruktansvärt obekväma och till viss del kan jag känna att jag kanske handlade fel, men samtidigt inte. Den outgrundliga kvinnan gör sig ständigt påmind.
I juletid raderade jag alla mottagna och skickade meddelanden på min mobiltelefon. Innan det skedde läste jag igenom alltsammans. Ett helt års historia i digital form raderades från mitt samvete. Det kändes skönt, och får nog bli en återkommande tradition vid årsslutet. Ett nytt år, en ren sida.
Turkiet restes det till och tur var väl det. När ni arma stackare fick regndroppe efter regndroppe i huvudet, låg jag med 11 polare nere i Alanya och smörjde in oss i solskyddsfaktor 25. I två veckor. Man tackar.
Min strävan att få ratta flygetyg fick sig en kanonskjuts framåt under året. Jag tog mig längre i JAS-piloternas uttagningstratt än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på och det känns egentligen inte speciellt bittert att jag föll på målsnöret. Nya möjligheter tornar ju upp sig runt krönet, och snart är månader av ångest över, snart får jag beskedet.
Under hösten har jag jobbat med något jag tycker om, jag har kunnat gå till jobbet i princip varje dag utan ångest eller vånda. Utöver de dagar jag har varit tvungen att springa fälttest eller liknande dvs. Om beskedet om min pilotkarriär är negativt, finns det en stor risk att jag fortsätter med det jag gör nu. Så bra trivs jag.
2007 var på många vis ett år som överglänste 2006 på flera punkter.
2008 har alla förutsättningar för att bli ett minst lika bra år.
Mycket hände, mycket passerade, mycket upplevdes som små milstolpar påväg mot det som vi alla kallar resten av livet.
Kamraterna, vännerna. Året innebar en omvärdering av ordet kamratskap. Att veta att minst tjugo pers ställer upp för dig när du behöver det, är en känsla som är få förunnad. Jag kan inte fortsätta här utan att nämna min besättning. Friberg, Ursin och Larsson. Utan er hade mitt år varit mycket fattigare. Fattigare på glädje, fattigare på bekymmer ;-) Jag kommer aldrig glömma er.
När det kommer till mina vänner har jag både gått plus och minus känns det som. Oskar och Calle är två givna vinnare. Det känns riktigt bra. Vad som känns mindre bra är när folk, istället för att bara säga det rakt ut, försöker glida in i ett mörkt hörn och hoppas att man glömmer bort dem. Istället för att bara rakt ut säga vad de känner, skapar de förrvirring och osäkerhet. Ska jag höra av mig för att visa att jag verkligen vill umgås och spendera tid med dem, eller ska jag hålla käften för att det är det jag tror att de vill? Slutar de höra av sig för att de tror att jag inte bryr mig om dem, eller för att de skiter i vilket? Öppna kort är alltid bäst, glöm inte det.
Kvinnoåret började lovande med underbara L. En trevande dejt blev till flera. Mer än så blev det inte, jag insåg efterhand att det bara var jag som hörde av mig. Antingen var hon länets blygaste tjej, landskapets mest traditionalistiska tjej, eller så var hon helt enkelt inte speciellt intresserad. Det senare kändes troligast och det hela rann ut i sanden eftersom jag på prov slutade att höra av mig, och utan att hon dämde i bäcken genom att själv höra av sig. Jag hatade mig själv för det.
Senare kom fantastiska M. Hon var intresserad, jag var intresserad. Hon ville, jag ville. Men det gick inte, av många anledningar. Det var ett beslut jag tog och som jag själv kan ha ifrågasatt vid tillfälle, men ett beslut är ett beslut och det får jag (och ska jag) stå för.
Sen har vi den outgrundliga kvinnan. En kvinna jag har en kluven relation till. Å ena sidan är vi goda vänner, å andra sidan är hon en gammal kärlek som jag inte glömmer i första taget. Den fina balans jag byggt upp mellan dessa två ytterligheter rubbades av henne. Hon kom för nära och jag bet ifrån. Vissa minnen är fruktansvärt obekväma och till viss del kan jag känna att jag kanske handlade fel, men samtidigt inte. Den outgrundliga kvinnan gör sig ständigt påmind.
I juletid raderade jag alla mottagna och skickade meddelanden på min mobiltelefon. Innan det skedde läste jag igenom alltsammans. Ett helt års historia i digital form raderades från mitt samvete. Det kändes skönt, och får nog bli en återkommande tradition vid årsslutet. Ett nytt år, en ren sida.
Turkiet restes det till och tur var väl det. När ni arma stackare fick regndroppe efter regndroppe i huvudet, låg jag med 11 polare nere i Alanya och smörjde in oss i solskyddsfaktor 25. I två veckor. Man tackar.
Min strävan att få ratta flygetyg fick sig en kanonskjuts framåt under året. Jag tog mig längre i JAS-piloternas uttagningstratt än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på och det känns egentligen inte speciellt bittert att jag föll på målsnöret. Nya möjligheter tornar ju upp sig runt krönet, och snart är månader av ångest över, snart får jag beskedet.
Under hösten har jag jobbat med något jag tycker om, jag har kunnat gå till jobbet i princip varje dag utan ångest eller vånda. Utöver de dagar jag har varit tvungen att springa fälttest eller liknande dvs. Om beskedet om min pilotkarriär är negativt, finns det en stor risk att jag fortsätter med det jag gör nu. Så bra trivs jag.
2007 var på många vis ett år som överglänste 2006 på flera punkter.
2008 har alla förutsättningar för att bli ett minst lika bra år.
söndag, december 23, 2007
lördag, december 22, 2007
All I find are souvenirs from better times
Ikväll är det jag, Death Cab for Cutie, godis, en och annan julmust och osocialt beteende framför datorn. I övrigt så har min bror fet filmkväll här hemma, vilket knappast förbättrar min egen självkänsla. Så går det när man är trött och man har lovat bort sig som chaufför.
Julen tränger sig på och gärna för mig. Julstress är inget jag någonsin har känt vid egentligen och jag fullkomligen älskar dofterna, färgerna, maten, mörkret och myset. Att det blir ännu en snöfattig jul får man ta. Snö är ändå bara trevlig när den faller och håller sig kall, vilket är sällan i mina hemtrakter.
Igår var det utgång, och det med råge. Jag trivdes i Halmstads uteliv för en gångs skull, av tre givna anledningar.
1. Förfest (Är sällan dåligt, och icke denna gång heller). Himlans trevligt med kombinerad förfest/födelsedagsfirande hos Edenlind/Strömblad.
2. Morfars. Halmstads just nu skönaste krog. Bra musik, schysst folk, bra och proffsigt insläpp, härlig lokal och en i allmännhet schysst känsla i maggropen.
3. Hemvändare. Från alla världens hörn kommer folk tillbaka hit till min håla för att fira julafton, träffa släkten, få sig ett knull med nån gammal klasskamrat på juldagskvällen och känna den fuktiga och iskalla halmstadluften mot kinden. Hur fint som helst, och lite vackert.
Visserligen blev jag något överförfriskad, men vem kan egentligen klandra mig. Jag hade en grovt trevlig kväll.
En av alla dessa hemvändare jag sprang in i på morfars igår var käre gamle Pett. Oerhört trevligt att språka med honom och sambo. Han kom med förslag om filmkväll i mellandagarna, precis som förr i tiden. Men nu är det inte riktigt som förr i tiden, så vi får väl se hur det blir med det.
Calle är hemma några dagar över jul och det är helt enkelt lysande!
Julen tränger sig på och gärna för mig. Julstress är inget jag någonsin har känt vid egentligen och jag fullkomligen älskar dofterna, färgerna, maten, mörkret och myset. Att det blir ännu en snöfattig jul får man ta. Snö är ändå bara trevlig när den faller och håller sig kall, vilket är sällan i mina hemtrakter.
Igår var det utgång, och det med råge. Jag trivdes i Halmstads uteliv för en gångs skull, av tre givna anledningar.
1. Förfest (Är sällan dåligt, och icke denna gång heller). Himlans trevligt med kombinerad förfest/födelsedagsfirande hos Edenlind/Strömblad.
2. Morfars. Halmstads just nu skönaste krog. Bra musik, schysst folk, bra och proffsigt insläpp, härlig lokal och en i allmännhet schysst känsla i maggropen.
3. Hemvändare. Från alla världens hörn kommer folk tillbaka hit till min håla för att fira julafton, träffa släkten, få sig ett knull med nån gammal klasskamrat på juldagskvällen och känna den fuktiga och iskalla halmstadluften mot kinden. Hur fint som helst, och lite vackert.
Visserligen blev jag något överförfriskad, men vem kan egentligen klandra mig. Jag hade en grovt trevlig kväll.
En av alla dessa hemvändare jag sprang in i på morfars igår var käre gamle Pett. Oerhört trevligt att språka med honom och sambo. Han kom med förslag om filmkväll i mellandagarna, precis som förr i tiden. Men nu är det inte riktigt som förr i tiden, så vi får väl se hur det blir med det.
Calle är hemma några dagar över jul och det är helt enkelt lysande!
lördag, november 24, 2007
Breath On It.
Det växer fram, sakta men säkert.
Varje dag känner jag att ett bra alternativ till helikopterpilot är vanlig yrkesofficer i armén.
Det är ett jobb jag provar på just nu, trivs med och känner att jag är bra på.
Det är ett jobb som aldrig blir 9 till 5, alltid utmanar och alltid bygger på mänskligt samarbete, grupparbete och förståelse för andra människor.
Ett jobb där man får syssla med toppmodern materiel och utbilda unga människor.
Men det är samtidigt ett jobb med oregelbundna arbetstider, hög arbetsbelastning och potentiellt farligt.
Men framförallt får man så mycket skit av många människor som har fördomar om militären i allmännhet och officerare i synnerhet, oftast utan egna erfarenheter.
Dessutom, eller kanske framförallt, vill jag verkligen inte uppfylla allas framtidsvisioner av mig. Ända sedan jag var liten har folk sagt till mig att de tror jag kommer bli militär när jag blir stor. Och det får mig att streta emot, att inte vilja ge dessa människor rätt.
För lite skäms man ju för att man tycker om, och trivs i, det militära. Eller ja, ganska mycket kanske.
Men det finns få arbetsplatser med bättre arbetskamrater, yrkesstolthet och arbetsmiljö. Jag trivs som fisken i vattnet och ja, då kanske man ska skita i allt annat. Det viktigaste för mig i valet av yrke är inte framtidsutsikter, lönesättning eller status. Det är ett jobb som jag kan gå till i 20 år och aldrig behöva komma hem från på kvällen och säga att dagen har varit tråkig.
Jag har väl kanske i det här yrket hittat min kopp te.
Jag slänger nog in en ansökan lagom till sista ansökningsdagen, om jag känner mig själv.
Varje dag känner jag att ett bra alternativ till helikopterpilot är vanlig yrkesofficer i armén.
Det är ett jobb jag provar på just nu, trivs med och känner att jag är bra på.
Det är ett jobb som aldrig blir 9 till 5, alltid utmanar och alltid bygger på mänskligt samarbete, grupparbete och förståelse för andra människor.
Ett jobb där man får syssla med toppmodern materiel och utbilda unga människor.
Men det är samtidigt ett jobb med oregelbundna arbetstider, hög arbetsbelastning och potentiellt farligt.
Men framförallt får man så mycket skit av många människor som har fördomar om militären i allmännhet och officerare i synnerhet, oftast utan egna erfarenheter.
Dessutom, eller kanske framförallt, vill jag verkligen inte uppfylla allas framtidsvisioner av mig. Ända sedan jag var liten har folk sagt till mig att de tror jag kommer bli militär när jag blir stor. Och det får mig att streta emot, att inte vilja ge dessa människor rätt.
För lite skäms man ju för att man tycker om, och trivs i, det militära. Eller ja, ganska mycket kanske.
Men det finns få arbetsplatser med bättre arbetskamrater, yrkesstolthet och arbetsmiljö. Jag trivs som fisken i vattnet och ja, då kanske man ska skita i allt annat. Det viktigaste för mig i valet av yrke är inte framtidsutsikter, lönesättning eller status. Det är ett jobb som jag kan gå till i 20 år och aldrig behöva komma hem från på kvällen och säga att dagen har varit tråkig.
Jag har väl kanske i det här yrket hittat min kopp te.
Jag slänger nog in en ansökan lagom till sista ansökningsdagen, om jag känner mig själv.
söndag, november 18, 2007
Happiness a´la Mode
Ibland kommer jag på mig själv med att låta tankarna passera in i det förbjudna området, återigen. Det förbjudna området innehåller mångt och mycket, smått och gott och nu på senare tid har det fyllts på ganska friskt. Jag slår mig själv på fingrarna, men ler samtidigt lite inombords. Det förbjudna området är visserligen förbjudet av en anledning, men ibland är det skönt att bara prata av sig med sig själv och leva det som aldrig blev av, att känna det som aldrig blev känt och att göra det som aldrig blev gjort.
Helgen spenderades uppe i de dalsländska urskogarna, där min gamle laddare hade ställt till med riktig skiva! Fantastiskt kul att få träffa en del av folket igen, och då särskilt de man inte sett sedan muck!
Ibland känner jag ett tomrum i bröstet och jag vet att det som saknas är mina logements-/plutonskompisar. Helgen har fyllt tomrummet riktigt ordentligt!
Mitt livs slutkommision hålls i januari, och jag kan inte vara mer nervös. Jag är ett konstant nervvrak och jag orkar snart inte mer. Men jag vet att jag har gjort mitt absolut bästa. Och det känns bra...
You pretend you're happy
That you've got it all!
But don't be upset If you fall on your knees
And beg like a dog!
Helgen spenderades uppe i de dalsländska urskogarna, där min gamle laddare hade ställt till med riktig skiva! Fantastiskt kul att få träffa en del av folket igen, och då särskilt de man inte sett sedan muck!
Ibland känner jag ett tomrum i bröstet och jag vet att det som saknas är mina logements-/plutonskompisar. Helgen har fyllt tomrummet riktigt ordentligt!
Mitt livs slutkommision hålls i januari, och jag kan inte vara mer nervös. Jag är ett konstant nervvrak och jag orkar snart inte mer. Men jag vet att jag har gjort mitt absolut bästa. Och det känns bra...
You pretend you're happy
That you've got it all!
But don't be upset If you fall on your knees
And beg like a dog!
onsdag, november 07, 2007
Höst 2007.
Nu när höstmörkret lägger sig så passar det ju bra med lite brittisk skönsång!
You said I must eat so many lemons
'cause I am so bitter.
I said "I'd rather be with your friends mate 'cause they are much fitter."
Höstens kanske skönaste låttext-citat, helt klart.
You said I must eat so many lemons
'cause I am so bitter.
I said "I'd rather be with your friends mate 'cause they are much fitter."
Höstens kanske skönaste låttext-citat, helt klart.
söndag, november 04, 2007
All the old showstoppers.
I fredags var det mårtensson, igår var det bio. De gamla vanliga slog sig ner på Röda Kvarn framför "1408". En väldigt tät och obehaglig film som verkligen lyckas krama musten ur ett enda rum och en enda hysterisk människa. Bra skit!
Eftersom jag gillar listor i alla dess former har jag därför komponerat en för dagen!
Album som jag lyssnat på alldeles för mycket(i bokstavsordning!):
[För att kvala in krävs att jag lyssnat igenom hela albumet rakt av, inte enstaka låtar här och där.]
Arctic Monkeys - Whatever People Say I Am, That´s What I'm Not.
Death Cab for Cutie - Plans
Death Cab for Cutie - Transatlanticism
Bright Eyes - I'm Wide Awake, It's Morning
Franz Ferdinand - You Could Have It So Much Better
Hello Saferide - Introducing
Johnossi - Johnossi
Justin Timberlake - FutureSex/Lovesounds
Muse - Black Holes and Revelations
Nirvana - Unplugged in New York
Placebo - Meds
Shout Out Louds - Our Ill Wills
Simon and Garfunkel - The Essential
Sufjan Stevens - Seven Swans
The Hidden Cameras - The Smell of Our Own
The Killers - Sam's Town
The Knife - Silent Shout
The Long Blondes - Someone To Drive You Home
The Postal Service - Give Up
The Sounds - Dying To Say This To You
The Strokes - Room On Fire
Tiger Lou - Is My Head Still On?
Tiger Lou - Trouble and Desire
Bubblare:
Billie The Vision and The Dancers - Where The Ocean Meets My Hand
The New Pornographers - Challengers
P Diddy - Press Play
Eftersom jag gillar listor i alla dess former har jag därför komponerat en för dagen!
Album som jag lyssnat på alldeles för mycket(i bokstavsordning!):
[För att kvala in krävs att jag lyssnat igenom hela albumet rakt av, inte enstaka låtar här och där.]
Arctic Monkeys - Whatever People Say I Am, That´s What I'm Not.
Death Cab for Cutie - Plans
Death Cab for Cutie - Transatlanticism
Bright Eyes - I'm Wide Awake, It's Morning
Franz Ferdinand - You Could Have It So Much Better
Hello Saferide - Introducing
Johnossi - Johnossi
Justin Timberlake - FutureSex/Lovesounds
Muse - Black Holes and Revelations
Nirvana - Unplugged in New York
Placebo - Meds
Shout Out Louds - Our Ill Wills
Simon and Garfunkel - The Essential
Sufjan Stevens - Seven Swans
The Hidden Cameras - The Smell of Our Own
The Killers - Sam's Town
The Knife - Silent Shout
The Long Blondes - Someone To Drive You Home
The Postal Service - Give Up
The Sounds - Dying To Say This To You
The Strokes - Room On Fire
Tiger Lou - Is My Head Still On?
Tiger Lou - Trouble and Desire
Bubblare:
Billie The Vision and The Dancers - Where The Ocean Meets My Hand
The New Pornographers - Challengers
P Diddy - Press Play
fredag, november 02, 2007
Yes, a heart will always go one step too far.
Allting är skruvat. Här har jag längtat efter ett förhållande ett bra tag, och när ett faktiskt är på gång så drar jag i bromsen. Vad hade jag sagt till mig själv om jag vetat det här för ett år sen? Ptja, jag hade väl idiotförklarat mig själv. Men jag försöker intala mig själv att jag faktiskt vet att det var det enda rätta.
Hela grejen hade varit näst intill ohållbar. Tror jag, sånt går ju egentligen aldrig att förutse. Men jag får stå för mitt resonemang och innerligt hoppas att ingen större skada är skedd.
Som du sa, livet är fullt av möjligheter. Too bad att den här rann ut i sanden bara.
Hela grejen hade varit näst intill ohållbar. Tror jag, sånt går ju egentligen aldrig att förutse. Men jag får stå för mitt resonemang och innerligt hoppas att ingen större skada är skedd.
Som du sa, livet är fullt av möjligheter. Too bad att den här rann ut i sanden bara.
måndag, oktober 22, 2007
A heart will always stay one day too long.
Ja, indien är död har det ju som sagt, sagts. Men jag är förälskad i The New Pornographers. "Challengers" är verkligen rätt just nu. Jag skiter faktiskt i Babyshambles nya, Doherty kan gå och dra en sil nånstans, gärna för mig. Han har spelat alla sina kort. Challengers är höstens album i min lilla bok.
Annars flyter väl livet på. Ångesten/abstinensen/saknaden efter framförallt lumpenpolarna, men delvis även vissa delar av stridsvagnstjänsten, kommer och går. Inget att göra åt, ska bli skönt att träffa folk hos Larsson den 17:e november! Det är helt absurt hur beroende man kan bli av enskilda människor. Aldrig upplevt något liknande.
Annars kan jag tycka att det är lite småkass när folk skiter i att svara på sms. Det händer titt som tätt och från många håll och knater. Inbjudningar svarar man på, även om man inte kan/vill komma, tänk på det!
Utgång i Halmstad har blivit ganska soft på sistone. Jag vet inte vad det är. En teori är ju att alla idioter i "min" ålder har flyttat härifrån (tyvärr även en hel del pärlor, ni vet vilka ni är), vilket i sin tur generar en ganska schysst "I don't give a fuck"-mentalitet hos mig. För jag gör verkligen inte det längre, synd bara att man inte kom på det tidigare, typ ettan på gymnasiet.
lördag, oktober 06, 2007
Den tredje statsmakten.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=701431
"Det är oavgjort i matchen mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om vem som är bäst statsminister, enligt väljarna. Det visar Synovates mätning inför söndagskvällens tv-duell."
Underligt, jag trodde bara att det var Fredrik Reinfeldt som var statsminister i Sverige...
"Det är oavgjort i matchen mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om vem som är bäst statsminister, enligt väljarna. Det visar Synovates mätning inför söndagskvällens tv-duell."
Underligt, jag trodde bara att det var Fredrik Reinfeldt som var statsminister i Sverige...
We aren't fools to fall in love, but let the "coupledom" die!
Jag insåg en sak igår.
Alla pratar i om saker och ting, alla skrattar och funderar, alla kommer med idéer och förslag.
Alla utom jag. Jag håller på att fasas ut, och det svider något fruktansvärt. Been there, done that, liksom.
Hur som helst svider det, och det värsta är egentligen att det, till syvende och sidst, inte finns någonting jag kan göra åt saken. Jag kan bara rida vågen och hoppas att pendeln slår tillbaka.
Under tiden lyssnar jag på:
http://www.thehiddencameras.com/html/home.html
Alla pratar i om saker och ting, alla skrattar och funderar, alla kommer med idéer och förslag.
Alla utom jag. Jag håller på att fasas ut, och det svider något fruktansvärt. Been there, done that, liksom.
Hur som helst svider det, och det värsta är egentligen att det, till syvende och sidst, inte finns någonting jag kan göra åt saken. Jag kan bara rida vågen och hoppas att pendeln slår tillbaka.
Under tiden lyssnar jag på:
http://www.thehiddencameras.com/html/home.html
onsdag, oktober 03, 2007
Höst 2000.
Vill bara lite snabbt slå ett slag för min nya knarkserie. "Studio 60 on the Sunset Strip", är en dramakomedi skapad av Aaron Sorkin, mannen bakom min gamla trotjänare "The West Wing". Det märks tydligt att det är samma team bakom de båda serierna, och kanske är det därför jag fastnat för "Studio 60..." Huvudrollerna spelas av Matthew Perry, Amanda Peet och Bradley Whitford, tre skådespelare med många vita kulor i min påse.Den rappa dialogen som jag älskade "The West Wing" för är kvar, men i ny miljö med nya skådespelare, men med samma gamla Whitford. Fantastiskt!
tisdag, oktober 02, 2007
I saw you on TV Pablo, you were dressed like a girl.
Mitt liv är ganska bekvämt utstakat just nu.
0630 - Stig upp ur sängen.
0730 - Klampa in på jobbet.
1130 - Lunch.
1630 - Åk hem.
1700 - Titta på TV, sitt vid datorn, hjälp pappa med husbestyren.
2300 - Gå och lägg dig.
<------- Ja, ibland varierar jag förstås, och allt som oftast ingår ett fyspass i jobbet där på eftermiddagen. Men annars är det stiltje, en behglig sådan. Jag har ju vänner som inte klarar av sådant, men trivs man med jobbet, har helt ok helger och så, så funkar det ju. I alla fall för mig, och det är ju det som räknas.
Billie The Vision and The Dancers är väl det enda strukturerande musiklyssnandet just nu. Riktigt härlig ytpop, även om vissa låtar får mig att fullkomligt spy av just ytpop. BTVaTD balancerar på en full vattenkanna, och då och då rinner det faktiskt över, men jag nynnar glatt med i låtar som "I Saw You on TV" och "Absolutely, Salutely".
Dagens nyhetsskörd:
Globen lyser rosa mot bröstcancer
0630 - Stig upp ur sängen.
0730 - Klampa in på jobbet.
1130 - Lunch.
1630 - Åk hem.
1700 - Titta på TV, sitt vid datorn, hjälp pappa med husbestyren.
2300 - Gå och lägg dig.
<------- Ja, ibland varierar jag förstås, och allt som oftast ingår ett fyspass i jobbet där på eftermiddagen. Men annars är det stiltje, en behglig sådan. Jag har ju vänner som inte klarar av sådant, men trivs man med jobbet, har helt ok helger och så, så funkar det ju. I alla fall för mig, och det är ju det som räknas.
Billie The Vision and The Dancers är väl det enda strukturerande musiklyssnandet just nu. Riktigt härlig ytpop, även om vissa låtar får mig att fullkomligt spy av just ytpop. BTVaTD balancerar på en full vattenkanna, och då och då rinner det faktiskt över, men jag nynnar glatt med i låtar som "I Saw You on TV" och "Absolutely, Salutely".
Dagens nyhetsskörd:
Globen lyser rosa mot bröstcancer
"Under hela oktober kommer arenans kvällssiluett att vara den här - rosa och med avsikt att föra medvetenheten till problemet bröstcancer."
Ja, men vad trevligt, ärligt. Frågan är om folk kommer bli mer medvetena om bröstcancer. Ärligt. Sånt här blir jag fruktansvärt trött på. Lägg pengarna på ordentlig forskning istället.
"Exalterad av stämningen slänger han plötsligt ut sin gitarr i publiken – och träffar en kvinna i huvudet. "
Kan man egentligen klandra honom? Sven-Erik kände flytet, stämningen var på topp och just i det ögonblicket inser Sven att detta är fan så mycket Rock ´n Roll som han någonsin kommer att bli. Som en riktig Keith Richards beslutar han sig därför för att ge ett "fuck forever"-meddelande till publiken, och hivar ut guran i folkhavet. Någonstans där går allting väldigt fel.
För Rock ´n Roll-fasaden visar sig vara just en fasad. Hade Keith Richards slagit två kvinnor blodiga i huvudet med sin gitarr så inte hade en jävel brytt sig, kanske hade till och med kvinnorna varit en aning stolta, högst eventuellt hade de nog velat ligga med honom också. Det är nog få människor som skulle känna samma stolthet av att bli knockade av Sven-Erik Magnusson.
"– Vi redde ut det hela. Hon menade att vi om något år kanske kommer kunna se tillbaka på händelsen med glimten i ögat, säger han. "
Jag skäms ögonen ur mig av citatet ovan. Jag skäms för Sven-E:s skull när jag läser artikeln. Just för att det blev en artikel utav alltihop. Jag skäms.
söndag, september 30, 2007
The Take-over, The Break´s Over.
Hur många gånger har man sagt att man aldrig mer ska gå ut i den här stan?
För många.
Likväl hamnar man där inne ändå på helkvällarna, och står i nån meningslös kö. Egentligen så är det inte speciellt dramatiskt, vad skall man annars göra? Sitta hemma, kolla på Svensson Svensson och sura över hur tråkig den här stan är? Självklart inte. Ändå infinner sig en bitter eftersmak när man står på dansgolvet och inser att mer än hälften av dina närmsta danspartners är två år yngre än dig.
Man inser att så måste ju treorna sett på oss när vi började besöka stadens uteställen, samma fadda bomullsklump trycktes in i deras huvuden och cirkeln är sluten. Om två år står ni själva där era jävlar, och undrar hur allt smått lyckats ta sig in på "erat" ställe.
Kanske inser ni också att det faktiskt inte är de som är små längre, det är ni som är gamla.
fredag, september 14, 2007
The Wife forgave the mistress, for she only entertained.
Det har hänt så oerhört många saker i mitt liv sen senaste inlägget, så jag låter det vara osagt. Det skulle bli alldeles för långdraget att både skriva och läsa allt. Jag har i alla fall inlett min nya anställning som förstärkningsbefäl på Lv6 här i Halmstad. Mycket trevligt och det känns som att det kommer att bli en bra höst.
Var på ytterliggare intervjuer med psykologer och fackmän i Sthlm i veckan. Denna gång i Trafikflygarhögskolans regi. Samma tugg, samma skit. Mina chanser är väl inte alltför stora efter att ha varit helt ärlig mot folket och sagt som det är, att jag prioriterar en antagning till försvarets helikopterutbildning över deras utbildning. Jaja, thats life,
Facebook, ja, vad ska man säga. Beroendeframkallande, bloggdödande och varje stalkers bästa vän. Helt enkelt.
måndag, augusti 27, 2007
Like a father to impress, like a mothers mourning dress.
Jaha, då har man skaffat Facebook dårå. Usch, världens mest ostrukturerade community, men ack så beroendeframkallande! Vi får se hur länge det håller i sig den här gången.
I helgen var jag i Göteborg och förlustade mig med mina gamla war-buddies, Broberg, Tenggren och Andersson. Var riktigt trevligt att träffa folket igen! (Även om uttrycket Bro's before Hoe's som vanligt inte verkar gälla för Broberg...)
Tre vanliga dagar, lediga dessutom, väntar nu. Riktigt skönt att få loda omkring här hemma utan målk, krav och syften, medans alla andra sliter för brödfödan. Sen blir det två arbetspass på torsdag och fredag innan helgen kommer, med efterlängtat besök norrifrån!
Maria flyttade upp till Stockholm i tisdags. Jag vet inte, i ärlighetens namn, vad jag egentligen tycker om det. Självklart så är jag helglad för hennes skull, juristlinjen är få förunnat och jag är övertygad om att hon kommer fixa det, men samtidigt så kommer jag sakna henne. Halmstad blev ännu något tunnare förra veckan.
Neä, nu ska jag nog kolla på några avsnitt "Family Guy" innan jag käkar frukost. Eller blir det lunch?
Någon sa att indien är död. Kanske det, men jag tjuvlyssnar ändå på "New Pornographers" och "Billie the Vision and the Dancers", och hoppas på bättre tider.
lördag, augusti 11, 2007
Oh, you are the roots that sleep beneath my feet...
Jag är han som:
- hela tiden säger till sig själv att det är dags att ta upp träningen, men som aldrig gör det.
- aldrig blir så full att han inte kan ta ansvar för sig och andra, och som stör sig på det.
- tycker det är jobbigt att säga att han tyckte om lumpen.
- gärna ser en skräckfilm för mycket än en för lite.
- oftast är väldigt öppen för nya människor, men samtidigt oerhört fördomsfull. Och är okej med det.
- vill vara emo, men inte orkar med det i längden.
- inte sagt som det är till sitt livs hittills största kärlek. Men varit nära.
- kan bli för ärlig ibland, särskilt när alkohol finns i bilden.
- hatar sig själv för tiden han spenderar framför datorn.
- har insett att kärlek inte är något för honom, det blir ju bara knas ändå.
- ofta pratar alldeles för mycket.
- smygläser bilddagböcker, bloggar och annat krafs, och får en adrenalinkick av det.
- köper alldeles för mycket film.
- precis som tjejer, analyserar allting alldeles för mycket, vilket brukar ställa till en massa oreda.
- som inte längre tycker det är speciellt soft med stranden.
- hela tiden säger till sig själv att det är dags att ta upp träningen, men som aldrig gör det.
- aldrig blir så full att han inte kan ta ansvar för sig och andra, och som stör sig på det.
- tycker det är jobbigt att säga att han tyckte om lumpen.
- gärna ser en skräckfilm för mycket än en för lite.
- oftast är väldigt öppen för nya människor, men samtidigt oerhört fördomsfull. Och är okej med det.
- vill vara emo, men inte orkar med det i längden.
- inte sagt som det är till sitt livs hittills största kärlek. Men varit nära.
- kan bli för ärlig ibland, särskilt när alkohol finns i bilden.
- hatar sig själv för tiden han spenderar framför datorn.
- har insett att kärlek inte är något för honom, det blir ju bara knas ändå.
- ofta pratar alldeles för mycket.
- smygläser bilddagböcker, bloggar och annat krafs, och får en adrenalinkick av det.
- köper alldeles för mycket film.
- precis som tjejer, analyserar allting alldeles för mycket, vilket brukar ställa till en massa oreda.
- som inte längre tycker det är speciellt soft med stranden.
onsdag, augusti 08, 2007
Working keeps me sane, I know.
Inatt kunde jag inte sova.
Med iPoden i öronen låg jag och bara tänkte på ingenting. Det sker oftare och oftare nuförtiden.
Jag vet inte vad det beror på.
Är det tjejen jag haft med mig länge som det inte blev något med?
Är det tjejen jag haft med mig länge men som det blev något med för sent?
Är det osäkerhet inför framtiden?
Är det att två av mina bästa vänner har stuckit från stan, varav jag kunde följt med en av dem?
Är det vantrivsel på jobbet?
Är det den gnagande känslan av obestämd tomhet?
Neä, jag vänder mig i sängen, bytar till en svalare del av kudden och höjer volymen när Snook - Inga Problem spelas.
Med iPoden i öronen låg jag och bara tänkte på ingenting. Det sker oftare och oftare nuförtiden.
Jag vet inte vad det beror på.
Är det tjejen jag haft med mig länge som det inte blev något med?
Är det tjejen jag haft med mig länge men som det blev något med för sent?
Är det osäkerhet inför framtiden?
Är det att två av mina bästa vänner har stuckit från stan, varav jag kunde följt med en av dem?
Är det vantrivsel på jobbet?
Är det den gnagande känslan av obestämd tomhet?
Neä, jag vänder mig i sängen, bytar till en svalare del av kudden och höjer volymen när Snook - Inga Problem spelas.
måndag, augusti 06, 2007
The hardest part was letting go, not taking part.
För exakt ett år sedan hade vi tagit våra första staplande steg på kaserngården, och satt oss att sy vår uniform. Det fick mig att minnas att jag under hela hösten skrev "blogg" på lunarstorm, ett inlägg per vecka, med sammanfattningar om vad jag varit med om uppe i västgötaland. Här kommer en tillbakablick och favorit i repris. Mitt första inlägg, skrivet dagen innan inryck, och mitt andra inlägg, skrivet efter mina två första veckor i grönt. Ni som var med kommer med all säkerhet känna igen er... Detta är "intressanta" minnen. Kommer, som det ser ut nu, köra hela "Mitt liv som grön" i repris allteftersom varje inlägg passerar ettårsdatumet, enligt begäran från en del folk.
Mitt liv som grön, prolog.
Sön 6 aug 2006
22:49Sådär, klockan är strax innan 11 på kvällen. Imorgon bär det av till
Skövde. Dagen jag väntat på i typ 2 år är snart här. Känns helmysko, kan knappt
förstå. Tåget går 0800 från hemstaden, framme i Skövde, efter litet byte i GBG,
runt 1120. Sen är man en lumpare, en militär. En grönklädd snubbe som går i takt
och skriker högt.Jag hoppas det blir bra, eller iallafall att jag kommer trivas. Det är
egentligen det viktigaste, att man hamnar med bra människor. Det kan göra vilken
skittjänst som helst uthärdlig. Stridsvagn skulle jag ligga på sa de. Sen vilken
befattning det blir, vettifasen. Men jag siktar högt, dumt vore väl
annars.Det som känns konstigast är väl egentligen att nu börjar ett helt annat
sätt att leva. Glöm allt jag gjort de senaste året, nu är det nya mallar, regler
och förhållningssätt. Det kommer nog bli kämpigast, att anpassa sig.Neä, nu måste jag sova lite, sömn lär väl knappast vara något jag kan
gödsla med de kommande veckorna. Jag kikar väl in här med en lite update när jag
kommit hem för första gången.Lev väl!
//Simon, snart grön, fjärilar i magen och glatt ovetandes om vad de
kommande veckorna bär med sig....
Mitt liv som grön, del 1. -"ÖKA!"
Fre 18 aug 2006
23:10Jaha, så var de första två veckorna avklarade. Vet inte hur jag skall
beskriva allting. Ingen som inte själv har upplevt allt vad det innebär kan ens
förtå vad man går igenom, de som själva gjort det vet vad jag talar om.Morgonfys 04:45, sjuka tidskrav, gormande befäl, detalstyrande av hela ens
vardag och obefintliga fritid, tjänst fram till 2-3 för att gå upp om 4 timmar
igen, exercis på en kaserngård som dallrar av hettan av sommarsolen, svetten,
uttröttningen, att konstant vara dödstrött men ändå förväntas prestera hundra,
stressätande av alla måltider. Hasning, ålning och krypning genom fält med
meterhögt gräs, tistlar och brännässlor. Stridshinderbana, marschera långt och
länge, skoskav och blodblåsor, njutningen av ett extra knäckebröd vid
utspisningen och en varm dusch sent på kvällen. Jag skulle kunna fortsätta ett
bra tag till, men låter det stanna vid det.Det har varit väldigt jobbiga veckor helt enkelt, mycket möjligt de
jobbigaste två veckorna i hela mitt liv. Jag har lärt mig att uppskatta det
lilla i vardagen, jag har lärt mig att man klarar av mycket mer än vad man tror,
och jag har lärt mig att allting alltid kan vara värre än vad det är.Nedan kommer jag nedteckna en del ord, fraser och uttryck som jag själv vill
spara för att kunna se tillbaka och minnas. Jag förväntar mig inte att ni kommer
att förstå."ÖKA!"
"FIPPLA PÅ!"
"MÖSSA PÅ!"
"MÖSSA AV!"
"Tid till detta...."
"Det är gott om tid"
"FEL!"
"Gott."
"GÖR OM!"
"Snärtigt!"
"Höger om!"
"Vänster om!"
"Helt om!"
"Framåt........MARSCH!"
"Rättning.... Vänster!"
"GiiiiivAAkt!!"
"Manöver"
"Ni är STRIDSVAGNSKOMPANIET, kommer ni försent och inte kan passa tiderna, så
DÖR folk! Alla väntar på stridsvagn när det smäller! Därför är det LIVSVIKTIGT
att ni alltid passar uppsatt tidsgräns, och detta börjar redan inne på kasern!
Kan ni inte det, så får vi öva tidspassning! Frågor på det?!......Nej det kan
det OMÖJLIGT VARA!""Ni må..."
"Två led, linje"
"Två täters gruppkolonn""
PÅ ANDRA SIDAN FÄLTET, MEDELST HASNING SKYDD!!""
FÖR FAN, QVIST! ÖKA, DU KOMMER DÖ OM DU LIGGER DÄR. GRANATERNA SLÅR NER RUNT
OMKRING DIG, KULORNA VINER OCH DINA KAMRATER SKRIKER! DU MÅSTE NER I SKYDD FÖR
HELVETE!"Snart är det dags att åka upp igen, jag är inte sugen för fem öre. Men jag
hoppas att det blir lättare, att man anpassar sig så småningom. För övrigt
tackar jag alla som hört av sig på något vis. Bara några ord på mobilen när man
kommer hem efter midnatt, dyblöt, lerig och fullständigt utmattad, är helt
underbara. Ni vet vilka ni är.
Ja herregud, jah skäms nästan lite när jag läser det där. Det var verkligen en helt annan tid, och då hade man inte ens varit med om speciellt jobbiga saker...
lördag, augusti 04, 2007
The teenage queen, the loaded gun.
Lite relektioner såhär nu efter att verkligen ha gått ner mig som konsumtant.
* Taco-konsumtionen i den här byn är sjuklig. Det kan vara svårt att förstå, men var och varannan kund köper med sig något från santa marias eller el pasos sortiment.
* Pensionärer har en förkärlek för framförallt 500-lappar, men även en och annan 1000-lapp slinker med, till varje konsumtants förtret.
* Myten om att svenskar, till skillnad från resten av dont-give-shit-europa, oerhört pliktskyldigt alltid vänder streckkoderna mot läsaren i förväg för att hjälpa kassapersonalens arbete, är just en myt.
I övrigt har jag fått ett glädjande anställningsbesked. Skall jobba som elak fänrik på det lokala regementet ett år framöver, med början den 3:e september! Ska bli riktigt intressant och "skoj". Framförallt är det skönt med en kirrad inkomst, och säkrad höst. Däremot är det oerhört tungt att behöva tacka nej till Calles Oslo-erbjudande, det svider något oerhört att tappa Carl till Norge, hade behövt honom hemma i höst.
Idag var det asiatiskt och kulglass med Sofie, som helt oväntat blev erbjuden jobb under vårt lilla samkväm. Kul att ses, som alltid och härligt att prata med henne om allt möjligt. En härlig tjej som man vet att man alltid har roligt med!
Allt som kunde blivit är nu definitivt drop dead.
* Taco-konsumtionen i den här byn är sjuklig. Det kan vara svårt att förstå, men var och varannan kund köper med sig något från santa marias eller el pasos sortiment.
* Pensionärer har en förkärlek för framförallt 500-lappar, men även en och annan 1000-lapp slinker med, till varje konsumtants förtret.
* Myten om att svenskar, till skillnad från resten av dont-give-shit-europa, oerhört pliktskyldigt alltid vänder streckkoderna mot läsaren i förväg för att hjälpa kassapersonalens arbete, är just en myt.
I övrigt har jag fått ett glädjande anställningsbesked. Skall jobba som elak fänrik på det lokala regementet ett år framöver, med början den 3:e september! Ska bli riktigt intressant och "skoj". Framförallt är det skönt med en kirrad inkomst, och säkrad höst. Däremot är det oerhört tungt att behöva tacka nej till Calles Oslo-erbjudande, det svider något oerhört att tappa Carl till Norge, hade behövt honom hemma i höst.
Idag var det asiatiskt och kulglass med Sofie, som helt oväntat blev erbjuden jobb under vårt lilla samkväm. Kul att ses, som alltid och härligt att prata med henne om allt möjligt. En härlig tjej som man vet att man alltid har roligt med!
Allt som kunde blivit är nu definitivt drop dead.
söndag, juli 22, 2007
%¤#@ också, jag saknar tanksen!
Och när vi ändå håller på...
Världes skitigaste Simon kan skymtas 01:27 in i filmen... Those were the days.
onsdag, juli 18, 2007
Tjena mittbena, kompisch!
(Sjukt försenat inlägg, av olika anledningar)
Sådär ja, Turkiet i 14 dagar är Turkiet i 14 dagar. Riktigt bra timing med vädret här hemma och oerhört skönt att få lite sol på sitt bleka pigment. Något som man inte vande sig vid under hela semestern var alla pengakåta affärsföreståndare som bokstavligen drog in folk i sina butiker, snackandes sin hemmabyggda "svenska".
%&#¤@!
Inledningsvis var vi 12 tappra själar där nere, och efter en vecka troppade 4 pers av. Den sista veckan blev därav den softa, med mest pool/strand-häng.
Turkiet var helt klart värt pengarna, för nu är jag hemma i regniga svedala igen, och har verkligen etablerat mig som fet konsumtant. Örk, men bra med kash, för jag får alla tråkiga kvällstider uppenbarligen. Här hemma har jag fått hem två nya album. Jack och Meg White gör ett stabilt jobb på nya "Icky Thump" och jag är inte förvånad. Förvånad blir jag däremot av Beastie Boys senaste, "The Mix-Up". Inte fan fattade jag att "All-instrumental", som det står i releasen, verkligen bokstavligen innebar "All-instrumental". Inte ett ljud framkallat av en rapp strupe på hela plattan. Eller ja, jag har bara fått hem halva ännu, men trenden är oroväckande, för det är faktiskt inte speciellt bra.
Igår var det hemmafest hos Emma, som fick en paprikaplanta av mig i present. Det var trevligt som fasen och jag minglade runt som en indian.
IDag är det bio med Lovisa, hell yea!
söndag, juli 15, 2007
A crazed calm.
Hemma från Turkiet igen, en resa som kommer avhanldas i ett senare inlägg. Är alldeles för snurrig och splittrad i skallen för att kunna ge ifrån mig något vettigt.
Arctic Monkeys på absolut högsta volym, och snart drar jag nog igång lite gammal hederlig ´tallica. Jag behöver en dos hjärnmixer.
Kanske ge sig ut och springa ikväll.
fredag, juni 29, 2007
Tonight I have to leave it!
Jaop, imorrn drar vi ner till Turkiet! Pengarna är växlade, kortet är laddat, badbrallorna strukna och iPoden laddad. Det ska bli så sjukt gott att komma iväg i 14 dar och bara koppla bort världen. Enda orosmomentet är väl mitt havererade pigment och värmen, men 14 dagar skall väl räcka för att både huden och sinnet skall vänja sig vid värmen. 46 grader denna veckan, men prognoserna säger att tempen kommer dala något, ner mot 30-strecket. Skönt.
Skall ev. försöka ta mig in och skriva något här nere från solen.
Hoppas ni får en mulig och regnig inledning på juli!
PS:
Förresten, årets seriösa filmtips:
Bobby
Castingen är en riktig killer, precis som manuset.
Harry Belafonte
Nick Cannon
Emilio Estevez
Laurence Fishburne
Heather Graham
Anthony Hopkins
Helen Hunt
Ashton Kutcher
Lindsay Lohan
William H. Macy
Demi Moore
Martin Sheen
Christian Slater
Sharon Stone
Elijah Wood
Emilio Estevez har ett ganska brett kontaktnät må jag då säga...
torsdag, juni 28, 2007
It's a god damn arms race.
Tallin var riktigt skoj, underbar avslutning på ett "underbart" år. Vi hade riktigt roligt på båten, trots den svikande uppslutning av likåldrade :P Tallin var intressant. Maken till schizofren stad får man leta efter. På ena sidan gatan låg de västerländska affärerna på rad, medan de gamla övergivna 20-talsrucklena föll ihop på andra sidan.
Jag har äntligen lyckats ta tag i mitt packande inför turkiet. Imorgon faller de sista artiklarna ner i väskan, sen är jag redo för avfärd. 12 pers från hstd drar sig ner mot den sjukt varma solen i turkiet (~46 grader nu i veckan :S ) Ska bli skönt att komma bort och få lite färg! I vanliga fall brukar jag skjuta allting framför mig, men nu har jag varit oerhört snärtig
Fick besked om att jag blivit antagen till utbildningen för Taktisk-Operativ markstridsoffcier nu i veckan. Tack, men nej tack. Kanske säker igen nästa år, vill ge helikopter-grejen en rejäl chans först.
Filmkväll hos Maria igår, två halvlama filmer som hade god potential avverkades. Hannibal: The Rising och Texas Chainsaw Massacre: The Beginning. Jag är ju en skräckis-junkie av stora mått, men ingen av filmerna kom ur startblocken och stod och malde i samma tempo rakt igenom. Tur att choklad-/negerbollar hade bakats!
______________________________________
Årets Obehaglighet, kandidat nummer 1:
Björnen sover?
______________________________________
Jag har äntligen lyckats ta tag i mitt packande inför turkiet. Imorgon faller de sista artiklarna ner i väskan, sen är jag redo för avfärd. 12 pers från hstd drar sig ner mot den sjukt varma solen i turkiet (~46 grader nu i veckan :S ) Ska bli skönt att komma bort och få lite färg! I vanliga fall brukar jag skjuta allting framför mig, men nu har jag varit oerhört snärtigFick besked om att jag blivit antagen till utbildningen för Taktisk-Operativ markstridsoffcier nu i veckan. Tack, men nej tack. Kanske säker igen nästa år, vill ge helikopter-grejen en rejäl chans först.
Filmkväll hos Maria igår, två halvlama filmer som hade god potential avverkades. Hannibal: The Rising och Texas Chainsaw Massacre: The Beginning. Jag är ju en skräckis-junkie av stora mått, men ingen av filmerna kom ur startblocken och stod och malde i samma tempo rakt igenom. Tur att choklad-/negerbollar hade bakats!
______________________________________
Årets Obehaglighet, kandidat nummer 1:
Björnen sover?
______________________________________
lördag, juni 23, 2007
Klart slut.
Justja,igår var det midsommar. Den firades hos jonas, tillsammans med en jädra massa polare ifrån min kära hemstad, och en massa polare från lumpen. Underbar midsommar som jag gärna gör om! Första midsommaren som jag uppskattat. Underligt.
I onsdags firades muck i göteborg och club wish, något som kanske egentligen inte hade varit hundra, men som fick en riktigt härlig avslutning! Tidigare under dagen
var det avslutningsceremoni utanför kasern. Vitsord, priser och muck-dvd delades ut. Lite ledsen i ögat kände man sig, men det gick snabbt över när den efterlängtade marschen ut genom grindarna inleddes.
Imorgon drar 1:a stridsvagnspluton, Alpha Tango (- Robert Tenggren, den svikaren :P )
iväg till Stockholm på minikryssning till Tallin, men redan ikväll kommer Ursin hit för att slå följe med mig till Göteborg imorgon! Trevligt trevligt!
PS:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=663940
Jag skrattade nog i 6 minuter av den här artikeln...
I onsdags firades muck i göteborg och club wish, något som kanske egentligen inte hade varit hundra, men som fick en riktigt härlig avslutning! Tidigare under dagen
var det avslutningsceremoni utanför kasern. Vitsord, priser och muck-dvd delades ut. Lite ledsen i ögat kände man sig, men det gick snabbt över när den efterlängtade marschen ut genom grindarna inleddes.Imorgon drar 1:a stridsvagnspluton, Alpha Tango (- Robert Tenggren, den svikaren :P )
iväg till Stockholm på minikryssning till Tallin, men redan ikväll kommer Ursin hit för att slå följe med mig till Göteborg imorgon! Trevligt trevligt!
PS:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=663940
Jag skrattade nog i 6 minuter av den här artikeln...
The hardest part was letting go, not taking part.
Nu är man en fri människa, med världen vid sina fötter och lite mer cash på kontot. En känsla som egentligen bara kan beskrivas med ett enda ord. "Bittersweet".
Lumpen var det värsta och det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag trivdes på sätt och vis där, trots alla jobbigheter, och känner att jag inte riktigt är färdig i den miljön riktigt ännu. Träffade en tjej igår som gjorde lumpen på grannkompaniet. Hon skulle rycka in igen om 3-4 veckor som anställd beredskapssoldat i NBG. Ja, avundsjuk är väl inte rätt ord, men jag kände verkligen att jag gärna hade hakat på det tåget.
Jag kommer sakna alltihop, att åka stridsvagn på linje med 10 andra, över det öppna gräsfältet, att spy galla över den frystorkade maten tillsammans med min besättning, att vakna outvilad mitt i natten för att gå post i en timme för att därefter lägga sig igen för några ytterliggare timmars sömn, att känna adrenalinrushen vid stridskontakt, att vara så trött i vagnen att man knappt kan sända på radion ordentligt, att kontrollera bandaggregatet sent på kvällen trots att det enda man vill är att bara sänka stridsvagnen i en sjö.
Att resa tält och dela ut ISO-mat. Att maskera ansiktet trots att det bara genererar en massa finnar och tilltäppta porer, att komma till regementet en söndagkväll och snacka skit med polarna medan man gör sig redo för en ny vecka. Att vakna 0555 och alltid göra det hemska övervägandet om man vill gå till frukosten eller ligga kvar. Att hänga på garaget och vårda vagnen. Att känna blodsmaken i munnen av tryckförändringen som skarpskjutning med ett 120mm:s slätborrat eldrör skapar.
Alla polarna, alla stunder man velat lägga sig ner och dö, alla stunder man älskat skiten.
Imorgon stundar muckresa till Tallin. I onsdags sa jag farväl till många av mina bästa vänner, på tisdag blir det fler. Det suger.
Lumpen var det värsta och det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag trivdes på sätt och vis där, trots alla jobbigheter, och känner att jag inte riktigt är färdig i den miljön riktigt ännu. Träffade en tjej igår som gjorde lumpen på grannkompaniet. Hon skulle rycka in igen om 3-4 veckor som anställd beredskapssoldat i NBG. Ja, avundsjuk är väl inte rätt ord, men jag kände verkligen att jag gärna hade hakat på det tåget.
Jag kommer sakna alltihop, att åka stridsvagn på linje med 10 andra, över det öppna gräsfältet, att spy galla över den frystorkade maten tillsammans med min besättning, att vakna outvilad mitt i natten för att gå post i en timme för att därefter lägga sig igen för några ytterliggare timmars sömn, att känna adrenalinrushen vid stridskontakt, att vara så trött i vagnen att man knappt kan sända på radion ordentligt, att kontrollera bandaggregatet sent på kvällen trots att det enda man vill är att bara sänka stridsvagnen i en sjö.
Att resa tält och dela ut ISO-mat. Att maskera ansiktet trots att det bara genererar en massa finnar och tilltäppta porer, att komma till regementet en söndagkväll och snacka skit med polarna medan man gör sig redo för en ny vecka. Att vakna 0555 och alltid göra det hemska övervägandet om man vill gå till frukosten eller ligga kvar. Att hänga på garaget och vårda vagnen. Att känna blodsmaken i munnen av tryckförändringen som skarpskjutning med ett 120mm:s slätborrat eldrör skapar.
Alla polarna, alla stunder man velat lägga sig ner och dö, alla stunder man älskat skiten.
Imorgon stundar muckresa till Tallin. I onsdags sa jag farväl till många av mina bästa vänner, på tisdag blir det fler. Det suger.
söndag, juni 10, 2007
The Tallest Man, The Broadest Shoulders
Igår träffade jag många kvinnliga bekanta, men ett kort möte med en av dem skickade mig ett år tillbaka i tiden. Jag orkar inte bry mig egentligen, så mycket skit jag har lagt ner på henne. "Aldrig mer", intalar jag mig själv. Och kanske ligger det något i det den här gången, för jag har fan inget mer att ge och jag hyser inga förhoppningar längre. Jag blir bara så trött på att se att allting håller på att upprepa sig en gång till. Men den här sommaren tänker jag inte på någon annan än mig själv och mina polers.
Idag är det sista uppfärden till Skövde. Och inte ens med buss. Fuck. Känns oerhört konstigt men ändå härligt oundvikligt. Det känns som att det var igår som man stod där på inryckningsdagen, vilsen, svettig och bärandes överfulla bärsäckar med kläder och utrustning som man nyss hämtat ut från förrådet. Snart går vi tillbaka samma väg, lika svettiga, med lika fulla bärsäckar, men lite mindre vilsna.
Idag är det sista uppfärden till Skövde. Och inte ens med buss. Fuck. Känns oerhört konstigt men ändå härligt oundvikligt. Det känns som att det var igår som man stod där på inryckningsdagen, vilsen, svettig och bärandes överfulla bärsäckar med kläder och utrustning som man nyss hämtat ut från förrådet. Snart går vi tillbaka samma väg, lika svettiga, med lika fulla bärsäckar, men lite mindre vilsna.
fredag, juni 08, 2007
MTV + Frukost = Bra.
Två saker som dagens MTV-skörd har gett:
1. Videon till Akon - Don't Matter gör mig allldeles skrattnödig. Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men kombinationen av en störtlöjlig Akon-voice, oerhört underlig bakgrundssång, barnslig text, urblåst brud och värdelöst kitschig videoproduktion gör det för mig. Haha, Akon ser ju ut som E.T. för böfvelen!
Förläng livet med ett skratt, se den idag! --> http://www.youtube.com/watch?v=b3u65f4CRLk
2. En mycket god vän till mig är ruskigt lik Maria i Sahara Hotnights. Ruskigt. Ni som vet vem jag pratar om, vet vem jag pratar om.
1. Videon till Akon - Don't Matter gör mig allldeles skrattnödig. Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men kombinationen av en störtlöjlig Akon-voice, oerhört underlig bakgrundssång, barnslig text, urblåst brud och värdelöst kitschig videoproduktion gör det för mig. Haha, Akon ser ju ut som E.T. för böfvelen!
Förläng livet med ett skratt, se den idag! --> http://www.youtube.com/watch?v=b3u65f4CRLk
2. En mycket god vän till mig är ruskigt lik Maria i Sahara Hotnights. Ruskigt. Ni som vet vem jag pratar om, vet vem jag pratar om.
tisdag, juni 05, 2007
Djungelmuck!
Sådär, sista tältnatten är avklarad, sista anfallsrörelsen fullbordad, sista grönpåsen uppäten och sista patrullerande dubbelposten färdig. Djungelmucken är här och efter en halv dags vård på måndagen så är jag nu hemma i kära Halland igen. Oerhört skönt. Combined Challenge 07 som vår slutövning hette, innebar i praktiken en jäkla massa väntan, sjukt lite sömn och tempoväxlingar. I måndags gick vi ner till garaget för att påbörja avrustningen av våra kära helvetesmaskiner. Kändes härligt men jobbigt på samma gång, tror inte att jag på riktigt har insett att alltihop snart är slut. Jag kommer sakna skiten.
.
Är lite orolig/nervös/obekväm inför utdelandet av våra vitsord (betyg). Gick ganska kass för mig på slutövningen, och är i behov av minst betyget Ja-7-7 för att kunna söka helikopterpilot. Känns som att alldeles för mycket hänger på det här för att jag ska vara bekväm med situationen.
.
I veckan skall det åkas till Tyskland, jobbas, träffas och snackas. Hoppas på lite samma feeling som förra veckolovet!
lördag, maj 26, 2007
Some folks are born made to wave the flag.
En veckas lov har varit guld värt! Har träffat en massa folk, fått en massa nyttigheter gjorda, blivit med tand och blivit av med tandställning. Däremot hade det gärna fått vara en dag längre, så man slapp missa stures bal.
Igår var det frukost med Legis hemma hos honom. Min Entourage-blockad bröts, och hipp-happ så hade jag alla 3 säsongerna på min iPod. Attans, nu har jag ännu mer TV att titta på. Kvällen som följdes spenderades hos Calle, med musik, Youtube och öl. Därefter hängdes det på Caféet all night long. Schysst!
Veckan som kommer blir de sista dygnen jag gör i 122050, min kära lilla stridsvagn. Uppdraget är att separera två etniska grupper som bårkar, och upprätta en stabil fredsprocess. Vi får se hur det går med det.
Följ mig och mina polare på:
torsdag, maj 24, 2007
Populärt!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=653732
Neä, men vad härligt! Grattis Sture, poppigt värre ;-)
*Allvarlig* Riktigt kul!
Idag är min transformation från tandställningsbärande tönt till...ptja, tönt färdig. No more tandregleringen! Imorrn är det frulle med Legis, och förhoppningsvis kommer jag och Nordell lyckas få ut honom på kvällen med!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=653526 <--- Passande titel.
PS: http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1075375,00.html <--- 'Nough said.
Neä, men vad härligt! Grattis Sture, poppigt värre ;-)
*Allvarlig* Riktigt kul!
Idag är min transformation från tandställningsbärande tönt till...ptja, tönt färdig. No more tandregleringen! Imorrn är det frulle med Legis, och förhoppningsvis kommer jag och Nordell lyckas få ut honom på kvällen med!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=653526 <--- Passande titel.
PS: http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1075375,00.html <--- 'Nough said.
onsdag, maj 23, 2007
Movietime!
Filmer jag ser fram emot:
http://www.arnmovie.com/
http://www.transformersmovie.com/
http://www.imdb.com/title/tt0462499/
Hell Yea!
http://www.arnmovie.com/
http://www.transformersmovie.com/
http://www.imdb.com/title/tt0462499/
Hell Yea!
If the silence takes you, then I hope it takes me too.
Jahop, då var man äntligen befriad från sin tandställning, en djävulens inrättning i min mun sedan 2½ år tillbaka. Känns helt sjukt, och det känns ännu sjukare kombinerat med min nya tand. Härligt att allting äntligen är färdigt, har bara 2 återbesök kvar. Igår var det ullared tillsammans med min mor, ett ställe som aldrig upphör att fascinera mig. Inte för att jag köper så värst mycket, blir mest engångsgrillar och dvd-filmer, men du vet, allting är ju så mycket och sådär stort.
Idag är det 4 timmars "arbete" på konsum som gäller efter en härlig onsdagsmorgon som faktiskt har varit mer produktiv än väntat. min lumpenfilm är så gott som klar och jag är faktiskt helnöjd med resultatet, hoppas de andra också blir det!
Har fallit ner i en Death Cab-period här nu, och det rimmar ju illa med min nya livsinställning. Det är svårt att vara nonchig med Ben Gibbard i öronen. Jag tvångslyssnar därför på The Long Blondes, Sahara Hotnights nya album och gamla trogna Arctic... Now, thats dependable!
måndag, maj 21, 2007
Kvällskaffe.
Nyss hemkommen från Espresso House, där jag haft några trevliga timmar tillsammans med Sofie! Härligt att träffa en av mina favvo-tjejer. Alldeles för längesen vi sågs, och mycket hann vi snacka om. Var skönt att få prata av sig lite och att få lyssna lite. Finns inte många som jag kan prata med på samma sätt som med henne. Guld värt!
Känner verkligen mer än någonsin att nu får det fanimig vara. Jag ska sluta tänka i samma gamla slitna banor, och enbart foka på mig själv. Det blir absolut bäst så. Kanske får jag lite lugn och ro för mig själv, att kanske låta mig själv få lite vila och lite distans. Japp, så får det bli! Som jag sagt tidigare, nu kommer det krävas slägga/motsv. för att skapa en reaktion.
Känner verkligen mer än någonsin att nu får det fanimig vara. Jag ska sluta tänka i samma gamla slitna banor, och enbart foka på mig själv. Det blir absolut bäst så. Kanske får jag lite lugn och ro för mig själv, att kanske låta mig själv få lite vila och lite distans. Japp, så får det bli! Som jag sagt tidigare, nu kommer det krävas slägga/motsv. för att skapa en reaktion.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)