Nu är hösten verkligen här, träden har visserligen inte gått åt det bruna hållet ännu, men det finns där i luften. Regnet i huvudstaden är egentligen bara ett enda konstant dis och mina polotröjor har smygit fram ur garderoben. Hösten är en fin årstid, jag gillar det ruggiga och mjuggiga, så jag klagar väl egentligen inte.
Noah & The Whale är äntligen på plats i iPod och dator, som jag har jobbat för att få hem dem efter att ha hört de för första gången tidigare i våras. Detta är nästa lyssna-sönder-projekt. Basta. Jag rekommenderar starkt låten 05:30 in i videon, en låt jag redan terroriserat folk på msn med.
Conor Oberst's sommarplatta är även den nedtankad och man känner igen sig. Eller ja, man känner igen sig, men man känner också att mycket av det som han har varit har glidit bort. Borta är den ångestfyllda tonåringen och framme är den något mer vuxna och mognade mannen. Vilket inte är konstigt egentligen och jag köper det, till skillnad från en hel del andra. Men visst, till del så hade man väl gärna haft lite ångest även här...
Jag hoppas på en riktig höst med filtar, mys och allt sånt.
