You're in the army nooow!

Så sitter man här en timme innan avfärd och summerar helgen i vanlig ordning. 'Nough 'bout that, ni vet ju hur det brukar gå.

Vore kul att höra ifrån Vesa och Tad, och hur deras helg i sthlm var. Hade varit najs att vara där.


Ha två trevliga veckor, vi hörs till Påsk. Extra tankar går till er som känner er träffade.

Hotel Alpha, klart slut.

Someone to kiss, someone to kick you.

Det finns en hel del saker man hatar att man älskar. Exempelvis "The Summer of '69" med Bryan Adams. Man anser sig ha relativt god musiksmak och borde egentligen förkasta en av gubbrockens mest spelade, men vafan, varje gång den går igång på festen eller utestället så blir samtliga, inklusive jag, helt spattiga. The Summer of '69 symboliserar inte bara ungdomens glada dagar, utan även kärleken till det där "chessiga" som jag säkert inte är ensam om att drabbas av.

Högskoleprovet på lördag, mitt i det stora kriget som kommer utspela sig runt Skövde från onsdag till onsdag veckan därpå. Ja, det kommer helt enkelt bli en helgtjänstgöring, och det känns ju sådär. Jag har en del saker jag skulle vilja ha gjort här hemma innan jag åker ikväll, men utsikterna för att jag ska hinna med det är ju sådär. Hur som helst, högskoleprovet kommer ju bli högintressant med tanke på hur väl man mår efter 4-5 dygns krigande. Jag kommer lätt somna över skolbänken, det är mycket möjligt att det är värt det, de där extra timmarnas sömn och återhämtning som det isåfall skulle innebära.

Vidare har jag äntligen fått grepp om Arctic Monkeys nya singel, Brianstorm, från det kommande albumet "Favourite Worst Nightmare", som kommer ut den 23:e april. Det finns något med deras texter och musik som ger mig det där lilla extra. Kanske är det hela historien bakom deras genombrott som jag fascineras av eller kanske deras härliga inställning till vad de sysslar med, men hur som helst, det finns inget album som har varit så fast i min iPod som "Whatever People Say I Am, That's What I'm Not". Fortfarande, ett drygt år efter albumets release, kan jag sätta mig ner och bara lyssna på hela albumet utan att trycka "Next" en enda gång. Det är jävligt rare. Brianstorm håller måttet, definitivt, men jag har svårt att tro att de kan toppa "Whatever...". Självklart hoppas jag bli positivt överraskad, och det skulle väl inte förvåna mig egentligen.

I know it's not a party if it happens every night.

MTV-döden är här och hela helgen har jag degat framför program såsom "The Diary of Nelly Furtado", "Top 10 Svenska Hip-Hop-artister" och "The Fabulous Life of Sean 'P. Diddy' Combs". Egentligen finns det inte mycket som slår den kombinationen. Lättillgängliga program med bra musik, epilepsiklippta inslag och snygga människor och som gör det enkelt för mig att bränna mina få timmar i frihet. Frågan är bara vilken kanal som är bäst. MTV eller The Voice. MTV är ju outstanding just för att de är MTV, men kan samtidigt komma dragandes med en massa dyngprogram som inte ger någonting. Då är det ju bra att man har The Voice nära till hands, en musikkanal på uppåtgående som visserligen fortfarande luktar lite hemmaproduktion a´la Sture, men likväl har sin charm.

Veckan som gick var "rolig" men jobbig. Fick känna på hur det är att vara aktiv i vagnen länge (~30 timmar) och allt annat som hör fältlivet till. Tenggren och Vikström åkte på en ordentlig bandkrängning (kompaniets första) mitt i mörkaste natten och de lyckades med hjältekrafter efter 11 timmars slit få upp vagnen ur lerhålet. Bra jobbat! Villingsberg, once and never again, tack för det.

Likväl. Nästa vecka (imorgon) är det på 'ett igen, denna gång på hemmaplan i Skövde. Men jag, Friberg, Ursin och Larsson, guds gåvor till Wartofta kompani, skall stanna på garageplan första dagen och byta hela 6 bärhjul, samtliga spännhjul och en himla passa gummipads. För alla er som inte vet vad jag snackar om så kan vi förenkla det såhär. Vi har en massa timmars hårt slit framför oss med en jäkla massa tunga lyft och svordomar. Underbart. Ibland kan man ju inte göra annat än att älska den här firman...

Gårdagen hos min homegirl vesa var riktigt najs, även om stadens nöjesutbud i vanlig ordning kraftigt kan (och borde) ifrågasättas.

Och chop-chop, ännu en helg är slut, och återigen infinner sig känslan av ofullkomlighet. Jag lyckas aldrig (sällan) få till en hundrahelg. Om det beror på mig eller andra är högst oklart.

How to demolish and entire civilization and still feel good about yourself.

Ja, söndagsångest is the shit, och idag är den värre än på länge. Nästa vecka kommer spenderas i Villingsberg, eller Villingsnam som vissa kallar det. Fy vad jag inte tycker om att resa och riva förläggning, men likväl måste jag göra det och det är ju det som är den feta baksidan med det här livet. Liksom att få sig sjukt lite sömn, göra sina behov ute i skogen, fempunktstvätta sig istället för dusch, och käka frystorkat 3 gånger om dan. Dessutom kommer jag få fetingutskällningen av både löjtnanterna och majoren, pga av att jag återigen lyckats supa bort ett par comtacs(hörselskydd). Denna gången säkerligen stulna, men det spelar ju ingen roll i sammanhanget, jag kommer få en massa skit och det finns inget jag kan göra åt det, rätt skönt iofs, the inevitable return of the great utskällning typ.

.

Att hitta ny musik har blivit mitt nya kall, men det är svårt när man bara har tillgång till några halvsunkiga hubbar och är för lat för att lära mig att använda torrents. Men vill ändå gärna slå ett slag för Great Lakes och framförallt låten Farther, visserligen kommer ni säkerligen ändå inte kunna få tag på den, så vad spelar det egentligen för roll.

.

Helgen i stort var väl sådär, trevligt att träffa folket på Mårtensson, men mycket mer än så var det faktiskt inte. Kände mig för första gången lite gammal och det wasn't pretty... En sak som däremot varit bra med helgen är att jag åter har insett hur bra Sufjan Stevens verkligen är, han slår verkligen rakt i magen. Perfekt att må bra till, perfekt att må dåligt till. Sufjan är grejen en höst-vinter-vår-helg som denna.

I’m the hopeless son who’s hardly there, I’m the open sign that’s always busted, I’m the friend you need, but can’t be trusted.

Det finns två podcaster som jag gärna lägger ner lite för mycket tid på. Först och främst, www.askaninja.com Urkul 3-minutersavsnitt lett av en ninja, som svarar på tittarnas frågor. Right on. Härlig dialog och jag älskar hur skaparna verkligen har hittat ninja-känslan. Så parodiskt att det blir trovärdigt.

.

En annan podcast som jag länge legat bortglömd i "mina favoriter", men som nyligen återupptäcktes är ju www.hopeisemo.com Emo är grejen och Hope gestaltar det så sjukt bra. Samma sak där, skaparna har hittat emosarnas kärna och utnyttjar det väl. Jag längtar redan efter nästa avsnitt!

.

Igår var det Mårtensson, och jag har haft roligare. Men det var kul att träffa folk och snacka lite. Däremot var det inte kul att höra hur oerhört dåligt det "svenska" dansgolvet har blivit. De spelade enbart okända schlagers HELA kvällen. Jag spydde. Dessutom spyr jag på hur man kan behandla folk. Jag blev rent ut sagt vansinnig när jag hörde hur illa däran du är, och hur du har det. Totalt obegripligt.

.

Ikväll är det schlagerfinal, och jag är kluven. Eftersom många av mina kompisar vill se det, och jag är ensam hemma utan planer på att gå ut så kommer det nog bli liten sittning här i huset. Problemet är ju bara att jag spyr på det mesta vad gäller hela harranget, och det är enbart Luuk som får mig att ens kunna tänka tanken att se skiten. En skräckfilm ikväll hade ju varit trevligt istället, men nu är jag en toffel mot mina vänner, åt båda hållen, och mina vänner tofflar musses och b&b(jodå, det kommer nog bli äldre folk idag, det tror jag med), såatteh. Nåväl, heja Luuk.

.

På måndag inleds renoveringen av vårat badrum, det var verkligen på tiden. Och jag är 20 år om mindre än en månad.

.

Om det är på tiden eller inte har jag svårt att bestämma mig för.

Veckoslut - Veckostart.

Ännu en helt intelligensbefriad söndag är till ända, och om en kvart drar vi återigen upp längs en snorhal nissastig, för en ny vecka i stan som ingen behövde. Det kommer bli en najs vecka, med plutonsfest inplanerad på onsdagkväll. Då blir det rajtan tajtan, och kommer lätt satsa på att supa minst ett befäl under bordet, vilket jag med all säkerhet kommer misslyckas grovt med.
.
Låt oss hoppas att den här helgen har gett någonting, jag vill det och känner det innerst inne. Det var en förhållandevis bra helg, till skillnad från senast. Men anyhow helst känner jag mig ganska uppgiven angående både det ena och det andra, det finns inte mycket jag kan göra åt min situation och det är jävligt frustrerande. Menmen, det får gå som det går, det har det ju gjort förut.
.
.
Ha en bra vecka!
//Simon - Som gärna ser att det lyser till ikväll.

Californiaaaa!

Jahop, då var det slut på det roliga. Eller ja, det är slut i alla fall och säsong 4 räddade serien från total nedgång. Särskilt det sista avsnittet, som var precis som jag skulle ha skrivit det. Allting fick ett bra avslut och nu kan jag lämna newport bakom mig.

.

Vänder vi blad i blogg-boken så kan vi även läsa att herr Qvist är en oerhört analyserande kille, något över genomsnittet om man får tro honom själv. Det är något som ibland kan vara en good-to-have förmåga i kniviga situationer, men jag betonar ordet "ibland". För allt som oftast gör det mer skada att tänka istället för att bara göra.

.

Inse att jag har suttit och analyserat mitt analyserande. Sjukt.

Hur som helst så anar jag att jag analyserat lite väl mycket den senaste veckan, kanske tagit en tanke ett steg för långt och gått händelserna i förväg, önsketänkande är lätt att fastna i och något jag (o)gärna gör. Det är inte första gången, men förhoppningsvis den sista, för jag är trött på att lura mig själv och jag är trött på att hela tiden nå samma slutsats. Men vad ska man göra, det enda jag egentligen vill är att må lite bättre, att ha någon att sakna på veckorna och att känna sig behövd här hemma.

.

För i ärlighetens namn så har det inte blivit så mycket sådant på sistone, och jag börjar tröttna på att hela tiden vara den som hör av sig. Envägskommunikation är ingenting som ger mig särskilt mycket och att behöva sköta sitt sociala liv efter 2300 en onsdagkväll efter ett vårdpass på garageplan, alternativt på fredagsbussen hem, utan någon egentlig feedback eller uppskattning är inte vad jag skulle vilja kalla socialt umgänge, snarare socialt nödrop.

.

Nåväl, jag hoppas verkligen att jag har fel angående mitt önsketänkande, för ska man skippa allt cyniskt analys-snack så känns det faktiskt sådär pirrigt bra i magen när det plingar till i fickan!

Backwards simulant.

Allvarligt, jag måste sluta trycka ner sjukdomar med piller, feber mår bäst av att verka ut. Att jag aldrig lär mig. Nåväl, nu får jag istället tugga i det sura gräset för det, men vad gör man inte. Vad man inte gör vet jag i och för sig, och det grämer mig något fruktansvärt, ska det vara så svårt? Tydligen ska det det och jag spyr på mig själv hela vägen hem.

.

'Nough said, i veckan var det konstant krig, med enbart kvällstjänster som samtliga sträckte sig över 22-snåret. Lite seg i kolan får man allt känna sig såhär på veckoslutet.

.

Get on your dancing shoes

There's one thing on your mind

Oh, been there looking for you

Sure you'll be rummagin' through

Oh and the shit, shock, horror

You've seen your future bride

Oh, but it's oh so absurd

For you to say the first word

So you're waitin'n'waitin'n...

.

The only reason that you came

So what ya scared for?

Oh don't you always do the same

It's what ya there for, don't ya know..

.

Verkligen. Än en gång så kommer Arctic Monkeys tillbaka och sätter ord på mig. Ibland underbart, ibland tyvärr. Idag mer tyvärr än något annat.