I drew a line for you, oh, what a thing to do.

Jag har aldrig varit ett jättefan av Coldplay direkt. Jag tror det beror på att en tjej jag var förtjust i i gymnasiet en gång sa att hon tyckte de var "tråkiga och så jälva mainstream". Så då tyckte jag såklart det med. Jag kan inte säga att jag är förtjust i henne längre, men hennes omedvetna prägling av mig sitter kvar, färskt i minnet. Jag är helt enkelt ingen Coldplay-kille. De gör ju bra låtar, men det är något som tar emot helt enkelt. Man är ju så formbar i gymnasiet... eh.

Nåväl. Jag har ändå smugit in några Coldplay-album på iPoden. Av en enkel anledning. De har gjort en hel del episka låtar som då och då, när man minst anar det och har Shuffle-mode på iPoden, genererar rejäla Coldplay-moments™. Ögonblick som slår ryggraden ur led. I söndags hade jag ett Coldplay-moment™. Någonstans i höjd med Falkenberg bjuder min röda metall-och-plast-vän på en av dessa mycket uppskattade ögonblick. De små samhällena susade förbi, de stora fälten bredde ut sig, då och då avbrutna av en skogsdunge eller hästhage. Kaffekoppen låg väl i min hand och den skrikande bebisen några platser framåt i vagnen var långt borta. Jag lät låten gå en gång till, sen stängde jag av iPoden för resten av tågresan. Det var bra så.




En skolvecka med dagar som börjar 04:50 och avslutas med sängläggning 21:20 är vad jag är inne i just nu. Och jag klagar inte, jag klagar inte alls.
Det är nu det börjar!

If you promise to stay conscious, I will try to do the same.

En av mina absoluta favoritklipp på Youtube. Det här är så bra på så många vis.





Även sena sommarkvällar kan innehålla mysfaktor.

Scare your son, scare your daughter.

Varför inte en modern klassiker?




Nästa vecka börjas det. Pirrigt!

Charles De Gaulle upplevdes i maxfart och jag har aldrig varit så nära att missa ett flyg. Det är märkligt hur kort transition time man får på en av Europas största flygplatser (som dessutom, enligt fransk tradition, är värdelöst skyltad), när jag ibland kan få spendera två timmar i Köpenhamn. En spänning i livet jag kan vara utan.

Höstmys i höst? Ja, gärna. Filtar, kaffe, varm chocklad, te, bullar, film, vindpinat regn på fönsterrutan, promenader från ICA i ordentliga jackor och vantar och skymning framåt femtiden! Men framförallt utan gnagande osäkerhet. För övrigt verkar nämnda höst redan ha börjat titta fram. Vart tog värmen vägen? Nåja, det kan kanske vara behagligt att slippa ta på sig långkalsonger och långärmat underställ, under en flamskyddad overall, i 35-gradig värme.

Oavsett om hösten har kommit eller inte så ska jag släpa mig till stranden idag. Förvisso inget strandväder, men det ska bli kul att träffa AA. Och kanske få till ett besök på After Beachen!

För övrigt måste jag nog börja bokföra mina utgifter. Alldeles för mycket pengar försvinner på skit. Skit som må vara välsmakande, men det är inte OK att nästan gå back varje månad på den inkomsten jag har. Förvisso har sommaren inneburit en del extra utgifter med resor och annat bös, men allvarligt talat, nu får det räcka.

What is simple in the moonlight, by the mornin' never is.

Fargo är en mycket bra film som jag sett alldeles för få gånger. Så fungerar jag. Jag tycker att filmupplevelsen förhöjs av att se en film flera gånger istället för att gå vidare med nästa. Det är därför jag bara köper filmer jag redan sett och det är därför många i min umgängeskrets småretar mig för att jag ibland har lite småautistisk koll på film och skådespelare. Jag tittar för mycket och spenderar alldeles för många timmar framför mina DVD-högar (som outtröttligt växer sig högre och högre).





Alltså, Fargo. En fantastisk film att påbörja avslutningen av mitt sommarlov med. Kaffe, jordgubbar och glass och JP nere i TV-källaren. Mycket bättre än så blir det inte här i föräldrahemmet. Så som det alltid har varit. Det är skönt att det fortfarande finns möjlighet till filmkväll i källaren med JP.

Kaffet är inte slut, JP har gått hem pga. jobb imorgonbitti och jag är inte mättad. Vi får se hur kvällen utvecklar sig, för jag har inget jobb att gå till imorgon. Bara ett tåg som avgår efter lunch.

Veckans senare del var som vanligt fantastiskt bra. Vädret var bättre än på hemmaplan tydligen, vilket känns fint. Och Mosebacke visade sig verkligen från sin bästa sida. Och pizza vid ån är så mycket bättre än vad det kanske borde vara. Jag älskar verkligen de senaste, och kommande, månadernas vistelser där uppe. Jag mår i alla fall väldigt bra av att vara där. Men de tar ju slut, det går ju inte att komma ifrån. Och så fort tåget lämnar perrongen så lägger det sig en kletig sakna-klump längst ner i maggropen som nån sorts dåligt icke-substitut för vad man känt de senaste dagarna. Den klumpen ömsom skriker, ömsom gnager tyst. Och det enda vettiga jag kan få ut av det, är att jag måste få ordning på det här. På hur det ska bli till hösten.

Imorgon är det tåg och flyg på nytt. Låt oss hoppas att en transition time på 35 minuter på Charles De Gaulle är tillräckligt för att ta mig dit jag ska. Annars kan det bli en intressant inledning på nästa fas i min utbildning!

Jag tror jag ska ladda min iPod lite extra, utifall att.

So let the memories be good for those who stay!

Jag måste ju ändå säga att semesterplaneraren som är ansvarig för vår semester, vem det nu är, har gjort ett ganska bra jobb ändå. Den tropiska värmen har gjort mycket nytta och hittills har lovet varit över förväntan. Igår fick jag dessutom oväntat spontanbesök av Logistikern med stort L. Kul!

Skövde blev faktiskt precis som mina förväntningar talade om. Det är sällan jag orkar hålla låda fram till morgonkvisten, men i Skövde tillsammans med killarna och tjejerna ur TJ så är det aldrig några svårigheter!

Mumford & Sons. Jo, jag tackar jag. Jag gillar ändå tanken på att jag dragits in i något sorts "Indie Folk"-träsk utan att jag märkt av det. Helt plötsligt sitter man här med några (många?) av sina favoritartister spelandes banjo, ståbas, elgitarr, synth och dragspel. Märkligt, men bra! Nedan har vi en fruktansvärt bra låt som, utan att behöva lyssna på texten, fyller en med så mycket värme och glädje. Jag uppskattar förvisso oftast texter mest i musiken jag lyssnar på. Men ibland behövs det inte. Dessutom är den tillhörande musikvideon fullkomligt lysande!

Snart ska jag prova på nattbuss. Det blir nog le spectacular! Om inte annat så är slutdestinationen alltid lika bra. Oavsett om snökaos, Stockholmsregn eller tropikvärme råder.

Turn me back into the pet, that I was when we met.

Jag har ett väldigt bra sommarlov just nu. Saker att göra på dagarna, kompisar att träffa och kvällar att utnyttja. Kommande helg beger jag mig till Skövde och nästa vecka är det åter Uppsala!

Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är något som känns annorlunda och konstigt. Jag går hela tiden omkring och är otålig och ofokuserad. Infall kommer över mig och känns bra, men blir helt fel, även om det inte bara är jag som är att skylla. Men gud, vad jobbigt det känns. Troligtvis helt i onödan. Jag är så förutsägbar.

Sådana infall lägger jag (för) mycket tid och tankeverksamhet på, samtidigt som jag undviker att lösa ut förberedda saker som jag planerat för sommaren under hela våren.

Ikväll är det Björn Ranelid, till helgen är det VM-final, nästa vecka är det Johnossi. Det ÄR ju ett bra lov!



Men det här med att "blogga" har blivit alldeles för komplicerat, om ni frågar mig.