Jag ska försöka ge det här ett nytt försök. Vatten under broarna, ett uppdämt behov av att skriva och en känsla av att jag en gång mådde ganska bra av att blogga ligger till grund för det. Jag gillar att uttrycka mig i skrift, jag gillar det definitiva, det linjära, i en textmassa. Jag ska dessutom försöka ta tag i artikeln jag ska skriva i höst och kanske fortsätta lite på det där sidoprojektet som en gång påbörjades men som aldrig fortsatt med den fart jag skulle önska.
Äntligen är min kappsäck uppackad för ett bra tag framöver. Nu är det här jag ska vara och här jag ska bo. Utbildningen tar dock aldrig slut. Att sitta i en lektionssal och bli matad är en paradgren för oss, en paradgren som jag tyvärr inte är särskilt bra på.
Någonstans i Tyskland började jag nicka till på lektionspass och det har bara fortsatt sen dess. Jag skäms ögonen ur mig men kan inte undvika det. Jag skäms och känner mig urusel inför läraren. Kaffe har aldrig haft en uppiggande effekt på mig och eftersom det i princip är det enda uppiggande medlet som vi har att tillgå så finns det inte så mycket man kan göra åt det. Jag hoppas verkligen det blir bättre framöver.
Avsaknaden av kärlek i mitt liv (utöver vänner och familj förstås) fortsätter att vara närvarande och släpper inte greppet om mig. Det är riktigt jobbigt. Jag känner uppriktigt att jag inte förtjänar det stingande tankekletet som kommer krypande om kvällarna när man sitter själv framför TV:n. Men det är en känsla av ensamhet som bara till del är reell. Här i min nya hemstad finns nu så många goda vänner och jag ÄR inte ensam på det absoluta viset. Linköping är en grym stad och med alla de möjligheter som min bekantskapskrets erbjuder så har jag sällan en lugn stund. Det är skönt!
Den 5:e september är det dags för första flygpasset! Jag kan knappt bärga mig att få slippa undan lektionssalen och starta igång turbinerna!
Då var jag igång igen, vi får se hur det går den här gången. Vad vill jag ha ut av en blogg, varför ska jag fortsätta, vem läser och varför? Det är bara några av de frågor som jag gnager på när det kommer till bloggandet. Jag vill fortsätta, men vet inte varför och i vilken riktning det kommer föra mig. Det gäller att ta rätt väg i korsningarna, annars kan det bli riktigt fult.
