Någon att förlita sig på.

Well, det finns alltid någon man kan falla tillbaka på när man sitter ensam på rummet och det är Sufjan. Har jag gjort rätt yrkesval? Hur kommer det gå i lkpg om några veckor? Är jag verkligen så dålig på att läsa av andra människor? När i hela h****** ska jag ha lite flyt för en gångs skull?!

Oavsett bekymmret så finns Sufjan alltid ett musklick bort, han vet vad som behövs.

Hela världen är så underbar, när man är korkad, tom och glad!

Jag har bara stora ord att använda om helgens vinterbal. Det var makalöst, det räcker nog med det. Det var längesen jag höll mig uppe till halv 8 på morgonen. Typ studenten var väl sist. Nåväl, det var en oerhört särskild kväll.

Krunegård sjunger i Jag är en Vampyr; "Det var skönt med ett dåligt svar". Ja, det är ganska slående, även om ordet dåligt borde bytas ut mot något annat, mer passande. Vilket vet jag inte, men känslan vet jag allt för väl. Det är väldigt tråkigt, men inte oväntat. Men det är bara att gilla läget, i'm used to it!

Jag borde väl egentligen lösa upp knutar här och där, men istället kollar jag på HIMYM, Scrubs och lyssnar på en lastmängd med indie-pop. När ska man växa upp? Aldrig. Istället slänger man en blick ut på den blaskiga snön, trycker igång en skön rulle och öppnar lantchipspåsen. Det är ju helg!

No, You Girls Never Know How You Make A Boy Feel!

Franz Ferdinands nya album är ett steg (modellen halvstort) mot electropopen, men deras bakåtlutade men ändå aggresiva "give a shit"-sound ligger kvar och kombinationen är en vinnare! Hittills är det "No You Girls" som spelas mest och högts på min ynkliga ursäkt till musikanläggning. Klockren text och fantastiskt beat, classic! Det har kommit en hel del dåliga skivsläpp på senaste tiden och jag är lättad över att FF faktiskt levererar. Jag inte kan bärga mig till den 21/3 och Cirkus, särskilt nu när sällskapet blir så angenämnt!

Min kommunikationsförmåga och läggning för löjlig överanalys vet ni långtida besökare om att jag tidigare har dömt ut här på bloggen. Here we go again, jag är kass på det. Särskilt när känslor är inblandade, men kan man göra något annat än att arbeta på det? Njeä, det kan man ju inte och i magen känns det ändå ganska bra, I'm improving (väldigt sakta och oerhört säkert...)!

Lund blev inte besökt den här helgen, får bli snart, datum är redan spikat. Ser väldigt mycket fram emot det! Istället var det en jättefin alla-jävlars-helg i halmstad med fantastiskt härligt sällskap, underbara hamburgare och impulsköpta DVD:er! Tack för det, en av de bästa helgerna på länge!

En ny vecka i sthlm inleds snart, utan en massa minusgrader och utan snö. Ska bli rätt skönt och till nästa helg är det bal. Awesome!

PS: Snart är jag ikapp staternas utsändningar av How I Met Your Mother. Hur ska jag klara av att vänta en hel vecka mellan varje avsnitt? (!!) DS.
PS2: Har ni tänkt på alla de stackars skådespelare som castas till roller enbart baserat på att de är fula eller på annat vis oattraktiva? (Typ Mikael Ceras mamma i Juno, eller McLovin i Superbad, osv.) Undrar hur det känns...? DS2.

Fast jag blundar kan jag inte sluta se.

Att uppleva riktig kyla är relativt få förunnat. De senaste två veckorna har jag däremot fått så det räcker för ett bra tag framöver, på ett ställe vid namn Arvidsjaur. Kyleffekt närmare 45 minusgrader, pulkdragning och skogsliv var såhär i efterhand intressant, men inget vidare när man var mitt uppe i det. Men alla erfarenheter är bra erfarenheter och så även denna. Kanske man tänker sig för innan man klagar på halmstads +3-gradiga "kyla" i fortsättningen?

Med högsta sannolikhet inte, eftersom den mänskliga hjärnan inte verkar vara speciellt intresserad av att lägga jobbiga stunder och erfarenheter på minnet. Tråkiga och jobbiga upplevelser verkar skjutas åt sidan vilket tyvärr ökar risken för att man sätter sig i samma situation igen. Det är en jobbig egenskap, men kanske nödvändig? Jag vill nog inte veta hur man hade mått om alla minnen, oavsett typ, var lika tydliga.

Helgen var egentligen tänkt att spendera hemma, men JP har fått mina tankar att vandra ner till Lund. Fest hos OK och ett schysst sätt att spendera alla hjärtans dag som jag faktiskt höll på att glömma även i år (blev bryskt påmind av Facebook). Där har ni höjden av singellivet, att glömma bort alla hjärtans dag. Jag har två sådana på mitt samvete. Tragiskt? Njaeeäa, kanske lite sorgligt mest.

Franz Ferdinand spelar på Cirkus den 21:a Mars och jag hoppas på trevligt sällskap!