Well, efter lite meck med min kära skittelefon kan jag nu bjuda på en halvkass bild av hur min egenhändigt fixade tavla ser ut. Håll till godo, själv är jag asnöjd!
måndag, oktober 27, 2008
söndag, oktober 26, 2008
Inget, vanligt, jobbigt, helg.
Helgen har varit ganska flitig med alltifrån shopping, sitesajjing, träning, fest och tvättning/strykning/städning. En schysst kavaj har inhandlats, tillsammans med ett par byxor, en slapp t-shirt och ännu en scarf. Dessutom har jag fixat en tavla, ett inramat collage, bestående av mina favoritalbum, för att pynta mina annars så tråkiga väggar som går i 70-tals-anstalts-färg.
Jag har varit här uppe nu i tre veckor i sträck och trivs väldigt bra med det, även om det verkligen känns att man saknar sina nära och kära hemma i halmstad, men det är ju normalbilden för alla andra studenter så jag klagar inte direkt.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, sjunger Krunegård i den tråkigaste låten som finns på hans album och som dessutom har blivit singel. Men oavsett hur kass den är så stämmer det ju, något jag är oerhört medveten om just nu. Att jag aldrig lär mig hur människor funkar och hur man ska spela spelet. Well, jag är ganska övertygad om att jag aldrig mer kommer att begå samma misstag och det kan man ju se som något positivt. Jag hoppas bara att jag inte har bränt alla mina broar.
För övrigt är fyllesamtal till folk man annars inte skulle prata med bland det värsta som finns och något som folk borde upphöra med ögonabums. Jag skäms ögonen ur mig, trots att det inte är jag som har klantat till det.
Just nu är det ledarskapskurs i skolan och det är roten till många intressanta och provocerande diskussioner. Det är väldigt kul och skönt till en viss gräns, sen blir det bara ansträngt och obekvämt, vilket leder till att jag, konflikträdd som jag är, stänger öronen och fokuserar på något helt annat. Det är något som jag aktivt jobbar med att få bort och det går framåt.
Jag har varit här uppe nu i tre veckor i sträck och trivs väldigt bra med det, även om det verkligen känns att man saknar sina nära och kära hemma i halmstad, men det är ju normalbilden för alla andra studenter så jag klagar inte direkt.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, sjunger Krunegård i den tråkigaste låten som finns på hans album och som dessutom har blivit singel. Men oavsett hur kass den är så stämmer det ju, något jag är oerhört medveten om just nu. Att jag aldrig lär mig hur människor funkar och hur man ska spela spelet. Well, jag är ganska övertygad om att jag aldrig mer kommer att begå samma misstag och det kan man ju se som något positivt. Jag hoppas bara att jag inte har bränt alla mina broar.
För övrigt är fyllesamtal till folk man annars inte skulle prata med bland det värsta som finns och något som folk borde upphöra med ögonabums. Jag skäms ögonen ur mig, trots att det inte är jag som har klantat till det.
Just nu är det ledarskapskurs i skolan och det är roten till många intressanta och provocerande diskussioner. Det är väldigt kul och skönt till en viss gräns, sen blir det bara ansträngt och obekvämt, vilket leder till att jag, konflikträdd som jag är, stänger öronen och fokuserar på något helt annat. Det är något som jag aktivt jobbar med att få bort och det går framåt.
måndag, oktober 20, 2008
You´re so cool!
Låt mig fortsätta bjuda på klassiska filmscener i brist på annat. Jag försöker undvika att skriva träningsplanering och individutvecklingsplan och sitter istället och kollar på en gammal klassiker med en cast att dö för, vars soundtrack alltid ger mig sockerdricka i magen och kanske en och annan blöt vrå i ögat. Tarantino dödar alltid mig!
fredag, oktober 17, 2008
The beauty and the beast.
Jag har på senare tid insett och accepterat att jag är en känslomänniska som väldigt starkts drivs av mina känslor och på gott och ont låter mig påverkas av dem. Detta ger sig uttryck i att jag exempelvis lätt får känslor för andra människor, jag är lätt att peppa upp och jag är ganska ryckig i hur jag är och upplevs från stund till annan på grund av det.
Det är i sig inget fel i det och jag tror att jag lärt mig att använd amig utav det på rätt sätt, men ibland skulle det vara skönt att bara kunna stänga av det och vara pragmatisk när tillfället så kräver. Men det kan man ju inte och tur är väl det. För det är kanske just känslor som gör oss till något utöver ett djur i mängden?
Hur som helst, onsdag och torsdag spenderades i skogen där vi gick omkring med massa utrustning och packning och genomförde en massa tunga fysiska moment. Utöver detta regnade det konstant, en timmes sömn tilldelades under upplevelsens 36 timmar och jag brände drygt 12000 kcal, men lyckades bara trycka i mig ungefär 4000. Detta har nu resulterat i en öm och stel kroppshydda som nu måste återhämtas över helgen. Detta skall göras med skolarbete, film och myskläder.
Men givetvis fick man ju ut något positivt av denna nedbrytning av kroppen. För psyket har stärkts, man är mer medveten om hur man är som människa och vilka åtgärder som krävs för att man skall överleva en sådan miljö. Och återigen fick jag en bekräftelse på att jag är en känslomänniska och hur jag ska betee mig utefter den egenskapen. Och det är ju inte så tokigt. Jag undrar hur många andra högskoleutbildningar som erbjuder sina elever liknande insikter och upplevelser?
Veckans album:
1. The Postal Service - Give Up
2. Elliot Smith - XO
3. Markus Krunegård - Markusevangeliet
Det är i sig inget fel i det och jag tror att jag lärt mig att använd amig utav det på rätt sätt, men ibland skulle det vara skönt att bara kunna stänga av det och vara pragmatisk när tillfället så kräver. Men det kan man ju inte och tur är väl det. För det är kanske just känslor som gör oss till något utöver ett djur i mängden?
Hur som helst, onsdag och torsdag spenderades i skogen där vi gick omkring med massa utrustning och packning och genomförde en massa tunga fysiska moment. Utöver detta regnade det konstant, en timmes sömn tilldelades under upplevelsens 36 timmar och jag brände drygt 12000 kcal, men lyckades bara trycka i mig ungefär 4000. Detta har nu resulterat i en öm och stel kroppshydda som nu måste återhämtas över helgen. Detta skall göras med skolarbete, film och myskläder.
Men givetvis fick man ju ut något positivt av denna nedbrytning av kroppen. För psyket har stärkts, man är mer medveten om hur man är som människa och vilka åtgärder som krävs för att man skall överleva en sådan miljö. Och återigen fick jag en bekräftelse på att jag är en känslomänniska och hur jag ska betee mig utefter den egenskapen. Och det är ju inte så tokigt. Jag undrar hur många andra högskoleutbildningar som erbjuder sina elever liknande insikter och upplevelser?
Veckans album:
1. The Postal Service - Give Up
2. Elliot Smith - XO
3. Markus Krunegård - Markusevangeliet
måndag, oktober 06, 2008
Well, we might die from medication, but we sure killed all the pain.
Snart är min första kurs slut och innevarande vecka är examinationsvecka. På onsdags är första kursen slut och på måndag börjar nästa.
Det är inte utan att man undrar hur det skulle vara att gå någon annan linje, att bo i någon annan stad och lära känna några andra kompisar. Det är väl naturligt skulle jag tro och egentligen inget som avskräcker mig från att fortsätta på den utstakade vägen. Men det får en att tänka till och det är viktigt, tror jag i alla fall.
Hur som helst trivs jag snuskigt bra och det är skönt att kunna ta sig hem på helgerna, även om prioriterings-symptomet från värnpliktens permissions-helger är tillbaka. "Så mycket att göra, så lite tid" är snarare regel än undantag och ibland känner man sig väldigt uttänjd, men det är inget problem, snarare en lyx och jag håller min mun stängd!
Att bli populärkulturellt upphetsad är jag bra på, och när det bara dimper ner nya album och artister i knäet på mig, samtidigt som både Californication och Entourage smäller igång igen, så kan det knappast bli bättre. Eller jo, det kan det. Sin City 2 är på ingång och jag har stora förväntningar. Sin City innehåller den vackraste filmscenen jag känner till och kan vara en av mina top-3-filmer. Att Max Payne också är på väg gör mig helt sockerdrickig i hela kroppen.
In other news så har jag fått grönt ljus från samtlig instanser på att söka en gång till. Snart är det intervjudags. Vi får se, den här gången är det som sagt mer for the fuck of it och jag har valt att inte bli bitter, trots det faktum att min hörsel inte var för dålig. Men bitter är jag för ung för att bli på riktigt och jag väljer att ta det en sak i taget. Om det inte blir något den här gången heller så har jag iaf mitt på det torra ändå.
Som sagt, vi får se, under tiden vi väntar så tänkte jag bjuda er på tidigare nämnda favoriscen ur världens kanske bästa "film-noir-skurk-och-snygga-brudar-med-stora-vapen"-film. Kanske också en av världens bästa filmer öht. Håll till godo:
Det är inte utan att man undrar hur det skulle vara att gå någon annan linje, att bo i någon annan stad och lära känna några andra kompisar. Det är väl naturligt skulle jag tro och egentligen inget som avskräcker mig från att fortsätta på den utstakade vägen. Men det får en att tänka till och det är viktigt, tror jag i alla fall.
Hur som helst trivs jag snuskigt bra och det är skönt att kunna ta sig hem på helgerna, även om prioriterings-symptomet från värnpliktens permissions-helger är tillbaka. "Så mycket att göra, så lite tid" är snarare regel än undantag och ibland känner man sig väldigt uttänjd, men det är inget problem, snarare en lyx och jag håller min mun stängd!
Att bli populärkulturellt upphetsad är jag bra på, och när det bara dimper ner nya album och artister i knäet på mig, samtidigt som både Californication och Entourage smäller igång igen, så kan det knappast bli bättre. Eller jo, det kan det. Sin City 2 är på ingång och jag har stora förväntningar. Sin City innehåller den vackraste filmscenen jag känner till och kan vara en av mina top-3-filmer. Att Max Payne också är på väg gör mig helt sockerdrickig i hela kroppen.
In other news så har jag fått grönt ljus från samtlig instanser på att söka en gång till. Snart är det intervjudags. Vi får se, den här gången är det som sagt mer for the fuck of it och jag har valt att inte bli bitter, trots det faktum att min hörsel inte var för dålig. Men bitter är jag för ung för att bli på riktigt och jag väljer att ta det en sak i taget. Om det inte blir något den här gången heller så har jag iaf mitt på det torra ändå.
Som sagt, vi får se, under tiden vi väntar så tänkte jag bjuda er på tidigare nämnda favoriscen ur världens kanske bästa "film-noir-skurk-och-snygga-brudar-med-stora-vapen"-film. Kanske också en av världens bästa filmer öht. Håll till godo:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)