No one laughs at God in a hospital.

Att vara tillbaka här uppe är som väntat riktigt bra och jag valde att stanna kvar i helgen. Gick på loppis på Hötorget idag och det var najs. Har alltid haft något extra till övers för olika sorters loppisar och samlarmarknader. Det finns alltid någon skön pryl att spana in, märkliga människor att titta på och bra köp att upptäcka.

I fredags var det Popaganda på Södermalm. Kollade in Johnossi, El Perro Del Mar, Lykke Li och MGMT. Prisvärd minifestival och ett bra sällskap gjorde kvällen riktigt lyckad. Regnet på slutet var väl lite onödigt, men så är det.

En rosröd iPod nano väntar på mig därhemma. Äntligen! Har gått utan portabel musik ett riktigt bra tag nu och det är efterlängtat. Tyvärr innebär ju köpet att jag måste börja köra iTunes. Det är inte bra. Jag gillar Apples prylar, men gillar inte att de tvingar användarna att använda deras skitprogram och -format.

Svininfluensan gör mig Apnojig. Jag är lätt hypokondrisk och när jag nu sitter här med lätta feberkänslor och lite snor i näsan så ser jag den konstgjorda lungan på Karolinska uppenbara sig framför mig. Kanske är det en latent bakfylla efter 3 kvällars öldrickande, kanske är det regnet på ett regnjackesaknande Popaganda, eller kanske en helt vanlig förkylning. Oavsett vilket så känns det ganska pissigt.

Och så måste man hitta sig en baldejt i närtid. Någon sugen?

Jag och några verb.

Jag vill att sommaren ska starta om så man får en chans att hänga lite mer på stranden, dricka lite mer öl och sköna drinkar, hänga lite mer på Caféet och träffa lite fler polare och ytliga bekantskaper. Tiden räcker aldrig till. Särskilt inte om man som jag får semester först i augusti, när högsäsongen är över och folk börjar montera ner sina sommarkulisser och så sakteliga återvänder tillbaka till sina respektive verkligheter.

Jag tycker verkligen att det är på tiden att jag klipper mig. Kanske något att ta tag i under veckan.

Jag ska om mindre än ett år inleda en utbildning som leder till en pojkdröm jag haft sen jag kunde stå. Det är helt absurt och samtidigt oerhört verkligt. Kommer det bli som jag alltid trott? Kommer det bli en besvikelse? Kommer jag klara av de krav som kommer ställas på mig? Kommer jag trivas? Frågorna är många, svaren få, och inga powerpoint-presentationer i världen kan lugna den latenta oro som hela tiden gnager min hjärnbark.

Jag måste träna mer än jag gjort den här sommaren. Vad är syftet med att träna året om, om man ändå ska kasta bort allt på några månaders slappande? Idag inleds återtagandet genom att ge mig ut på berget och bita tag i dess fruktade löpspår.

Jag borde ta tag i den där uppsatsen som egentligen skulle ha skrivits under sommaren och som ska lämnas in om inte allt för många veckor. Jag finner stor tröst i att alla andra på skolan verkar ha gjort samma prioriteringar som jag.

Jag ser helst att glin som, med små behändiga mini-högtalare kopplade till sin mp3-spelare, skränar ut sin skitmusik på tågstationer, busshållsplatser och andra offentliga lokaler och utrymmen tar tag i sina liv och slutar förpesta min vardag. (*Puh* Det var skönt att få ur sig.)

Jag är återigen imponerad av fenomenet "Ullared". Det är ett sjukt ställe som borde bevistas lite då och då, för att passivt (om inte aktivt) bevittna kapitalismens seger över individens pengabörs. Och för att kolla på roliga människor som tycker det är en bra idé att köpa 60 tandkrämstuber åt gången. Och kvitton längre än SJ:s tågköer...

See, I´m stuck in a city, but I belong in a field!

* Jag har semester medans alla andra i klassen har börjat den nya terminen. Det känns oväntat märkligt och jag har de senaste dagarna verkligen insett hur mycket jag trivs där uppe och hur starkt jag saknar mina klasskamrater. Det är såklart skönt med semester här hemma och det är givetvis asnajs att kunna hänga med sina gamla polare här hemma under en längre tidsrymd änn knappt 48 timmar i veckan. Men det kommer också bli kul att återigen sätta sig på ett X2000 med riktning norrut.

* Att inte få svar på sms är faktiskt våldsamt irriterande. Vad fan är syftet med att inte svara?

* Regina Spektor äger Spotify just nu. Och Vampire Weekend. Och Yelle, verkligen Yelle.

* I sommar har det inhandlats en miniserie från HBO som jag länge funderat på, men aldrig har fått tummen ur att fixa. "From the Earth to the Moon" heter den, producerades under sent 90-tal och berättar historien om hur USA tog sig själva i kragen och åkte till månen på 60-talet. Stört snygg och gripande mini-serie i 12 delar som jag aldrig kommer att tröttna på. Serien var världens dyraste TV-serie under lång tid (tror att "Rome" har gått om?) och är riktigt gedigen.
http://www.youtube.com/watch?v=WhZhzt1rh7o
http://www.youtube.com/watch?v=R9p7Smy_6T4

* I veckan har jag varit nästan obehagligt händig. Jag har målat garage och husdörrar, jag har slängt ut en toastol och ett handfat och på måndag ska jag montera nya diton. Ibland lyckas man förvåna sig själv...

* Att blogga i punktform är behagligt, behändigt och bedårande. Eller hur?

* Hela mediadrevet om Afghanistan gör mig trött. Aldrig har så många mediapersoner utropat sig själva till säkerhetspolitiska experter som denna sommar. När kan vi få läsa lite ordentligt underbyggda texter i ämnet?

* Som jag skrev i förra inlägget så kommer det ta ett tag innan jag kan släppa "Låt den rätte komma in". Och det gör det verkligen, har sett filmen typ 5 gånger nu. Jag avgudar filmens atmosfär och riktigt myser mig igenom 1 timme och 40 minuters långsam svensk vinter.

* Avslutningsvis skulle jag vilja slänga in en film-trailer från Youtube som får det att pirra lite extra i mig. Jag ser verkligen fram emot hösten, en del på grund av "Where the Wild Things Are". Jag hoppas bara att filmen lever upp till känslan som trailern ingjuter i mitt bröst. Jag vet inte om det är den akustiska Arcade Fire-musiken, eller om det är något annat, men jag skymtar nästan tårar i ögonvrån bara av att se trailern. Det om något borde ju vara en indikation på att man borde bänka sig i bio-salongen framöver. Men vad vet jag, se själva och skapa er en egen uppfattning!
http://www.youtube.com/watch?v=RY-dXsR_ZFg

"Att fly är livet, men att dröja döden."

Det faller sig naturligt att det inte blir lika tätt mellan blogginläggen nu när det är sommar, semester och vackert väder. För vem orkar skriva något vettigt när det finns så mycket annat bra att hitta på?

Nu när min efterlängtade ledighet äntligen har tagit vid så har stranden till slut börjat få besök av mig och det är verkligen på tiden. Det är ju ändå på något sätt viktigt att man utnyttjar de fördelar som finns med att bo där man bor! Lite flygning har också hunnits med och min ekonomiska smärtgräns har snart nåtts på det området för i år. Som fattig (....) student så kan man ju inte riktigt sprätta pengar omkring sig längre...

Som sinnets motreaktion på det strålande vädret och sommarkänslorna här på västkusten så gick jag förra veckan helt ner mig i en bok och en film. Jag fick äntligen tummen ur och köpte "Låt den rätte komma in" och kunde inte slita mig från den. 48 timmar senare var den slutläst och jag låg i soffan helt matt, upprymd men ändå tom inombords.

Boken är helt fantastisk och kan vara den bästa bok jag läst. Jag såg till att fixa filmen också, som den DVD-nörd jag är, och den gjorde mig inte besviken. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan som "Låt den rätte komma in" framkallar på ett bättre sätt än just; "upprymd men ändå tom inombords". Ja, så är det. Verklighetens Halmstad i sommarbölja 2009 möter fiktionens Blackeberg under vargavinter 1981. Vackert. Så fruktansvärt vackert. Jag har inte hämtat mig ännu och det kommer nog ta ett bra tag innan jag kan släppa det här.