Summer skin.

Jag är skeptisk till Oskar Lindroos i nuvarande tappning. Men en av hans låtar fick mig att tänka på en sak.

När jag bodde i Stockholm fanns det en bro nära min skola. Under denna bron levde det förvånansvärt många kaniner i alla kulörer och storlekar. Likt sommarkatter hade de dumpats där av sina gamla ägare när de tröttnat.

Jag har aldrig förstått mig på fenomenet med sommarkatter, om det nu ens förekommer längre. Men uppenbarligen så förekommer i alla fall en variant av fenomenet i Stockholm. Vad är det för människor som sysslar med sånt? Man skaffar sig ett husdjur under några sommarmånader att mysa och gulla med, att roa sig med på stugan på landet, borta från ens riktiga hem. Detta fortsätter man med under sommarmånaderna tills verkligheten händer när hösten börjar och allting blir på riktigt. Man har ingen lust, förmåga eller egentlig vilja att behålla sin katt eller kanin, utan man lämnar den helt sonika bakom sig, under en bro eller utanför stugans dörr när Volvons motor varvar upp för hemfärden.

Folk som skaffar husdjur, oavsett grundanledning, borde noga tänka igenom vad det är de ger sig in på innan de slår till. Ett djur, en levande varelse, är inget man behandlar som vilket slit och släng som helst. Har man väl bestämt sig för att försöka sig på ett husdjur så har man också ett ansvar för att ta hand om det på bästa sätt. Det är så dags att komma på andra tankar några månader in i det hela.


I övrigt känner jag inte riktigt igen mig i mig själv längre. Det har jag väl egentligen inte gjort sen någon gång efter det att vi flyttade ifrån Stockholm. Men det blir nog ett helt annat inlägg. Eller kanske inte alls, om jag tänker efter. Jag är ganska trött och less på mig själv just nu. Tur att det finns helger, musik och stigspakar att roa sig med.

Enjoy the silence.

Jag älskar verkligen Depeche. Underbar musik, lysande texter. Ett band jag nån gång SKALL uppleva live. Arvika förra året missade jag tyvärr, men av giltiga skäl. Förhoppningsvis dyker det inte upp några sådana nästa gång tillfälle ges.

Ikväll skall jag på kräftskiva. Det kommer att bli rött, blött och sött. Trevligt sällskap finns såklart också med i bilden.

Se på mig nu, vad tycker du?

Låt mig inleda med något som kanske kan te sig något självförmätet och drygt, men det är inte riktigt den atmosfären jag vill lägga på resten av det här inlägget.

Jag har alltid haft det lätt för mig i skolor och på utbildningar. Jag har lätt för att lära och se sammanhang. Det har ofta varit en stor tillgång och fördel för mig, då jag inte har behövt plugga särskilt mycket och därmed kunnat lägga energi på annat. Jag är medveten om att alla inte har det så och att livet är orättvist på det sättet. Vi tilldelas olika kort ur kortleken, jag har bland annat blivit tilldelad "lära lätt"-kortet, men saknar några andra. Så är det.

Hur som helst, den utbildning som jag just nu genomför har inneburit att jag för första gången i mitt liv tvingas upp på en helt annan nivå studiekravsmässigt än vad jag tidigare har upplevt. Man förväntar sig att jag skall prestera på topp hela tiden, både på den teoretiska delen och den praktiska.

Det är självfallet väldigt mentalt belastande och frustrerande. Ibland upplever jag att jag gnäller lite för mycket på utbildningen till min närmaste omgivning, men det är bara den inbyggda latmasken som gör sig hörd. För det är samtidigt oerhört stimulerande, på en helt annan nivå än vad jag varit med om tidigare. Varje gång jag spänner fast mig i stolen, fäller ner visiret och tar fram checklistan så är det mer än full fokus som gäller. 105 % är vad som skall ut ur min kropp och hjärna. Och jag älskar det.

Jag har aldrig tidigare upplevt en liknande utmaning och belastning. Ibland presterar jag dåligt, ibland presterar jag bra. Jag svär högt åt mig själv så att läraren rycker till och jag flinar som ett fån när något har gått min väg. Det är en helt ny tillfredsställelse jag får uppleva här, som utlöses av att ha klarat av ett moment som man kämpat med en längre tid.

Det jag just nu gör och får uppleva på dagarna är helt fantastiskt!