Jag är skeptisk till Oskar Lindroos i nuvarande tappning. Men en av hans låtar fick mig att tänka på en sak.
När jag bodde i Stockholm fanns det en bro nära min skola. Under denna bron levde det förvånansvärt många kaniner i alla kulörer och storlekar. Likt sommarkatter hade de dumpats där av sina gamla ägare när de tröttnat.
Jag har aldrig förstått mig på fenomenet med sommarkatter, om det nu ens förekommer längre. Men uppenbarligen så förekommer i alla fall en variant av fenomenet i Stockholm. Vad är det för människor som sysslar med sånt? Man skaffar sig ett husdjur under några sommarmånader att mysa och gulla med, att roa sig med på stugan på landet, borta från ens riktiga hem. Detta fortsätter man med under sommarmånaderna tills verkligheten händer när hösten börjar och allting blir på riktigt. Man har ingen lust, förmåga eller egentlig vilja att behålla sin katt eller kanin, utan man lämnar den helt sonika bakom sig, under en bro eller utanför stugans dörr när Volvons motor varvar upp för hemfärden.
Folk som skaffar husdjur, oavsett grundanledning, borde noga tänka igenom vad det är de ger sig in på innan de slår till. Ett djur, en levande varelse, är inget man behandlar som vilket slit och släng som helst. Har man väl bestämt sig för att försöka sig på ett husdjur så har man också ett ansvar för att ta hand om det på bästa sätt. Det är så dags att komma på andra tankar några månader in i det hela.
I övrigt känner jag inte riktigt igen mig i mig själv längre. Det har jag väl egentligen inte gjort sen någon gång efter det att vi flyttade ifrån Stockholm. Men det blir nog ett helt annat inlägg. Eller kanske inte alls, om jag tänker efter. Jag är ganska trött och less på mig själv just nu. Tur att det finns helger, musik och stigspakar att roa sig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar