Jag antar att det är 2 personer som kommer att läsa det här. Det spelar mig ingen roll, det kunde lika väl vara 2000 eller 0.
Den här gången skriver jag för mig själv, ett sätt att hålla ett avlastningssamtal med någon som inte direkt släpper fokus och tycker att jag tjatar eller borde gå och sova.
En narrativ berättelse om hur jag försöker göra mig fri från alkoholens och krogens bojor. Hur jag försöker skapa mig ett värdigt liv i ensamheten. Hur helgernas lockelser ständigt låser mig i sitt grepp och hur smutsig jag har känt mig varenda söndag, sen jag vet inte när.
Man står på ett onämnt dansgolv med en öl i handen och inser att man är den enda som är där för att dansa. Alla andra är där för att knulla. En idé man har gett upp för längesen. Bara tanken gör en okontrollerat skrattig. Denna köttmarknad som bara maler på. Och lik förbannat står man mitt i den, meddragen av välmenande, goda vänner.
Man är en helt okej snubbe, tycker man själv. Bra jobb, skön stil, goa vänner och en bra lön. Ser helt okej ut, har nån sorts socialt liv utanför jobbets vardagslunk och lyssnar på bra musik och ser bra filmer. Och på grund av detta står man ensam i livet.
Inget att gråta över egentligen. Och det gör jag inte heller. Men avsaknaden av mänsklig närhet är påtaglig och smärtsam. För varje natt i ensamhet så går en liten del av mig sönder. Och det bara fortsätter. Hur FAN ska jag hantera mitt liv. Ett ensamhetens äventyr.
