Idag länkar jag till två låtar som jag på olika vis inte tycker om att jag har på min spellista. Den första är låten ovan, framförd av Ulf Lundell. Detta är i princip den enda låten jag kan med honom. Mitt förhållande till Ulf är som ni förstår inte särskilt utvecklat. Men texten är så rungande perfekt. Vartenda ord biter sig fast i bröstet, särskilt de sista styckena. Jag tycker verkligen inte om att den finns på min spellista, varenda gång den dyker upp på Spotifys shuffle-mode så svär jag tyst, vrider upp volymen några steg och lider i det tysta tills den är färdig. För att stänga av eller ta bort går bara inte, den är för exakt.
Den andra är min tillfälliga "guilty pleasure"-låt. Jag kan bara inte lyssna på någon ur Idol-historien med gott samvete. Men under en natt, strax efter att klockan slagit 01:00, befann jag mig ensam i en bil på E6:an i södergående riktning. Plötsligt dyker den här låten upp på radion och den passade in så bra i omgivningen och i stämningen. Slingan som går i bakgrunden faller mig i smaken. Vi får se hur länge det varar. Usch, jag ryser av både skam och mys till bakgrundsslingan....
Om två dagar inleds tio dagars semester. Så fruktansvärt skönt och välbehövligt. Tiden rasar fram nu, men de senaste veckorna har slitit på rätt bra, så ja, jag behöver det här.
Helgerna har varit rätt intensiva på sistone. Det kommer förhoppningsvis bli lite lugnare fram till Valborg.
* Nedförsbacken är inledd, nu vill jag bara hem. Hem till Sverige. Jag ska klara det!
* Förresten, 79 dagar kvar, and counting!
* Ska jag verkligen fortsätta blogga? Jag vet inte längre. Det känns sunkigt och osoft på något vis. Jag behöver en nystart. Jag tror nog att jag först ska prova ett nytt grepp på de hela, innan jag ger upp denna kanal mot omvärlden.
