Ett planlöst irrande bland parfymstinkande butikshyllor, en blick på en av tusentals spritflaskors prislapp innan man inser att man ju ändå inte ska ha något. Glada leenden och blickar från snygga och välklädda försäljare blandas med stressade kostymer som småspringer till en gate långt, långt borta, och den återkommande skymten av vedervärdigt brunmönstrade LV-väskor i händerna på tonårsflickor med mjukisbyxor eller deras lite för solariestekta medelåldersmammor.
Godis, sprit, märkeskläder, parfymer, bil-lotterier, väskor, smycken och tobak så långt ögat når i det väl uttänkta upplägget av butiskområdet.
- Ingen skall kunna missa det fantastiska utbudet!
- Ingen skall notera att priserna inte är lägre!
- Alla ska hitta något att titta på, ta på, lockas av!
Någonstans mellan en fyra meter hög Jameson-reklamskylt, Versacebutiken och världens dyraste Whooper-meal stannar man upp, drar tillbaka den vänstra jackärmen och slänger en blick på sin älskade Casioklocka. Två timmar och trettio minuter kvar till avgång. Jahopp.
Man klagar inte på att det är sådant som fyller nästan 20 timmar av alla ens veckor under en lång tid framöver. Man skulle bara våga!
Men man reflekterar lite trött, och funderar kanske lite på vem som kommer att ge sig först.
Flygplatserna eller en själv?
söndag, april 25, 2010
lördag, april 17, 2010
Adventures in Solitude
Man ska inte skämta så mycket om saker man inte har en aning om. Det kan innebära att man jinxar fel saker i sin vardag. Det kan innebära att dessa småsaker som uttalas mellan frukost och förmiddagsrasten kraftigt påverkar hela Europas flygtrafik och därigenom resulterar i mångmiljardkonsekvenser för Europas befolkning och samlade näringsliv.
Då får man stå där och rulla basker och skämmas lite. Det är så jobbigt när sånt händer.
Vi är alltså kvar här nere för andra helgen i rad. Första helgen var en ”lär-känna-närområdet”-helg och inom ramen för vad som känns ok i min bok. Den här helgen är inte det och det kändes riktigt pissigt igår, när man slutligen var tvungen att acceptera det oundvikliga. Att ens liv bestäms av ett vulkanutbrott. Det känns lite stenålder. Eller så är det tvärtom.
Hur som helst så sitter man nu här några öl in i kvällen och inser återigen att det inte är något direkt partyställe man har hamnat på. Det är lite tråkigt, men spelar egentligen ingen större roll, det är inte därför jag är här. Just nu är det dock lite svårt att finna ro och mening i tillvaron. Jag lever i ett ständigt pluggande. Plugg innan lektion, plugg under lektion, plugg mellan lektioner och plugg på kvällen efter lektioner. Kanske kan man hinna med några stackars träningspass då och då. Tack gud för att jag har lyckats greppa en internetlina ut mot omvärlden. Annars, måste jag erkänna, så hade jag nog förr eller senare blivit galen. Så illa är det med dagens (äldre)ungdom.
Nåväl, det är ju bara en tre-månadersfas. Sen blir det värt all mental svett vi har lagt ner på allt det här.
Intill dess så får bland andra The New Pornographers, JayMay, Loney Dear, Depeche Mode och Deer Tick hålla mig sällskap, när dörren väl har stängts för dagen. Det gäller ju att välja sina studiekamrater.
Förresten, tar Euro slut snabbare än Kronor?
Då får man stå där och rulla basker och skämmas lite. Det är så jobbigt när sånt händer.
Vi är alltså kvar här nere för andra helgen i rad. Första helgen var en ”lär-känna-närområdet”-helg och inom ramen för vad som känns ok i min bok. Den här helgen är inte det och det kändes riktigt pissigt igår, när man slutligen var tvungen att acceptera det oundvikliga. Att ens liv bestäms av ett vulkanutbrott. Det känns lite stenålder. Eller så är det tvärtom.
Hur som helst så sitter man nu här några öl in i kvällen och inser återigen att det inte är något direkt partyställe man har hamnat på. Det är lite tråkigt, men spelar egentligen ingen större roll, det är inte därför jag är här. Just nu är det dock lite svårt att finna ro och mening i tillvaron. Jag lever i ett ständigt pluggande. Plugg innan lektion, plugg under lektion, plugg mellan lektioner och plugg på kvällen efter lektioner. Kanske kan man hinna med några stackars träningspass då och då. Tack gud för att jag har lyckats greppa en internetlina ut mot omvärlden. Annars, måste jag erkänna, så hade jag nog förr eller senare blivit galen. Så illa är det med dagens (äldre)ungdom.
Nåväl, det är ju bara en tre-månadersfas. Sen blir det värt all mental svett vi har lagt ner på allt det här.
Intill dess så får bland andra The New Pornographers, JayMay, Loney Dear, Depeche Mode och Deer Tick hålla mig sällskap, när dörren väl har stängts för dagen. Det gäller ju att välja sina studiekamrater.
Förresten, tar Euro slut snabbare än Kronor?
söndag, april 04, 2010
What's the point of doing anything, if you'll never notice?
I måndags emigrerade jag till grannlandet för nästa steg i min utbildning.
Det har varit en tsunami av nya intryck som sköljt över mig, så det är ännu svårt att uttala sig med precision om allt man upplever. Om några veckor har jag förhoppningsvis kommit in i det hela lite mer och kan kanske enklare beskriva vår tillvaro. Men visst känns det bra att ha kommit igång!
Har lite funderingar på att så småningom kanske börja skicka brev därifrån till folk jag bryr mig om. Det skickas för lite "fysisk post" nuförtiden, jag hade i alla fall tyckt det var kul om det då och då damp ner lite post i lådan där nere. Tidigare i helgen lade jag upp min adress på min facebook-profil, med en fåfäng tro på att någon skulle ta det på allvar.
Dessutom så försöker jag finna en direkt anledning i att åka hem varje helg, det är långa resor och jag vill att det skall kännas som att det är värt det på något vis. Men med tanke på utbildningens placering och utformning så kanske restiden är en mindre påverkande faktor i motivationen till att ta sig norrut varje fredag. Men det är enbart indirekta anledningar, saker som gör att jag vill därifrån, inte direkta anledningar som gör att jag vill hem till Sverige. Det känns som att det hade varit mycket softare på något vis. Mer rättfärdigande.
Det finns långt fler sådana här tankar i min skalle just nu. Allt är en enda oreda som dessutom skall samsas med nyvunnen kunskap och läxläsning. Förhoppningsvis lägger allt sådan här sig om några veckor.
Det kommer dröja ett tag innan jag är hemma nästa gång, men förhoppningsvis kommer vi lösa internetfrågan under de kommande dagarna. Vi får se!
Det har varit en tsunami av nya intryck som sköljt över mig, så det är ännu svårt att uttala sig med precision om allt man upplever. Om några veckor har jag förhoppningsvis kommit in i det hela lite mer och kan kanske enklare beskriva vår tillvaro. Men visst känns det bra att ha kommit igång!
Har lite funderingar på att så småningom kanske börja skicka brev därifrån till folk jag bryr mig om. Det skickas för lite "fysisk post" nuförtiden, jag hade i alla fall tyckt det var kul om det då och då damp ner lite post i lådan där nere. Tidigare i helgen lade jag upp min adress på min facebook-profil, med en fåfäng tro på att någon skulle ta det på allvar.
Dessutom så försöker jag finna en direkt anledning i att åka hem varje helg, det är långa resor och jag vill att det skall kännas som att det är värt det på något vis. Men med tanke på utbildningens placering och utformning så kanske restiden är en mindre påverkande faktor i motivationen till att ta sig norrut varje fredag. Men det är enbart indirekta anledningar, saker som gör att jag vill därifrån, inte direkta anledningar som gör att jag vill hem till Sverige. Det känns som att det hade varit mycket softare på något vis. Mer rättfärdigande.
Det finns långt fler sådana här tankar i min skalle just nu. Allt är en enda oreda som dessutom skall samsas med nyvunnen kunskap och läxläsning. Förhoppningsvis lägger allt sådan här sig om några veckor.
Det kommer dröja ett tag innan jag är hemma nästa gång, men förhoppningsvis kommer vi lösa internetfrågan under de kommande dagarna. Vi får se!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)