I måndags emigrerade jag till grannlandet för nästa steg i min utbildning.
Det har varit en tsunami av nya intryck som sköljt över mig, så det är ännu svårt att uttala sig med precision om allt man upplever. Om några veckor har jag förhoppningsvis kommit in i det hela lite mer och kan kanske enklare beskriva vår tillvaro. Men visst känns det bra att ha kommit igång!
Har lite funderingar på att så småningom kanske börja skicka brev därifrån till folk jag bryr mig om. Det skickas för lite "fysisk post" nuförtiden, jag hade i alla fall tyckt det var kul om det då och då damp ner lite post i lådan där nere. Tidigare i helgen lade jag upp min adress på min facebook-profil, med en fåfäng tro på att någon skulle ta det på allvar.
Dessutom så försöker jag finna en direkt anledning i att åka hem varje helg, det är långa resor och jag vill att det skall kännas som att det är värt det på något vis. Men med tanke på utbildningens placering och utformning så kanske restiden är en mindre påverkande faktor i motivationen till att ta sig norrut varje fredag. Men det är enbart indirekta anledningar, saker som gör att jag vill därifrån, inte direkta anledningar som gör att jag vill hem till Sverige. Det känns som att det hade varit mycket softare på något vis. Mer rättfärdigande.
Det finns långt fler sådana här tankar i min skalle just nu. Allt är en enda oreda som dessutom skall samsas med nyvunnen kunskap och läxläsning. Förhoppningsvis lägger allt sådan här sig om några veckor.
Det kommer dröja ett tag innan jag är hemma nästa gång, men förhoppningsvis kommer vi lösa internetfrågan under de kommande dagarna. Vi får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar