torsdag, maj 19, 2011

I thought I could be anything!

"Fan, du skulle ha kommit 30 minuter tidigare. Förstår du inte det?"

Senaste valborg spenderades, som det oftast gör av människor i min ålder, under olika stadier av berusning. Från morgon till kväll. Citatet ovan levererades till mig under dagen och fick mig att helt oväntat nyktra till ganska omgående, inte så mycket för vad som sades, utan för vad det faktiskt innebar.

Hade jag kommit 30 minuter tidigare, som jag tydligen inte gjorde, så kan mitt liv på många sätt ha sett radikalt annorlunda ut idag. Vad betyder det egentligen? Berusningen till trots eller kanske tack vare kände jag att allt vi gör helt enkelt bara är en massa slumpmässiga händelser som leder oss på olika spår. Men varför och vart?

Under månaden som har gått sedan dess har den här tankeslingan ideligen poppat upp i mitt huvud när något (kanske) betydligt eller (kanske) obetydligt har hänt. Maj har varit en månad ganska välfyllt av en massa olika sådana ögonblick.

Nyss insåg jag dessutom, med Facebooks hjälp, att det i dagarna är ettårsjubileum för något annat som har betytt mycket för mig den senaste tiden. Som i sin tur var ett resultat av något som skrevs långt tidigare, som mest skrevs för att någon inte orkade hålla käft.

Fasen, bara det att jag är där jag är idag och ikväll kan man till syvende och sidst spåra tillbaka till en ansökan som min kära mor tvingade mig att lägga på posten "för tredje och sista gången så du kan då det där ur världen", trots att jag själv inte hade styrka att göra det just då. Postade det, det gjorde jag. Fick det ur världen, inte direkt...

Allting ter sig mer och mer totalt slumpmässigt för var dag som går och jag vet inte riktigt hur en ordningsmänniska som jag ska förhålla mig till det. Inget betyder någonting, samtidigt som det betyder allt. Man kan ju inte bara likgiltigt flyta omkring, men man kan ju inte låta den här insikten styra hela sitt varande. Vad tror ni?

Många frågor, inga svar, jag lägger upp en fantastisk låt av en av mina favoriter som troligtvis har gjort ett ljudvågsavtryck i mina hörlurar och går och lägger mig istället. Inte kan väl det ha någon betydelse, eller?

Neä, jag är ju inte direkt först med den här tanken. Men det är första gången jag verkligen förstår den och känner den djupt inne i roten. Såhär nästan en månad senare är det fortfarande lika starkt.

onsdag, maj 18, 2011

49 dagar.

Jag tänkte tipsa om två skivor som jag lyssnar mycket på just nu.

Den ena är In and Out of Control av The Raveonettes från 2009. En länk på Facebook från deras nysläppta skiva påminde mig om det där albumet jag gillade skarpt, men som jag glömde bort alldeles för fort. Nu är det defintivt payback-time!

Det andra är Noah and The Whales senaste album Last Night on Earth. Det är deras tredje album. Det första slukade jag med hull och hår, det andra inte alls. Det var mest "a whole lot of whining". Inte för att jag inte gillar emo och whining, tvärtom i lagom dos, men det måste vara lite finess i det hela, kan jag tycka.

Hur som helst överraskar det senaste mer än lite och helt plötsligt känner vi igenom ett gammalt favoritband, men nu med lite mer elektroniska slingor. Jag gillar det verkligen, även om jag såklart saknar folkkänslan ibland.

Två album jag inte vill eller kan rekommendera är The Strokes, respektive White Lies nya plattor. Riktigt dåliga. Riktiga besvikelser. Kanske kan man med lite ansträngning hitta ett och annat OK-spår på dem, men inte mycket mer än så...



Att hitta formen för hur jag ska komma tillbaka till bloggandet går sakta framåt(?), som ni kanske märker. Bloggen blev för nära, för personlig, för intim. Jag ska sluta berätta om allt jag känner och allt jag tänker. Jag kanske kommer att berätta om utvalda delar, om det känns bra och balanserat. Men huvuddelen av den tid jag (eventuellt) kommer att lägga här framöver blir mer allmänna reflektioner, tråkiga musik- och filmtips och kanske ett och annat intressant musik- och filmtips.

Kanske kan jag med en sådan approach sluta att känna olust inför det här. För jag vet ju samtidigt om hur mycket jag innerst inne tycker om att skriva.