Senaste valborg spenderades, som det oftast gör av människor i min ålder, under olika stadier av berusning. Från morgon till kväll. Citatet ovan levererades till mig under dagen och fick mig att helt oväntat nyktra till ganska omgående, inte så mycket för vad som sades, utan för vad det faktiskt innebar.
Hade jag kommit 30 minuter tidigare, som jag tydligen inte gjorde, så kan mitt liv på många sätt ha sett radikalt annorlunda ut idag. Vad betyder det egentligen? Berusningen till trots eller kanske tack vare kände jag att allt vi gör helt enkelt bara är en massa slumpmässiga händelser som leder oss på olika spår. Men varför och vart?
Under månaden som har gått sedan dess har den här tankeslingan ideligen poppat upp i mitt huvud när något (kanske) betydligt eller (kanske) obetydligt har hänt. Maj har varit en månad ganska välfyllt av en massa olika sådana ögonblick.
Nyss insåg jag dessutom, med Facebooks hjälp, att det i dagarna är ettårsjubileum för något annat som har betytt mycket för mig den senaste tiden. Som i sin tur var ett resultat av något som skrevs långt tidigare, som mest skrevs för att någon inte orkade hålla käft.
Fasen, bara det att jag är där jag är idag och ikväll kan man till syvende och sidst spåra tillbaka till en ansökan som min kära mor tvingade mig att lägga på posten "för tredje och sista gången så du kan då det där ur världen", trots att jag själv inte hade styrka att göra det just då. Postade det, det gjorde jag. Fick det ur världen, inte direkt...
Allting ter sig mer och mer totalt slumpmässigt för var dag som går och jag vet inte riktigt hur en ordningsmänniska som jag ska förhålla mig till det. Inget betyder någonting, samtidigt som det betyder allt. Man kan ju inte bara likgiltigt flyta omkring, men man kan ju inte låta den här insikten styra hela sitt varande. Vad tror ni?
Många frågor, inga svar, jag lägger upp en fantastisk låt av en av mina favoriter som troligtvis har gjort ett ljudvågsavtryck i mina hörlurar och går och lägger mig istället. Inte kan väl det ha någon betydelse, eller?
Neä, jag är ju inte direkt först med den här tanken. Men det är första gången jag verkligen förstår den och känner den djupt inne i roten. Såhär nästan en månad senare är det fortfarande lika starkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar