I´m taking a ride with my best friend.

Snooze-knappen på väckarklockan är ett klart tecken på mänsklighetens långsamma men oundvikliga förfall. Väckarklockan som sådan är ju annars en bra uppfinning som i många långa och trogna år har styrt upp människan och hennes leverne. Gott så. Men någonstans gick det väldigt fel, någonstans fanns det en lat pajsare som tyckte det var en bra idé att slänga på en funktion som väcker dig, men inte gör att du går upp, utan istället ligger kvar i sängen och till slut somnar om.

Väckarklockans hedersamma livsuppgift, att dra morgontrötta människor ur sängen på mornarna, degraderades genast till en kvasifunktion, nästan som ett hån mot dess gamla uppenbarelse. Att väcka människor och ge deras lata sida en möjlighet att slå irriterat med handen och vända sig till den kalla sidan av kudden. Mänsklighetens oundvikliga förfall illustreras bra med tanken på Snooze-funktionens sub-optimering av ett annars bra och funktionellt hjälpmedel i vår vardag.

Samtidigt kan jag, efter några veckors god erfarenhet,påstå att SleepCycle-applikationen till iPhone illustrerar motsatsen till nämnda förfall.

I helgen var det överraskningsfest för PW i Uppsala. Så fantastiskt roligt att få träffa lite klasskompisar från Sthlm igen, att få fira PW och att få träffa massa nytt folk i Uppsala! Veckan som nu har inletts fortsätter smidigt nog i samma stad med lite språkfostran. Och redan imorgon får jag åter träffa PW när jag och min kära flaxvän FL bjuder på Taco-, Öl- och OS-kväll!

Till helgen kanske jag lyckas traggla mig ner längs tre olika järnvägslinjer, varav två av dem har stått helt still i några dagar nu, och kanske kunna komma hem till hemmets lugna vrå. Det var ett tag sen nu.

Veckans TV-serie-bonanza
Veckans Soundtrack

Burn my body in a box.

Att leva i en kappsäck är både bra och dåligt. Låt oss fokusera på det som är bra; Man får möjligheten att se nya ställen, skaffa nya bekantskaper och träffa gamla bekantskaper! I veckan som gått har jag träffat både barndomsvännerna FP och MT och lumparpolaren JE. Kul som fasen och väldigt trevligt att få se gamla goda vänner som man inte har möjlighet att träffa så ofta. Bra häng!

Sen får man ju möjlighet att se sig om i olika städer i vårat avlånga land och det är alltid trevligt att vidga sina vyer lite grann. Efter Linköping är det Uppsala som står på tur. Sen blir det Karlskrona och Danmark. Ett sabla fläng!

OS-febern har nått mig och passar mitt nattugglande som handen i handsken, inga idrottsgrenar är sämre än någon annan och mitt idrottsintresse har ökat med flera hundra procent de senaste dagarna. Härligt med lite nagelbitande under några intensiva veckor!

Att kivas med läkare verkar bli min personliga paradgren framöver, tror inte det finns någon tävlingsklass i det, varken under Sommar- eller Vinter-OS. Synd, för jag börjar bli riktigt bra på den särskilda konst det är. En annan av mina paradgrenar verkar definitivt vara att missa alla-hjärtans dag. Fyra i rad! (...)

Veckans Soundtrack

Veckans Film (Starring; Jordens näst vackraste skådespelerska enligt undertecknad)

Enjoy the silence.

Förra fredagen var riktigt tung och det var första gången på länge som jag grät. Finns så mycket jag skulle kunna skriva om folket jag levt tillsammans med i princip 24/7 i ett och ett halvt år, men jag nöjer mig med att konstatera att jag i fredags lämnade många fantastiska kamrater och en hel del människor som jag kommer att bära med mig resten av livet.

Vi har kommit igång i Lkpg nu och den här veckan har varit fruktansvärt lugn, många hål i schemat som jag gärna hade spenderat på fysisk träning och andra sköna aktiviteter. Tyvärr har en brakförkylning satt stopp för allt sånt och änn värre har jag min årliga läkarundersökning imorgon. Eftersom den i grunden gör mig orolig så känns det inte så kul med igenproppade bihålor och annat skojsigt. Det är med kurr i magen som jag bäddar ner mig själv ikväll.
Måtte det gå vägen imorgon.

Ibland fylls jag av en tomhet som grundar sig i att mitt liv det närmaste året är väldigt inrutat men samtidigt fruktansvärt oklart. Det blir som ett bipolärt vakuum där ingenting får möjlighet att stanna en längre stund. Inget utrymme lämnas för mig att längta, inget i vardagen går att hålla fast vid. Då känns allting hopplöst och ensamt. Och ibland fylls jag av en mening och oerhörd glädje som grundar sig i att mitt liv har tagit mig dit jag är idag. Snart påbörjandes en svårt exklusiv utbildning. En pojkdröm är uppfylld och framtiden kommer att erbjuda ett stimulerande yrkesliv och någonting att utvecklas i.

Jag vill att den här pendlingen mellan två ytterligheter snart lägger sig till ro. Jag kommer inom en snar framtid att behöva lägga all energi på ett håll och fokusera på det som betyder något.


Veckans soundtrack
Veckans film

I see signs now, all the time. (De sista dagarna)

Veckans soundtrack


Nu börjar det närma sig. Det börjar bli dags för mig att ta mitt sletna pick och pack och rycka upp mina, i stort, välplacerade rötter och flytta vidare. Detta kommer att bli början på min stora vandringsresa genom Sverige och Europa, innan jag så småningom kanske slutligen stannar upp och slår ner mina rötter igen. För den gången.


Helgen som gick började mycket bra med premiärvisning av "Till Vildingarnas Land" (eller "Where The Wild Things Are") på fredagskvällen. En film jag otåligt väntat på sedan i våras. Den uppfyllde i princip mina förväntningar, även om jag gärna hade sett mer udd och mer drama. Men vad kan man förvänta sig av en film som i grunden baseras på en bilderbok för barn? Kanske mer, kanske mindre. Oavsett vilket så var det en fantastisk filmupplevelse som alla borde se till att få ta del av.

Lördagen fylldes av så många saker. De rent materielistiska upplevelserna var först i kronologisk ordning. Under dagen köpte jag nya löparskor på Runner Store, samt införskaffade mig en efterlängtad Casio-klocka i 80-tals-retro-stil. Mycket bra, väl användning av julklappspengar!

Under sen eftermiddag var det dags för mig, BA, IN och IN:s kompis F att sätta oss ner i Dansens Hus och beskåda en electro-opera om Darwins lära, av The Knife. Fantastiskt, märkligt. Fantastisk märkligt. Vissa saker överraskade, vissa saker underraskade. Hur som helst var det en grym upplevelse och något att ta med sig under lång tid framöver. På kvällen var det födelsedagsfirande för kurskamraten OW och utgång på söder.

Utgången var bra, men sällskapet var bättre. Framåt fem-tiden slumrade jag slutligen in och förberedde mig på en söndag i ångestens tecken. Söndagen gjorde ingen besviken.

Och så började den här veckan, den sista veckan. Lådor har packats, en sista hemtenta har skickats in, ännu en biofilm har tittats på och vin har druckits. Imorgon är det lättningsmiddag, avslutningsfest och på torsdag är det överlämning till våra VFU-skolor. På fredag går tåget söderut vid 16-tiden. Så var det med det.

Jag har packat ner de senaste 18 månaderna i begagnade flyttkartonger. Snart är Stockholm en ledig stad, fri från mig och allt jag varit.