Det faller sig naturligt att det inte blir lika tätt mellan blogginläggen nu när det är sommar, semester och vackert väder. För vem orkar skriva något vettigt när det finns så mycket annat bra att hitta på?
Nu när min efterlängtade ledighet äntligen har tagit vid så har stranden till slut börjat få besök av mig och det är verkligen på tiden. Det är ju ändå på något sätt viktigt att man utnyttjar de fördelar som finns med att bo där man bor! Lite flygning har också hunnits med och min ekonomiska smärtgräns har snart nåtts på det området för i år. Som fattig (....) student så kan man ju inte riktigt sprätta pengar omkring sig längre...
Som sinnets motreaktion på det strålande vädret och sommarkänslorna här på västkusten så gick jag förra veckan helt ner mig i en bok och en film. Jag fick äntligen tummen ur och köpte "Låt den rätte komma in" och kunde inte slita mig från den. 48 timmar senare var den slutläst och jag låg i soffan helt matt, upprymd men ändå tom inombords.
Boken är helt fantastisk och kan vara den bästa bok jag läst. Jag såg till att fixa filmen också, som den DVD-nörd jag är, och den gjorde mig inte besviken. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan som "Låt den rätte komma in" framkallar på ett bättre sätt än just; "upprymd men ändå tom inombords". Ja, så är det. Verklighetens Halmstad i sommarbölja 2009 möter fiktionens Blackeberg under vargavinter 1981. Vackert. Så fruktansvärt vackert. Jag har inte hämtat mig ännu och det kommer nog ta ett bra tag innan jag kan släppa det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar