MTV-döden är här och hela helgen har jag degat framför program såsom "The Diary of Nelly Furtado", "Top 10 Svenska Hip-Hop-artister" och "The Fabulous Life of Sean 'P. Diddy' Combs". Egentligen finns det inte mycket som slår den kombinationen. Lättillgängliga program med bra musik, epilepsiklippta inslag och snygga människor och som gör det enkelt för mig att bränna mina få timmar i frihet. Frågan är bara vilken kanal som är bäst. MTV eller The Voice. MTV är ju outstanding just för att de är MTV, men kan samtidigt komma dragandes med en massa dyngprogram som inte ger någonting. Då är det ju bra att man har The Voice nära till hands, en musikkanal på uppåtgående som visserligen fortfarande luktar lite hemmaproduktion a´la Sture, men likväl har sin charm.
Veckan som gick var "rolig" men jobbig. Fick känna på hur det är att vara aktiv i vagnen länge (~30 timmar) och allt annat som hör fältlivet till. Tenggren och Vikström åkte på en ordentlig bandkrängning (kompaniets första) mitt i mörkaste natten och de lyckades med hjältekrafter efter 11 timmars slit få upp vagnen ur lerhålet. Bra jobbat! Villingsberg, once and never again, tack för det.
Likväl. Nästa vecka (imorgon) är det på 'ett igen, denna gång på hemmaplan i Skövde. Men jag, Friberg, Ursin och Larsson, guds gåvor till Wartofta kompani, skall stanna på garageplan första dagen och byta hela 6 bärhjul, samtliga spännhjul och en himla passa gummipads. För alla er som inte vet vad jag snackar om så kan vi förenkla det såhär. Vi har en massa timmars hårt slit framför oss med en jäkla massa tunga lyft och svordomar. Underbart. Ibland kan man ju inte göra annat än att älska den här firman...
Gårdagen hos min homegirl vesa var riktigt najs, även om stadens nöjesutbud i vanlig ordning kraftigt kan (och borde) ifrågasättas.
Och chop-chop, ännu en helg är slut, och återigen infinner sig känslan av ofullkomlighet. Jag lyckas aldrig (sällan) få till en hundrahelg. Om det beror på mig eller andra är högst oklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar