Att sitta på ett X2000, med Nick Drake i hörlurarna är oerhört fridfullt och något som alla borde prova påom man får chansen. Hans gitarr hade fått mig att missa min station, om det inte hade varit så att den hade varitslutmålet för hela tåget. Well, det finns ju tunnelbanor, pendeltåg och annat att praktisera stationsmissning på, för förr eller senare lär det hända.
Plötsligt hade man skapat ett nytt liv, med nya vänner och nya prioriteringar och tankar. Jag menar inte att jag sagt upp mina gamla, jag har bara lagt till lite extra, för det smärtar att komma hem till Halmstad och inse att stan aldrig mer kommer att vara densamma och att det har runnit väldigt mycket vatten under broarna. Men samtidigt som det smärtar så är det skönt för det medger också att jag kan skapa en hemstad som jag själv vill ha den och att många friktioner som tidigare hämmade mig inte längre står i min väg. Som tur är finns det ju ankare hemma i form av familjen, men främst CS och JB, utan dem hade jag haft svårt att motivera 8 timmars tågfärd om helgerna.
Neutral Milk Hotel har brusat ur mina högtalare konstant den senaste tiden och jag älskar alltihop. In The Aeroplane Over The Sea kan vara ett av de mest kompletta indiealbumen någonsin och oavsett hur trött, ledsen, glad eller arg jag är så kan jag alltid sätta på Two Headed Boy och känna.
Förresten, jag vill bara passa på att tacka lite grann till er som läser bloggen, det är väldigt kul och smickrande att det finns folk som faktiskt intresserar sig för vad jag skriver tillräckligt mycket för att hoppa in här då och då. Ni är sköna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar