You´re just looking for a way out of here!

Jag har inte skrivit något på länge. En och en halv månad för att vara lite mer precis. Jag lockas i princip dagligen av tanken på att skriva här igen. Jag får även en del påtryckningar från alla möjliga håll, vilket såklart är smickrande.

Men grejen är att jag inte har så mycket vettigt att säga för tillfället. Jag lever ett bekvämt och behagligt liv, utan större bekymmer än att diskhögen växer sig alldeles för hög. Det är såklart väldigt skönt och så, men jag känner inte att det ger mig något att skriva en blogg om tråkig vardag. Det funkar inte för mig, jag vill att det ska gunga lite, åt det ena eller andra hållet, för att det ska ge mig någonting att lägga ner tid här. Och jag tror att ni som fortfarande läser, gör det för att ni får ut något av det jag skriver, vilket jag alltså gör bäst under sådana förhållanden.

Under hösten har jag hittat en ny hemstad, jag har lärt mig lite nya saker om livet i luften och jag har börjat skapa mig en ny vardag här. Det har gått relativt smärtfritt och harmoniskt, samtidigt som jag har blivit tvungen att växa upp ganska fort. Jag har gått från att vara en vuxen ungdom till att vara en ung vuxen. Dessutom har jag hittat mig själv i allt som hände förra året, inget är längre sådär oklart som jag ibland tyckte och jag känner mig numera i balans med allt det där som jag lät mig påverkas av alldeles för länge.

På det hela innebär det att det inte gungar särskilt mycket alls just nu, och därmed blir inläggsskörden ganska skral. Så kommer det nog förbli ett tag till.

Jag funderade ett tag på att lägga ner det här konceptet och starta något nytt. Snart är det femårsdag för Post 2006, och kanske är det läge att dra vidare och göra mig lite mer unplugged igen? Som Pre 2006? Kanske det. Kanske Post 2011? Vi får se.

Och så, självklart, det så oerhört obligatoriska Youtube-musikvideon....:

Nu; Matlagning och film med goda vänner!