Jag insåg en sak igår.
Alla pratar i om saker och ting, alla skrattar och funderar, alla kommer med idéer och förslag.
Alla utom jag. Jag håller på att fasas ut, och det svider något fruktansvärt. Been there, done that, liksom.
Hur som helst svider det, och det värsta är egentligen att det, till syvende och sidst, inte finns någonting jag kan göra åt saken. Jag kan bara rida vågen och hoppas att pendeln slår tillbaka.
Under tiden lyssnar jag på:
http://www.thehiddencameras.com/html/home.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar