A heart will always stay one day too long.

Ja, indien är död har det ju som sagt, sagts. Men jag är förälskad i The New Pornographers. "Challengers" är verkligen rätt just nu. Jag skiter faktiskt i Babyshambles nya, Doherty kan gå och dra en sil nånstans, gärna för mig. Han har spelat alla sina kort. Challengers är höstens album i min lilla bok.

Annars flyter väl livet på. Ångesten/abstinensen/saknaden efter framförallt lumpenpolarna, men delvis även vissa delar av stridsvagnstjänsten, kommer och går. Inget att göra åt, ska bli skönt att träffa folk hos Larsson den 17:e november! Det är helt absurt hur beroende man kan bli av enskilda människor. Aldrig upplevt något liknande.

Annars kan jag tycka att det är lite småkass när folk skiter i att svara på sms. Det händer titt som tätt och från många håll och knater. Inbjudningar svarar man på, även om man inte kan/vill komma, tänk på det!

Utgång i Halmstad har blivit ganska soft på sistone. Jag vet inte vad det är. En teori är ju att alla idioter i "min" ålder har flyttat härifrån (tyvärr även en hel del pärlor, ni vet vilka ni är), vilket i sin tur generar en ganska schysst "I don't give a fuck"-mentalitet hos mig. För jag gör verkligen inte det längre, synd bara att man inte kom på det tidigare, typ ettan på gymnasiet.