Det växer fram, sakta men säkert.
Varje dag känner jag att ett bra alternativ till helikopterpilot är vanlig yrkesofficer i armén.
Det är ett jobb jag provar på just nu, trivs med och känner att jag är bra på.
Det är ett jobb som aldrig blir 9 till 5, alltid utmanar och alltid bygger på mänskligt samarbete, grupparbete och förståelse för andra människor.
Ett jobb där man får syssla med toppmodern materiel och utbilda unga människor.
Men det är samtidigt ett jobb med oregelbundna arbetstider, hög arbetsbelastning och potentiellt farligt.
Men framförallt får man så mycket skit av många människor som har fördomar om militären i allmännhet och officerare i synnerhet, oftast utan egna erfarenheter.
Dessutom, eller kanske framförallt, vill jag verkligen inte uppfylla allas framtidsvisioner av mig. Ända sedan jag var liten har folk sagt till mig att de tror jag kommer bli militär när jag blir stor. Och det får mig att streta emot, att inte vilja ge dessa människor rätt.
För lite skäms man ju för att man tycker om, och trivs i, det militära. Eller ja, ganska mycket kanske.
Men det finns få arbetsplatser med bättre arbetskamrater, yrkesstolthet och arbetsmiljö. Jag trivs som fisken i vattnet och ja, då kanske man ska skita i allt annat. Det viktigaste för mig i valet av yrke är inte framtidsutsikter, lönesättning eller status. Det är ett jobb som jag kan gå till i 20 år och aldrig behöva komma hem från på kvällen och säga att dagen har varit tråkig.
Jag har väl kanske i det här yrket hittat min kopp te.
Jag slänger nog in en ansökan lagom till sista ansökningsdagen, om jag känner mig själv.
2 kommentarer:
En dag på jobbet; fys, skjuta ksp och leka med jasplan. Finns nog mindre motiverande arbeten :P
ja, men den senaste dagens nyheter lägger ju lite smolk i bägaren. Att vara anställd av Fm är som att vara manodepressiv känns det som.
Skicka en kommentar