söndag, februari 15, 2009

No, You Girls Never Know How You Make A Boy Feel!

Franz Ferdinands nya album är ett steg (modellen halvstort) mot electropopen, men deras bakåtlutade men ändå aggresiva "give a shit"-sound ligger kvar och kombinationen är en vinnare! Hittills är det "No You Girls" som spelas mest och högts på min ynkliga ursäkt till musikanläggning. Klockren text och fantastiskt beat, classic! Det har kommit en hel del dåliga skivsläpp på senaste tiden och jag är lättad över att FF faktiskt levererar. Jag inte kan bärga mig till den 21/3 och Cirkus, särskilt nu när sällskapet blir så angenämnt!

Min kommunikationsförmåga och läggning för löjlig överanalys vet ni långtida besökare om att jag tidigare har dömt ut här på bloggen. Here we go again, jag är kass på det. Särskilt när känslor är inblandade, men kan man göra något annat än att arbeta på det? Njeä, det kan man ju inte och i magen känns det ändå ganska bra, I'm improving (väldigt sakta och oerhört säkert...)!

Lund blev inte besökt den här helgen, får bli snart, datum är redan spikat. Ser väldigt mycket fram emot det! Istället var det en jättefin alla-jävlars-helg i halmstad med fantastiskt härligt sällskap, underbara hamburgare och impulsköpta DVD:er! Tack för det, en av de bästa helgerna på länge!

En ny vecka i sthlm inleds snart, utan en massa minusgrader och utan snö. Ska bli rätt skönt och till nästa helg är det bal. Awesome!

PS: Snart är jag ikapp staternas utsändningar av How I Met Your Mother. Hur ska jag klara av att vänta en hel vecka mellan varje avsnitt? (!!) DS.
PS2: Har ni tänkt på alla de stackars skådespelare som castas till roller enbart baserat på att de är fula eller på annat vis oattraktiva? (Typ Mikael Ceras mamma i Juno, eller McLovin i Superbad, osv.) Undrar hur det känns...? DS2.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är kallt i stockholm också

we looked like giants sa...

Nej, det är det inte.