söndag, januari 10, 2010

Sans toi, les émotions d'aujourd'hui ne seraient que la peau morte des émotions d'autrefois.

Mina tågresor upp till Stockholm brukar allt som oftast ackompanjeras av en väl utvald film på min laptop. Idag var inget undantag och mellan Göteborg och Katrineholm (ungefär) så avnjöts en klassiker. Den ack så fantastiska Amelie från Montmartre. Vissa filmer gör mig alldeles varm inombords och Amelie från Montmartre är definitivt en utav dem. Ni som har sett den, se den igen. Ni som inte har sett den, se den omedelbums. En film som verkligen behövs nu när dygnen är som mörkast, minusgraderna kryper in i väggarna och snön yr.
För er Spotifyare där ute så finns det alldeles lysande soundtracket till nämnda rulle här!

Att vara tillbaka uppe i sitt lilla (i ordets rätta bemärkelse) rum på slottet känns faktiskt riktigt bra. Scream (en annan höjdarrulle, men kanske inte riktigt i Amelies klass...) har tittats på i pentryt tillsammans med en stadigt inkommande ström av återvändare och tillsammans har vi vänt ut och in på jullovets upplevelser över lite popcorn och nämnda rulle. Det är fint att se alla ansikten och höra alla röster igen.

Imorgon kör vi igång det sista rycket, nu ska jag packa upp det sista, hoppa in under duschmunstycket och förbereda kroppen för tredje terminens avslutande fyra veckor.


C'est!

1 kommentar:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.