Femtontusen ovälkommna tankar och känslor konkurrerar för fullt med mina studieförsök, om det begränsade utrymmet i min hjärna.
Den dominerande känslan är nog just nu "Bortgjort fån". Ett bortgjort fån som fan borde ha vetat bättre och som borde ha anat oråd långt innan den där statusuppdateringen lästes på i iPhonen på flygbussen. Ett bortgjort fån som trodde att det faktiskt var lite på riktigt.
När jag sedan satt där på min avskilda plats på det södergående tåget och försökte tvinga i mig lite macka så insåg jag att jag verkligen behövde musik. Vad-fanjävla-somhelst, helst nyss, och ännu hellre på gränsen för vad trumhinnorna pallade med.
iPoden levererade en Krunegårdlåt som satt löjligt bra. Åkrarna och skogsdungarna passerade förbi, låten gick på repeat och mackan var knappt halväten när tunnelns mörker omslöt tåget. Jag slängde resten i papperskorgen innan jag klev av.
iPoden har alltid svar på allt. Men den botar inte magknip och svullna ögon. Den skapar ingen ordning i kaoset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar