tisdag, april 07, 2009

A lead role in the cage.

Så är man uppe i mälardalen igen efter en längre helg i Prag med familjen. Väldigt trevligt och en riktigt schysst stad att stifta bekantskap med. Jag älskar kontraster och saker som balanserar på gränsen mellan dekis och framtidstro. Detta fick jag verkligen tillfredställt i Prag och kan väl egentligen illustreras bäst när jag i söndags satt på spårvagnen och tittade ut. På ena sidan av vägen låg ett totalt nedgånget och vandaliserat hus omgivet av taggtråd där någon hade hängt upp tvätt. Utanför rann en liten sorglig ursäkt till bäck, fylld med sopor. På andra sidan låg ett nybyggt affärskomplex där man i skyltfönstret gjorde reklam för Nintendo wii Fit. Whats not to like? Hur som helst, jag gillade som sagt verkligen Prag och kommer säkert återvända nån gång framöver.

Igår hann jag med en snabb filmkväll med ER, MP och CS. ER är äntligen hemma efter hans 192 dagar utomlands. Riktigt schysst att han är hemma och väldigt trevligt att se honom igen! Fler vänner där hemma ger mig bara fler anledningar att åka ner!

Våren är här med allt vad det innebär. Vårkänslor har man väl egentligen inte fått i dess egentliga mening, trots det fantastiska vädret. Inte av det amorösa slaget alltså, den biten har jag ju redan lyckats med i förtid. Eller ja, lyckats och lyckats, känslorna finns ju absolut här men enligt något som börjar likna en apdålig rutin så verkar det bara vara just här som känslorna finns.

Om det nu finns känslor som kan kopplas till årstider så är jag väl egentligen mer en person som får höstkänslor och som älskar att ta fram filtar, kaffekoppen, filmer och bosätta mig i myssoffan. Men vår är ju grymt det med, absolut. Kläder blir snyggare, folk blir gladare, dagarna blir långa och ljusa och sommaren kommer närmare för varje kväll som går.

Idag fyller jag år och jag är fine med det. Jag är ett år bättre. Det är tisdag och allt är som vanligt. New Slang med The Shins varvas med Wish You Were Here av Pink Floyd. Att jag aldrig lär mig. Det är väl min last, skulle jag tro. Går sånt bort med stigande ålder?

Inga kommentarer: