Hur ärlig är man egentligen mot sig själv?
Jag vill tro att jag faktiskt är ganska ärlig, att jag har en ganska god självskattning, att jag har rätt så schysst koll på hur jag funkar. Men hur kan man vara säker på det, egentligen?
Jag fick en fråga tidigare idag, gällande om jag släppt en del känslor jag hade i våras. Jag sa tveklöst "ja, det är inga konstigheter", och det står jag verkligen bakom. Men jag vet också att ibland svider det till lite för mycket för att det ska tillhöra normalbilden och dessa tillfällen får mig att fundera.
Är jag verkligen alltid ärlig mot mig själv? Är det kanske så att jag inte alls släppt den där känslan och att jag konstant bara trycker ner den, bakom en fasad av axelryckningar och halvbra skämt med tillhörande leenden? Eller är det helt enkelt så att vissa känslor är starkare än andra och att de ibland poppar upp för att säga hej och slå en på käften för att påminna en om vad som en gång var?
Oavsett vilket så kan man konstatera en sak. Känslor är "tricky business" och när det kommer till sån skit så kan man aldrig lita på sig själv till etthundra procent. Det är bara att köpa läget. Kanske är det fullgott att helt enkelt vara medveten om just den bristen. Kanske.
Annars:
- Är det skolarbete som just nu genomförs så fullkomligt utanför målsättningarna för hela ämnet att jag blir vansinnig. Jag kan inte finna vare sig ro eller motivation att göra ett bra jobb.
- Har jag mycket "nytt" i hörlurarna, och det är bra. Beirut, Bon Iver, Priscilla Ahn, The Decemberists, Rilo Kiley och We Are Scientists kör på för fullt. Gud såg att det var gott.
- Har mina sköna basgruppspolare skapat en proffsblogg! Bra skit!
- Uppskattar jag kvalitets-TV-serier som inte är längre än 12 avsnitt. Less is more!
- Har jag äntligen blivit av med en av mina största laster. Jag har slutat bitat på naglarna och varit bitfri i två veckor nu! Snyggt (både karaktärsmässigt och nagelbandsmässigt)!
- Dricker jag alldeles för mycket kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar