Under oss brer det mörka intet ut sig. Här och där lyser samhällen upp det mörka och formar oaser av ljus. "Fasten Seatbelts"-skylten tänds och klaffarna fälls sakta ut, ackompanjerat av det dova bullret. Ännu en helg får sitt avslut och en ny vecka tar vid.
Jag lever ett väldigt märkligt liv just nu. Det består av så många faktorer, påverkbara och opåverkbara att jag vet inte vad jag ska göra eller tänka för att få ordning på allt. Märkligt är inte likställt med dåligt. Dåligt har jag det inte. Rent objektivt så kan man nog säga att jag nog har det rätt så bra.
Men jag tror att jag gör det dåligt för mig själv. Jag tänker på fel sätt, jag försätter mig i fel situationer. Trots bättre vetande och invändningar från vänner och familj gör jag fel saker. Jag ser ofta saker ur fel perspektiv och jag lindar in mig själv i negativitet och dåliga tankar.
Det är läge att sluta med det nu. Jag måste våga vara lite naiv, glad och försöka se på mitt märkliga liv med ett annat par glasögon. Fan kan målas på en annan vägg, en annan gång!
Det här med att blogga har, som sagt, blivit för omständigt och komplicerat. Jag uppskattar fortfarande tanken med att blogga, men jag känner varken lust eller ork särskilt ofta. Framförallt inte samtidigt. Om lusten finns, tryter orken, och vice versa. Det känns som att det jag vill säga inte går att uttrycka på ett bra sätt, och att det jag inte vill säga måste få utlopp på något vis. Jag vet bara inte hur det ska gå till.
Innan sängen omfamnar mig;
Låt oss hoppas att helgens dödsfall inte var förgäves.
Låt oss hoppas att jag kan börja träna igen. Snart!
Låt oss hoppas på bättre väder i veckan så jag får något gjort, någon gång.
Låt oss hoppas på bättre väder till helgen. En hösthelg med min godbit. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar