söndag, juni 12, 2011

Och mitt cyniska hjärta flimrar.


Såhär i studenttider så måste man ju ändå lägga upp en av mina favoritsånger av Kent, den påminner mig på så många olika vis om månaderna innan och efter vår studentexamen. Det var fem år sen nu. Ibland känns det som en evighet sedan, ibland som om det var förra året.

På många vis var jag en helt annorlunda person på den tiden. Av naturliga skäl utvecklas man och växer med tiden som går. Vissa saker återkommer alltid, om än i ny skepnad, vissa saker kommer aldrig tillbaka. Jag undrar vad jag hade tyckt om jag träffat mig själv, anno 2006? Har jag blivit som jag ville?

Man kan bara hoppas att man blir bättre med tiden, mer vidsynt, djupbottnad och breddad.
I svaga stunder känns det tyvärr inte alltid så.

Något som inte förändras är hur ljuvligt det är i mina hemtrakter på sommaren. Avnjuter ännu en långhelg tack vare den tyska pingsthelgen och jag trivs alldeles förträffligt med det. Hur skall jag kunna fungera i en stad utan ett hav runt knuten? Jag har mina tvivel.

Inga kommentarer: