There´s people thinking they know something now.

Så har jag då äntligen fått se The Kings Speech. Jag försökte hopplöst rycka i den tråden några gånger i vintras när den fortfarande gick på bio, men fick inget gehör hos någon. Man verkade dra likhetstecken mellan "engelska kungahuset" och "tråkig" och var inte alls intresserade av kostymdrama med Colin Firth. Det får väl ses som deras förlust. De är väl en fin filmupplevelse fattigare, helt enkelt.

Jag älskar filmer som slänger mig mellan alla ytterligheter, mellan skämskudden, tårkanalen och gapskrattet. Det är också väldigt njutbart att få se favoriten Helena Bonham Carter i en "vanlig" roll, hon spelar ju annars mest kufiska och extrema roller.

En annan film som jag smugit kring lite grand är The Kids Are Alright, som jag också fick se i helgen. Samma sak där. Underbara spänningar och känslostormar. Jag njuter i fulla drag av filmer där man hela tiden balanserar på gränsen till total katastrof. Som Match Point, till exempel.

Snart är ännu en vecka avverkad. Snart är det midsommar. Snart är det examensbal. Snart är det vingceremoni. Snart kan jag vända blad!

.