För en vecka sedan fick min famor en stroke. Farmor har alltid varit en "järnlady" som cyklat från sin bostad på öster hem till oss, bara för att se om vi är hemma, hon har deltagit på friskis och svettis gympa trots att det var några år sen hon fyllde 80, och hon tar väl hand om sin sommarstuga.
Det kom lite som ett uppvaknande, och en gnagande skuldkänsla dyker upp. Just på grund av att hon alltid har varit så självgående så har man kanske försummat att finnas där för henne. "Hon klarar sig själv" osv.
Nu har det blivit dags att omvärdera den inställningen.
Dagens mest politiskt inkorrekta uttalande (följt av förklarande filmklipp):
Vissa människor borde inte ha rösträtt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar