Post 2007

2007 var ett bra år.
Mycket hände, mycket passerade, mycket upplevdes som små milstolpar påväg mot det som vi alla kallar resten av livet.

Kamraterna, vännerna. Året innebar en omvärdering av ordet kamratskap. Att veta att minst tjugo pers ställer upp för dig när du behöver det, är en känsla som är få förunnad. Jag kan inte fortsätta här utan att nämna min besättning. Friberg, Ursin och Larsson. Utan er hade mitt år varit mycket fattigare. Fattigare på glädje, fattigare på bekymmer ;-) Jag kommer aldrig glömma er.

När det kommer till mina vänner har jag både gått plus och minus känns det som. Oskar och Calle är två givna vinnare. Det känns riktigt bra. Vad som känns mindre bra är när folk, istället för att bara säga det rakt ut, försöker glida in i ett mörkt hörn och hoppas att man glömmer bort dem. Istället för att bara rakt ut säga vad de känner, skapar de förrvirring och osäkerhet. Ska jag höra av mig för att visa att jag verkligen vill umgås och spendera tid med dem, eller ska jag hålla käften för att det är det jag tror att de vill? Slutar de höra av sig för att de tror att jag inte bryr mig om dem, eller för att de skiter i vilket? Öppna kort är alltid bäst, glöm inte det.

Kvinnoåret började lovande med underbara L. En trevande dejt blev till flera. Mer än så blev det inte, jag insåg efterhand att det bara var jag som hörde av mig. Antingen var hon länets blygaste tjej, landskapets mest traditionalistiska tjej, eller så var hon helt enkelt inte speciellt intresserad. Det senare kändes troligast och det hela rann ut i sanden eftersom jag på prov slutade att höra av mig, och utan att hon dämde i bäcken genom att själv höra av sig. Jag hatade mig själv för det.

Senare kom fantastiska M. Hon var intresserad, jag var intresserad. Hon ville, jag ville. Men det gick inte, av många anledningar. Det var ett beslut jag tog och som jag själv kan ha ifrågasatt vid tillfälle, men ett beslut är ett beslut och det får jag (och ska jag) stå för.

Sen har vi den outgrundliga kvinnan. En kvinna jag har en kluven relation till. Å ena sidan är vi goda vänner, å andra sidan är hon en gammal kärlek som jag inte glömmer i första taget. Den fina balans jag byggt upp mellan dessa två ytterligheter rubbades av henne. Hon kom för nära och jag bet ifrån. Vissa minnen är fruktansvärt obekväma och till viss del kan jag känna att jag kanske handlade fel, men samtidigt inte. Den outgrundliga kvinnan gör sig ständigt påmind.

I juletid raderade jag alla mottagna och skickade meddelanden på min mobiltelefon. Innan det skedde läste jag igenom alltsammans. Ett helt års historia i digital form raderades från mitt samvete. Det kändes skönt, och får nog bli en återkommande tradition vid årsslutet. Ett nytt år, en ren sida.

Turkiet restes det till och tur var väl det. När ni arma stackare fick regndroppe efter regndroppe i huvudet, låg jag med 11 polare nere i Alanya och smörjde in oss i solskyddsfaktor 25. I två veckor. Man tackar.

Min strävan att få ratta flygetyg fick sig en kanonskjuts framåt under året. Jag tog mig längre i JAS-piloternas uttagningstratt än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på och det känns egentligen inte speciellt bittert att jag föll på målsnöret. Nya möjligheter tornar ju upp sig runt krönet, och snart är månader av ångest över, snart får jag beskedet.

Under hösten har jag jobbat med något jag tycker om, jag har kunnat gå till jobbet i princip varje dag utan ångest eller vånda. Utöver de dagar jag har varit tvungen att springa fälttest eller liknande dvs. Om beskedet om min pilotkarriär är negativt, finns det en stor risk att jag fortsätter med det jag gör nu. Så bra trivs jag.

2007 var på många vis ett år som överglänste 2006 på flera punkter.
2008 har alla förutsättningar för att bli ett minst lika bra år.