Alltså, hemma och det är trevligt. Framförallt är det vansinnigt gyt att träffa alla återvändande vänner igen och att se sin familia. Men idag när jag gick på stan och julstressade så insåg jag att jag faktiskt inte är speciellt "glad", utan att kunna säga varför. Det är konstigt för jag brukar vanligtvis älska julen, jag är vanligtvis en glad prick och jag är hemma i flera veckor nu och har möjlighet att träffa en massa ovanligt folk, men jag är ändå inte "glad" som jag annars tycker att jag brukar vara.
Det är inte så att jag är motsatsen, dvs. ledsen, utan jag är mest en axelryckning. "Ptja", liksom. Mycket underligt*, men inget som upprör mig. Ptja, liksom.
Men det finns saker att se fram emot givetvis och som förhoppningsvis kan slita mig ur det här axelryckningsträsket;
-Stan med CS imorgon.
-Jul i Småland med släkten.
-Juldagen i ett rus och vimlande med massa gamla känningar.
-Nyår, med tillhörande traditioner.
Just det, i mellandagarna ska det ju även köpas lackskor (eller fancy läderskor, inte bestämt mig där...) och sys gardiner. Ja, gardiner. Jag har slutligen tröttnat på att mina solblekta, fisblåa ursäkter till gardiner sunkar ner mitt annars ganska trivsamma och orange-röda studentrum.
Dessutom måste jag köpa Juno på DVD för att det är årets film-kärlek och Leaving on a Mayday är ju riktigt bra efter en lyssning eller två!
(Jag måste verkligen sluta stänga av en ny skiva efter endast två och en halv låt!)
*Eller kanske inte förresten, men det är ett helt annat inlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar