Såhär efter juldagen kan vi ju återigen konstatera att löjligt många hemvändare går att träffa på kort tid. Vidare kan vi ju också påstå att detta faktum gör just juldagen till en av årets kanske trevligaste sammankomster!
Tyvärr innebär också juldagen FULLPACKADE uteställen. Alla försök till dans eller rytmisk rörelse förvandlas till kampsport och brottning, vilket i slutändan leder till irritation, svettningar och eventuella kramper. Låt oss också konstatera följande saker som den stora majoriteten ibland gör sig skyldig till (inklusive jag själv);
1. Man hälsar på känningar för att skapa sig ett gott samvete.
2. Man undviker känningar för att bibehålla ett gott samvete.
3. Man känner ingen och alla(se punkt 1 och 2).
Just detta gör mina upplevelser och intryck av juldagen ganska tydliga. Det är fantastiskt kul att se gamla utflyttade vänner igen, men Halmstads oerhörda ytlighet väcks fort ur sin slummer och blomstrar åter, trots minusgraderna ute.
Vore det kanske inte enklare om alla bara var ärliga med vad man tyckte och kände, med vilka man brydde sig om och vilka man kan dansa förbi? Om alla bara visade lite öppenhet och värme mot de man bryr sig lite extra om och slutade ge falska ryggdunkar åt sådana som ändå inte behöver det? Jag vet inte, det vore kanske en omöjlig värld att leva i, men kanske enklare...?
Jag hade kul hur som helst och det kan ingen ta ifrån mig. Gamla och nya vänner träffades, dans dansades, groggar groggades och musik lyssnades. Dessutom fick jag vid slutet av kvällen chansen att prata lite med en av mina favoritkvinnor, i en taxi någonstans väster om Nissan. Det är alltid oerhört kul att få lite SW-energi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar