måndag, februari 11, 2008

As I went down in the river to pray.

Ja, då borde det vara läge för ett besked kan man tycka.

Nu när slutet på väntan närmar sig så känns det bara allt mer avlägset och det är väl så jag brukar funka. Jag är inte direkt världsmästare i att haussa. Det slår lätt över då.

Nu känner jag att jag behöver ett besked så jag kan fortsätta med livet, vare sig det är i ena riktningen eller någon annan. 3 månaders sträckbänk är jobbigt även om man har annat att tänka på om dagarna.

Inga kommentarer: