Jag läste väldigt mycket böcker förr. Redan som 14-åring började jag plöja igenom hela Tom Clancys Ryan/Clark-serie. De som inte är riktigt bevandrade i Clancys bokkonst kan snabbt upplysas om att det är politiska thrillers som aldrig landar under 700 sidor. Lite mastigt för en 14-åring kan tyckas, men jag köttade på. Sen kom ju hela Sagan om Ringen-hypen och där tryckte jag 4 böcker genom ögonen och efter det hela Hamilton- och Arn-serien.
Sen fick jag nog. Jag hade förläst mig, blev helt läsallergisk och vägrade läsa en bok på ett par år. Sedan dess har det blivit några dokumentära böcker som fallit mig ganska bra i smaken, som den historiegeek jag är. Lite Napoleon här, lite Yom Kippur där och såklart några sidor om Falkland.
Men nu har jag provat ett nytt grepp. Sen nyår har jag läst två Marian Keyes-böcker(Vattenmelonen och Änglar). Hör och häpna, undertecknad har alltså, med nöje, läst två böcker för nyskilda 35-åriga kvinnor! Jag vet inte riktigt varför, men jag har lätt att identifiera mig med huvudrollerna i dessa girlpowerböcker och det är inte utan lite lätt röda kinder som jag erkänner att jag utan svårigheter kan dra igenom två-tre kapitel innan sänglampan släcks på kvällarna.
Omväxling förnöjer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar