Det är alltid skönt att få komma hem och skaka av sig allting, om så bara för 48 timmar. Att få prata ut med polare, gå ut på stan och träffa sina fyllebekantskaper, att få umgås med familjen och att få andas in lite lugn och ro. Man får tid att tänka, möjlighet att kontemplera och ro att vara ärlig mot sig själv.
Jag går alltid ut i skogen ovanför föräldrahemmet. Där har jag alltid hittat som handen i handsken och där finns alltid vad jag behöver. Vindens sus i löven och granbarren, ackompanjerat av mina steg mot stenskravlet i de gamla stenbrotten är onani för själen. Jag lyckas slicka såren efter mina senaste snedsteg, trycka bort det jobbiga och kliva in i musslan igen. Tröskeln har höjts ännu ett snäpp, jag har lärt mig och blivit en aning svårare att komma åt. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte riktigt.
Så nu är man i alla fall tillbaka i huvudstaden efter en skön tågresa med en fantastisk film (Garden State) på laptopen. Musslan är monterad och en ny skolvecka is on. Vad händer nästa helg?
Apropå Garden State så får vi väl bjuda på helgens soundtrack, en av världens vackraste låtar, ever:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar