Helgen var grym, mycket folk fick träffas, filmer sågs, kaffe dracks, bulls provsatts, födelsedagspresenter öppnades, skjorta köptes, hultsfred planerades och Arrested Development upptäcktes på riktigt.
Putte har köpt ett låtsasgevär som påminner om något nybyggarna sköt bisonoxe med på 1800-talet. Jag älskar det, inte för att jag tycker det är speciellt snyggt, utan mer för att det är så typiskt Putte. Jag får ett leende, om inte ett skratt, varj gång jag tänker på det och hur stört det egentligen är. Han vet inte var han ska sätta upp det, hans rumskamrat JB tycker inte om det alls och det passar inte riktigt in i möblemanget. Och därför älskar jag hela grejen.
Citat hämtat från gårdagen när detta gevär förevisades för mig:
"-Hur mycket har du betalat för det här?!
- Typ åttahundra, men det kostade från början tvåtusen!
- Bra, då har du ju tjänat tolvhundra....!"
Haha, jag dör! This is why they are my best friends!
Vidare hade jag en ny upplevelse igår. Jag pratade i telefon med en person i en stund som är lång med mina mått mätt (15-20 min?) utan att tycka det var obekvämt överhuvudtaget. Tvärtom var det riktigt trevligt och det känns skitbra. Är som många av er vet sedan tidigare inte direkt någon telefonmänniska. Jag avskyr telefoner egentligen, allt brukar kännas så stelt och det gör mig riktigt obekväm. Men igår var det raka motsatsen. Kanske beror det på vem man snackar med? Troligtvis.
Idag är essän färdigskriven och snart blir det tåg upp till Gbg för en ny undersökning innan kosan styr vidare upp mot Sthlm. Ödesmättat så det förslår, javisst. Men som någon sa till mig igår, det är bara att göra skiten. Ja, det är väl det.
Till sist kan jag inte låta bli att åter igen länka till denna löjligt vackra och lidesefullt skarpa låt. Det är inte första och kommer säkerligen inte att vara sista gången som ni erbjuds lyssna på den på den här bloggen. Det är en av de starkaste låtarna jag känner till och det går inte att lämnas oberörd av den:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar