1. American Psycho/Patrick Bateman
Världens kanske bästa filmpsykopat och kanske skönaste psykopatfilm måste man slå ett ordentlig slag för med jämna mellanrum. Den som inte uppskattar Christian Bales Bateman och filmens twistade upplägg är själv inte helt rätt funtad. Jag tackar mig själv för att jag äntligen har köpt filmen, nu måste jag genast fixa boken.
2. Valkyrie
Kritik har riktats mot filmen som beskriver mordkomplotten mot Hitler 1944. Det sägs att den är utdragen, något grå och intetsägande. Men vad gör det när det är ett kostymdrama som saknat motstycke på senare år? Jag citerar Alexander Bard "Säga vad man vill om nazisterna, men de klädde sig snyggt!" Sen kommer jag dessutom alltid vara en sucker för Tom Cruise, oavsett hur bäng han blir.
3. SJ:s kaffe
Kaffet som serveras i Bistron på X2000 håller hög klass och funkar utmärkt i alla lägen. Där borde många kaffeserverare snegla lite extra. Behöver jag nämna att jag dessutom åtnjuter gratis kaffe på tåget? Its a winning combo!
4. Att träffa gamla vänner
I fredags träffade jag en gammal vän som jag ganska nyligen har insett har haft stor betydelse i formandet av den person jag är idag. Tyvärr har kontakten brutits på senare år, men i torsdags fick vi möjlighet att sätta oss ner och prata igen. Det var väldigt fint och den känslan verkar vara ömsesidig! Mer sånt till folket!
5. Selektiv likgiltighet
Min selektiva likgiltighet (i nyktert tillstånd, ska tilläggas) är skön att kunna luta sig tillbaka mot. Det är en förmåga jag med viss möda har utvecklat genom åren, men ibland är lönen mödan värd. Som nu, där jag helt enkelt kan rycka på axlarna och skaka på huvudet åt flertalet saker som jag egentligen kanske borde må dåligt av. För A) Jag vet att jag är bättre än det där, B) Det är bara jag själv som mår illa av den där blyklumpen i magsäcken, och C) För ärligt talat vem fan orkar med mina sub-problem?
6. Lisbeth Salander/Millenium-böckerna
Om Patrick Bateman är världens skönaste fiktiva psykopat så är Lisbeth Salander Sveriges skönaste fiktiva psykopat. Punkt. Jag kan inte slita ögonen från böckerna och letar nu frenetiskt efter den tredje boken. Lisbeth har framkallat grov sömnbrist här, för vem pallar sova när man kan läsa ett kapitel till? Att Noomi Rapace gestaltar Salander med den äran i första filmen är helt underbart. Det är nog ganska låga odds på att det blir en guldbagge kastad åt det hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar